Det må vara hänt att det är tisdag, men ikväll blir det en sjöblöt fest. Flertalet plattor Koff och Karhu är inhandlade. Öppet hus för alla som vill komma. 45 år är ju lite halvjämnt så det är klart att det ska festas. Ikväll är det Tomi Hirvonens födelsedagsskiva!
2003 kom han till Skellefteå och blev snabbt en publikfavorit. Ramsan ”Åååh, Tomi Hirvonen” var mäktig med sin långsamma klapp och Hirvonen blev tvåa i interna poängligan under sitt första år i AIK. Efter Johan Åkerman, men före starka poängmakare som Johan Ramstedt, Pär Mikaelsson och Steve Potvin.
Den poängproduktionen var inte helt väntad. Ni känner ju till vad siffror från SM-Liiga innebär. Om man gjort 40 poäng i Finland innebär det som mest 20 poäng i Elitserien. Nu var vi ju visserligen bara i Allsvenskan, men ett poängsnitt på 15 poäng/säsong under de senaste sex säsongerna var inga imponerande siffror.
Jalonen? Koskenkorva? Kallela? Pesonen? Nej, det är faktiskt Tomi Hirvonen som gjort flest poäng av finska forwards i AIK:s historia. Och han hade en förmåga att göra viktiga mål och poäng, inga 7-2-mål mot Sundsvall, direkt. Efter hans första succésäsong kändes det underbart att han valde att förlänga kontraktet med AIK och förväntningarna var stora.
Säsongen 03/04 slutade som bekant i moll med debaclet borta mot Leksand. Troligtvis ledde det till en rejäl brakfylla innan siktet ställdes om. Anders Söderberg och Magnus Wernblom hade anslutit och tanken var att Hirvonen skulle agera förstacenter mellan dem och fortsätta leverera.
Och ser man endast till poängsnittet så fortsatte Hirvonen på den inslagna vägen med knappt en poäng/match. Men säsong två präglades av skador och även om poängen trillade in i typ samma takt så spelade han med betydligt bättre spelare och gjorde rent faktiskt en betydligt sämre säsong. På läktaren visar man sällan någon nåd, utan vi var ganska missnöjda med Hirvonens insats. Detta utan att känna till skadan som bara ett år senare skulle sätta stopp för hans karriär.
Nu, snart tjugo år senare, när man tänker tillbaka på Tomi Hirvonen, är det ändå bara fina minnen som dyker upp. Och det allra starkaste minnet är något som har tagits upp här på bloggen tidigare. Nämligen den långa tacklingen. Ingen har, varken förr eller senare, kunnat tackla en spelare i 10-15 meter. I alla fall utan att åka ut för holding.
Hirvonen sög nämligen tag i sin motståndare mitt ute på isen och gled, tämligen långsamt, in i sargen med motståndaren i ett järngrepp. Själva smällen i sargen var alltid betydligt mycket hårdare än vad farten var hög. Lägg till ett stone face på Hirvonen, och det är inte svårt att förstå att han var en spelare som man verkligen gillade.
Däremot lämnade han inte med flaggan i topp. Efter hela Chad Hinz-affären gick luften ur hela laget och föreningen. Våra utländska spelare (kanske inte alla) tappade konceptet och rykten gick om diverse dumheter utanför isen. Bland annat sas det att Hirvonen och Pasi Petriläinen demolerade sin lägenhet på Morögatan i samband med att de lämnade Skellefteå för gott.
Huruvida Petriläinen är bjuden på kvällens partaj är oklart. Likaså om fastigheter och inredning kommer att demoleras. För den osäkre läsaren bör påpekas att vi inte direkt har något emot stereotyper och nidbilder. Således driver vi gärna med det finska ölsinnet. Hirvonen själv tar inte illa upp. För ikväll är det all in! Ta gärna en bira i Tomis namn ikväll.
Kommentarer
Skicka en kommentar