12 januari: Krobbe Lundberg

Egentligen har Krobbe fått väldigt lite utrymme här på bloggen, så det känns extra trevligt att kunna uppmärksamma hans 70-årsdag. För visst förtjänar även han strålkastarljuset. En riktig lirare sprungen ur en förening som, rent historiskt, har setts som ett ordentligt arbetarklasslag med hög press och aggressiv skridskoåkning som främsta signum.

Vi har naturligtvis haft vår beskärda del av lirare, men ingen har varit en större lirare än Krobbe Lundberg. Det som för alltid kommer att ligga honom i fatet är ju dock att merparten av karriären, och de mest framgångsrika åren, spenderades utanför Västerbottens gränser. Och det som Krobbe presterade i Brynäs och Örebro är irrelevant för oss.

Men det var i Skellefteå som allting startade och den långe och gänglige Lars-Gunnar fick smeknamnet ”Krobbe”, baserat på sina likheter med Kronblom. Åka skridskor kunde han inte just heller, så skulle han hävda sig så var det med klubbteknik, och det var som bekant något som han hade i överflöd.

”Hockeyns Paganini” kallades han för. För er som inte är så kulturellt bevandrade så var Paganini en italiensk violinist som föddes på 1700-talet. ”Världens mest mytomspunna violinist” står det på Wikipedia. Krobbe är kanske inte världens mest mytomspunna hockeyspelare, men på en lista över de största lirarna genom tiderna placerar han sig högt.

AIK pendlade mellan tvåan och ettan (högsta serien) i början av Krobbes karriär, och hans konstnummer på isen, kombinerat med att han gjorde en hel del poäng, gav eko i hockey-Sverige. Lundberg fick chansen i b-landslaget (som ju innebar att man var betydligt mycket högre upp i svensk hockeys hierarki än om man numera gör en Izvestia-turnering).

Brynäs, och fler klubbar, hörde av sig, men Krobbe ville vänta in vad AIK hade att säga. Tre veckor gick utan ett knyst, vilket innebar att han valde att flytta till Gävle för att aldrig (hockeymässigt) återvända till Skellefteå. Sammanlagt blev det fem a-lagssäsonger, med ungefär en poäng/match (statistiken från 73/74 saknas).

Och här hade det kunnat vara stopp. Att lämna AIK är ju det närmaste en dödssynd man kan komma, men på något vis har Krobbe lyckats klamra sig fast i våra hjärtan. Han är ju trots vår grabb och alla finterna och tricksen som han tog med sig ut i hockeyvärlden lärde han sig ju på Torsplan.

Än idag är Krobbe en skön prick som anser att SHL-spelarna är robotar och att det definitivt skulle finnas utrymme för en Krobbe-typ även i den här eran. Det är dock något som kräver ett stort mod, både av spelaren och kanske framförallt av tränaren. 

Det kommer nog aldrig någon ny Krobbe, men för att hedra honom hoppas jag att någon gör en snurrfint med kundvagnen på affären ikväll. Precis som Krobbe Lundberg själv gjorde på Dick Burlin i Moröhallens legendariska reklamfilm. Tänk om du gör den finten på en annan bloggläsare och ni blir goda vänner med bloggen som gemensam nämnare. Om så blir fallet så är det något som ni får tacka Lars-Gunnar ”Krobbe” Lundberg för.