Grundserien är snart slut och det är dags att göra bokslut. Om man nu kan kalla det bokslut då den viktiga delen av säsongen inte har börjat. Men under slutspelet är det prison rules som gäller och då vill vi fokusera på matcherna och inte sitta och analysera några frågor som vi ställde till oss själva för ett halvår sedan. Det här är alltså den dagen då vi ger oss tjugo svar.
När man går in i en säsong gör man det med ett antal förhoppningar och farhågor, beroende på hur känslan är inför säsongen. Vi gick in med ganska god känsla. AIK avslutade starkt förra året och laget kändes ännu bättre nu. Två bra målvakter, likvärdig backsida (men ingen Pudas) och en mycket bredare forwardssida. Givetvis var vi också nyfikna på nyförvärven.
Här kommer nu alla tjugo frågorna en gång till, med en kort sammanfattning på hur vi ställde oss till dessa inför säsongen, samt en lite längre analys av hur det verkligen blev. Ibland hade vi helt rätt, ibland så fel man bara kan ha. Vi behöver inte skämmas för våra gissningar, men kommer heller inte att kunna beställa en 20 rätt-t-shirt.
Vinner Joakim Lindström interna poängligan?
Vi hoppade på att han skulle göra det eftersom vi var inne på att om exempelvis Frödén skulle vinna, så skulle det mer spegla Jockes nerförsbacke.
Joakim Lindström vinner kanske inte poängligan, men han gjorde sin bästa säsong på flera år. Nu blir eventuellt vinnaren Jonathan Berggren, men det beror i så fall inte på någon sorts nedförsbacke för Lindström, utan snarare att Berggren (och Frödén) hittills har gjort kanonsäsonger.
Hur fördelas matcherna mellan målvakterna?
Känslan kring Arvid Söderblom var positiv och vi spådde att det skulle gagna även Gustaf Lindvall. Drömmen var att Lindvall skulle stå drygt 60% av matcherna och att Söderblom kanske redan nu skulle vara redo att utmana.
Drömmar kan slå in! Vi ligger rätt bra i fas vad gäller matchfördelningen, men framförallt har Arvid Söderblom visat att vi kan lita på honom. Lindvalls skada kom i ett perfekt skede och rent statistiskt är faktiskt Söderblom snäppet bättre.
Vem tar Jonathan Pudas roll?
Vi förutspådde att ingen skulle vara nära att göra 36 poäng, utan att poängen skulle fördelas på ett annat sätt mellan backarna. Primärt mellan Burström, Broberg och Nilsson.
Även detta får man nog säga stämde till punkt och pricka, förutom att även Adam Wilsby har bidragit med en del poäng. Har man fyra backar som gör 10-20 poäng, så kompenserar det Pudas offensiva kvaliteter mer än väl.
Hur bra är Tyler Morley?
Riktigt bra! Så löd vår gissning. Det baserade vi på god skridskoåkning, fin inställning och allmänt goda insatser under försäsongen.
Här gick vi bet. Ordentligt. Det blev egentligen ingenting för Morley och ytterligare en spelare med rejäl poängskörd i Finland, fick känna på att SHL är en nivå till. Efter transfern till Linköping har han sprattlat till och fördubblat sina poäng, men vi kan leva med att ha fått in Melker Karlsson och Pär Lindholm istället.
Fixar Jonathan Johnson det här?
Vårt svar var nej, med pytteliten tvekan. Tempot skulle bli problem. Likaså bristen på rejäl träningsbakgrund. Vi ställde oss tvekande till det mesta.
Och där står vi fortfarande. Kommer han att fixa det här? Då menar vi att spela center i en ledande kedja, där han ju måste spela. Kommer Oscar Lindberg hem kan det ju bli lite kärvt att lyckas med det. Vi frigör gärna dessa lönepengar till nästa säsong, även om Johnson är ett klassiskt tvåårsprojekt.
Hur stora kliv tar Philip Broberg?
Vi hade rätt höga förväntningar på att han skulle göra en Rundblad light, light. Behärska båda zonerna och visa upp ett mognare spel. Fantasierna om att han skulle vara ledande offensiv back fanns till och med.
Ärligt talat är vi rätt besvikna på Brobergs utveckling. Visst, han känns lite rejälare och är kraftfull i sina uppåkningar, men det blir ju ingenting. Efter JVM har han känts lite mognare i sitt spel, men begränsas av sitt bristande spelsinne. Nästa år spelar han med huvudet under armen på AHL-rinkarna.
Vilken effekt blir det med Jocke på point i powerplay?
Förhoppningarna på Lindström är alltid höga, och även denna gången. I slutet av förra säsongen testades han på blålinjen och vi tyckte att intentionerna var goda och vi tog för givet att det skulle bli succé.
Någon succé blev det inte och Lindströms roll i numerärt överläge har växlat mellan point och sin vanliga position. Dessutom har han gjort fler poäng än vanligt i spel fem mot fem och procentuellt sett färre i powerplay.
Vilka förlänger kontraktet under säsongen?
De spelarna som diskuterades var främst Lundberg, Burström, Wingerli och Frödén. Vi trodde att minst tre av dessa skulle förlänga under säsongen och att ingen skulle flytta inom Sverige.
Svaret på vår fråga var att Andreas Wingerli tidigt förlängde och så småningom även Wilsby, Hugg och Linus Lindström. De tre övriga som vi hoppades på avvaktar, men vi hoppas fortfarande på backarna. Kontraktsläget är fint, även om vi lurades av AIK:s info om Jonathan Berggrens längd på sitt avtal.
Hur många juniorer får speltid?
Sex stycken, trodde vi. Ingen vetenskaplig grund bakom den gissningen, men vi tänkte att den till antalet tunna truppen skulle drabbas av skador och avstängningar. AIK är ju duktiga på att släppa fram ungdomar.
Nio stycken är vi uppe i, i skrivande stund. Då har vi för all del räknat med Broberg, Sundsvik och Robertsson. Utöver dessa har vi fått stifta bekantskap med Jacob Sundin, Elias Salomonsson, Gabriel Säll, Måns Forsfjäll, Elias Stenman och Kenneth Pappalardo Gullbrandsen.
Vilken tränare tar mediarollen?
Bara det inte blir Klockare, var tanken. Hellre en lite mer frispråkig person som inte bara svarar rutinmässigt med ett gäng floskler. Vi såg både Falk och Hedlund som fina alternativ.
Men ack så fel vi hade. Förvisso är känslan att Stefan Hedlund och Stefan Klockare har varit de som har fått mest TV-tid, men att Klockare skulle vara en av huvudpersonerna i årets tränarbråk, såg vi inte riktigt komma!
Kommer Jesper Frödén att debutera i landslaget?
Ja. Det var det korta svaret. Att vi skulle få se Frödéns riktiga genombrott stod ställt utom allt tvivel. Det är inte så dumt att hitta fynd i lägre divisioner.
Och så blev det. Frödén har varit ruggigt bra och dominerat långa stunder. Han har varit med i samtliga turneringarna med Tre Kronor och är en tänkbar VM-spelare. Det känns osannolikt att han blir kvar i AIK.
Hur kommer det att fungera med Linus Lindström mellan Oscar Möller och Joakim Lindström?
Vi såg Lirre som det bästa alternativet, kanske tillsammans med Tyler Morley. Det skulle behövas en center som hade väldigt låga anspråk på att någonsin ha pucken och vara defensivt stark.
Linus inledde där, men starten var inte alls lyckad, utan ingen i trion gjorde någon glad. Kedjan splittrades och har inte spelat ihop sedan dess. Idag kan vi dock hitta ett par bättre centeralternativ mellan Jocke och Möller.
Blir det här Andreas Wingerlis stora genombrott?
Nej, var vårt svar. Vi trodde att Wingerli skulle hålla ungefär samma nivå som tidigare och göra 25-30 poäng. Inga dåliga siffror, men inget mega-genombrott.
Vi ger oss rätt till hälften. 25-30 poäng stämde bra, men Wingerli har tagit ytterligare ett kliv och spelat i en bra, ledande kedja. Dessutom har han fått spela i landslaget och särskilt i början av säsongen var han otroligt bra. Vi är givetvis nöjda med honom, annars vore kraven orimliga.
Blir Jacob Andersson kvar hela säsongen?
Det trodde vi, men kanske mest av anledningen att han har ett billigt kontrakt och har en viss offensiv uppsida. Däremot kändes det som att AIK redan ifjol tappade tron på Jacob, och gick in i den här säsongen med mer hopp än tro.
Frågan var befogad, och säsongen utvecklades också ganska precis som väntat. Tyvärr för Anderssons del så levererade både Oskar Nilsson och Adam Wilsby. Lägg till ankomsten av Roland McKeown och ni förstår att det är kämpigt att få speltid. Andersson blir alltså inte kvar.
Var det rätt att skriva treårskontrakt med Oscar Eriksson?
Oväntat var det och dessutom tre år, men Eriksson hade fått en bra start och är en extremt billig lösning. Vi ställde oss ganska likgiltiga till detta, men konstaterade att Måns Forsfjäll eventuellt skulle kliva förbi under säsongen.
Billig lösning, sa Bull. Det blev några matcher för Oscar innan han lånades ut för resten av säsongen. Förmodligen blir det samma visa nästa år, då vi har ett par mer intressanta backar på väg upp. Men som sagt, ingen ekonomisk risk och då känns kontraktet okej. Vi är beredda att ge Eriksson chansen.
Hur stor kapacitet har egentligen Rickard Hugg?
Hugg är förmodligen en gnuggare, var vad vi kom fram till inför säsongen. Men, han tog kliv förra året och vi uteslöt inte att han skulle utvecklas ytterligare.
Nog är han en arbetshäst, alltid. Men inget ont i det. Olika spelartyper behövs i ett lag. Har fått en skön säsong tillsammans med Berggren och Wingerli, men kunde ju lika gärna ha spelat i fjärdekedjan. Han har förlängt kontraktet och vi är nöjda så.
Är Adam Wilsby redo?
Här var vi lite försiktiga och spådde att det kanske skulle ta något år för Wilsby att bli en riktig toppback, men vi stängde inte dörren för att det skulle ske redan i år.
Toppback är kanske för stora ord, men det är inte så långt borta heller. Wilsby har gjort en riktigt bra säsong och har en skridskoåkning av yppersta världsklass. Vi kan knappt vänta på nästa år.
Kommer Jonathan Berggren att hålla sig skadefri?
Farhågorna var, befogat, stora att en axel eller ett knä skulle gå sönder, men den egentliga frågan var nog hur pass bra säsong som Berggren skulle göra. Vi ansåg att han har potential att vara en stjärna. Något som nog måste ske om säsongen skulle bli kul.
Vill du se en stjärna, se på Jonathan Berggren! Vi behöver inte beskriva hans säsong, utan nu handlar allt om han väljer att chansa på NHL eller om han gör det kloka valet och verkligen etablerar sig. PS. Han höll sig skadefri. DS.
Kommer Oscar Möller att tvingas spela boxplay?
Vi såg en viss risk för det, då han tidigare säsonger fått teka mycket i boxplay. Behovet av en pigg Oscar Möller i kreativa situationer är stort och drömscenariot var att låta andra sköta dödandet av utvisningar. Kanske Tyler Morley?
Så blev det inte. Möller tar i 90% av fallen första tekningen i numerärt underläge. Oftast byter han ganska snabbt och bränner inte så mycket krut. Å andra sidan kan nog ingen påstå att han har sett trött ut. Det här har inte varit något problem alls.
Andra powerplay-uppställningen?
Ett problem som vi har haft under många år, är att vi har haft för lite bredd på spetsen. Möller och Lindström har varit ensamma och lättlästa. Vi hoppades på bättring och trodde på både Jonathan Berggren och Jacob Olofsson...
Powerplay har väl inte varit jätte bra, men vi har ändå haft två enheter som har kunnat hota. I alla fall bättre än under de senaste säsongerna. Möller/Lindström är splittrade och vi har också adderat Melker Karlsson och Pär Lindholm under året. Två pp-enheter kan vara ett måste under slutspelet.
Kommentarer
Skicka en kommentar