1 januari: Jayce Hawryluk

2022 kommer bli ett år fyllt av hyllningar och firanden. Kanske inte av SM-guld eller att vi hyllar slutet på coronaviruset. Nej, i vanlig ordning kommer fokus att ligga på det käraste vi har; Skellefteå AIK. Texterna kommer att handla om några av våra största spelare, andra spelare långt ute i periferin och ibland om spelare som aldrig ens dragit på sig den svartgula tröjan, men som på andra sätt (mer eller mindre krystat) kan förknippas med AIK.

Längden och kvaliteten på inläggen kommer att variera. Vissa finns det helt enkelt mer att skriva om. Vissa har satt djupare avtryck, antingen genom sin personlighet eller genom att ha varit i föreningen under en längre tid. Dagens födelsedagsbarn kan man varken påstå har varit här länge eller har en blixtrande personlighet.

Ni känner till fenomenet, eller har kanske varit den personen själv någon gång. Killen som är ny i släkten. Han som har tagit ihop det med din kusin och nu äntrar kalaset eller julfesten som nykomling. Hälsar på alla och är säkert trevlig, men i den här stunden mest nervös och obekväm. Ligga lågt, men inte uppfattas som tråkig.

Jultomten kommer, öppnar säcken och årets första julklapp går till… Just det. The new guy. Det hade varit enklare och mindre stelt att se femåringen vräka upp ett paket med en docka. Nu uppstår istället situationen att tiotalet ögon är klistrade på honom, när han ska öppna den enda julklappen han får från släkten. Och eftersom att ingen riktigt känner honom så blir det en bok, en slips eller något annat opersonligt.

Ungefär så känns det att inleda den här nysatsningen med en text om Jayce Hawryluk. Inget ont om honom på något vis. Han gör ju mål och känns som en bra kille, men det är ju ingen Lasse Marklund. Någon som man vet var man har (nåja) och som man skriva något personligt om. För tanken är att det här ska bli något annat än ett rabblande av statistik. Sådant finns på nätet och sådant kan säkert Norrans skribenter knåpa ihop om de har en bra dag.

Så här sitter vi nu med Jayce. The new guy, och det känns inte superkul att sträcka fram en slips. Inte minst när han är först ut. Första januari. Det är väl tämligen bekant att rent statistiskt föds de flesta av de främsta idrottsmännen och kvinnorna på årets första halva. Det finns siffror som säger att det är väldigt gynnsamt att vara tidigt född. Och ingen i AIK:s historia är tidigare född än Jayce Hawryluk.

För dig och mig hade en dag hit eller dit inte spelat någon roll. Vi hade haft samma klasskamrater ändå och träffat samma människor genom livet. Men för Hawryluk och alla andra som är födda i skarven mellan två år är det förmodligen rätt avgörande på vilken sida av årsskiftet som de tittade fram. Jag törs nästan garantera att Jayce inte hade spelat i AIK om han fötts en dag tidigare.

Nu gör han dock det och just det här är dagen då han fyller 26 år. Lite mosig kanske efter gårdagens nyårskalas. Kroppen peakar, generellt, vid 25 års ålder, så härifrån är det nerförsbacke för honom. Och det började ju inte särskilt bra för honom heller. Först valde han nummer 88, vilket vi tidigare redogjort för är direkt olämpligt. 

Sist in i laget fick han nöja sig med speltid i fjärdekedjan, med begränsade lagkamrater. Och dessutom såg det så bra ut i alla kedjorna att vi funderade på var man skulle kunna stoppa in honom. För att Jayce Hawryluk var hitvärvad för att producera och spela i en ledande enhet var det ingen tvekan om.

Sen kom Tacklingen. Eller till och med Tacklingarna som gjorde att Hawryluk gick från en kille som vi såg en viss potential i, men som samtidigt var ganska grå och intetsägande, till att vara någon att brinna för. Att tacklas hårt i Skellefteå Kraft Arena har alltid varit uppskattat, och på ett byte gick han till att vara en spelare som vi pratade om på läktaren.

Personligheten är fortfarande grå och det är ju inget snack om vem fokus har legat på då kameran zoomat in Hawryluk och Mascherin under deras skadefrånvaro. Efter Mascherins comeback hände det aldrig att kameramannen letade upp Hawryluk. Förmodligen visste han inte ens i förstaläget att han satt bredvid Mascherin.

Men alla kan ju inte ha en sprudlande personlighet och det är ju på isen allt avgörs, och på isen ser Jayce Hawryluk bättre och bättre ut. Han ser ut att trivas med Jocke Lindström och Melker Karlsson. Tacklingarna ser vi alltmer sällan, utan det som han främst pysslar med är att ge pucken till Jocke, för att sedan hitta en position att skjuta ifrån eller att buffla in en retur.

En klassisk nordamerikansk spelare som kanske inte spelar ett spektakulärt spel, utan Hawryluk spelar för att vinna. Än så länge är han inte fulltränad och skadan gjorde knappast saken bättre, men det här kommer garanterat att vara en spelare som har minst en växel till när det vankas slutspel. Det står dessutom i 1,75 gånger pengarna att han kommer att sätta in en rejäl tackling i sitt första byte i kvartsfinalen. 

Redan nu finns det garanterat de som hoppas på en förlängning till nästa säsong, men bloggen är mycket tveksam. Ni som har lusläst våra inlägg känner till begreppet ”ensäsongsforward” och Hawryluk är en typisk sådan. Politik har gjort att han inte riktigt har fått chansen i NHL och AIK är en fin språngbräda till större sedelbuntar.

Och från vårt håll kommer inte pengarna att räcka till. Nya avtal för Hugg och Johnson, samt att Pär Lindholm rimligtvis är tillbaka nästa säsong, innebär att den lönen Hawryluk bär upp nu förmodligen kommer att behöva sänkas till nästa år om det skulle vara aktuellt att stanna. 

Trupperna byggs ju upp av olika byggstenar och varje år kommer det en eller ett par spelare som av olika anledningar accepterar en lägre lön än det egentliga marknadsvärdet. I Hawryluks fall beror det på att hela förra säsongen blev covid-förstörd med inställt AHL-spel. Lite för gammal för att vara superintressant för NHL-lagen, så ett brokontrakt i Europa passade perfekt. Precis som det passade perfekt för Erik Forssell.

Hawryluk har gjort nästan 100 framträdanden i NHL och sitt flyende hårfäste till trots har han minst tio goda hockey-år kvar, men när vi ligger på dödsbädden och det svartgula livet passerar revy är jag tveksam till att någon av oss ägnar Jayce Hawryluk någon större tanke. En fin och mysig parentes i AIK:s historia. 

Det han har, förutom de vältajmade tacklingarna och den kanadensiska näsan att befinna sig där det händer är att han faktiskt är den näst tidigast draftade, utländska spelaren i AIK genom tiderna. Florida Panthers valde honom som 32:a spelare i andra rundan. Endast Pavel Skrbek (28:a) har gått tidigare. Drake Berehowsky ej medräknad. Vi önskar Jayce Hawryluk en fin dag och tänker att OM han är kvar nästa år så blir det nog en mer personlig gåva än den här slipsen.