Tre matcher - hur konserverar man formen egentligen?

Vi ska inte klaga. AIK har avancerat till tredje plats och hade man lyckats vinna i Ängelholm senast, hade det inte varit omöjligt med serieseger. Och under en sådan här säsong ska man väl inte klaga alls. Varken över ett haltande spelschema eller, som vissa lag gör, gnälla över att SHL inte stänger ligan. Ironiskt nog så är det lagen i de nedre regionerna av tabellen som nu höjer rösten. 

Coronakrisen drabbar AIK, bortsett från det uppenbara, genom att mars månad blir väldigt ryckig, då vi nu ska spela tre matcher (Luleå, Frölunda och Malmö) på kort tid för att sedan vila ytterligare en vecka till nästa match. Bra för att läka skador och skavanker, och kanske också bra jämfört med lag som ska spela elva matcher på tjugo dagar. Vad som är bäst vet ingen, men vår gissning är att det bästa laget kommer att vinna SM-guld oavsett hur deras spelschema sett ut.

Och det skulle mycket väl kunna vara Skellefteå AIK, som har sett otroligt bra ut efter jul. Ett problem som vi har är dock att vi har svårt att konservera formen under uppehåll. Hur gör man egentligen det? Själv har jag åkt fem Vasalopp och gjort samma sak varje gång. Haft en riktigt bra känsla någon vecka innan och bestämt mig för att vila fram till loppet. Det har aldrig varit ett lyckat recept...

Förhoppningsvis vet våra ledare mer än jag om fenomenet formkonservering, men det skulle förvåna om inte Luleå inleder starkast ikväll. Vi siktar på sex poäng under veckan och konstaterar i vanlig ordning att det blir tuffa matcher. Luleå har derbymatch, Frölunda krigar om sjätte och sista slutspelsplatsen och Malmö är i toppform. Resten av inlägget ska vi istället ägna åt annat.

Hockeyabstinensen är stor och när chansen gavs att få spionera på Roland McKeown inne på Coop, tvekade vi inte. Han inledde starkt på frukt och grönt-avdelningen och köpte också en hel del pålägg av skinkkaraktär. Sedan tappade vi bort honom ett tag, men återfick kontakt då han hade fyllt på depåerna inne på mejeriet. Sen kom den stora besvikelsen att han köpte på sig en del färdigmat. Dåligt näringsvärde i dessa lådor.

Men det har hänt mer under förra veckan än Pasta Alfredo. Det är bekräftat att Stefan Hedlund lämnar, och det är bekräftat att Robert Ohlsson lämnar Djurgården. Stefan Klockare tycks också vilja göra något annat, så det är inte alls orimligt att påstå att våra tränare nästa år heter Robert Ohlsson, Andreas Falk och X. Inte Erixon, utan X står för okänd person. Ericsson, kanske?

Fast det faller under rubriken nostalgitänk, vilket vi är oerhört svaga för. Hur det än blir med den saken så undrar vi; kommer AIK att spela som Robert Ohlsson vill, eller kommer Ohlsson att ändra sin filosofi och anpassa sig efter oss? Utan att kunna hans filosofi, så är det orimligt att tro att den är exakt identisk med AIK:s. Det kanske inte hade varit så dumt med Klockare ett år till för att förankra AIK:s spelsätt hos Ohlsson.

De första spelarryktena (bortsett från hemvändare) har också kommit. Kim Johansson, Vita Hästen och Manuel Ågren, Djurgården. Två relativt små, vänsterfattade spelare. Motsatsen till vad man drömmer om alltså... Johansson har gjort en kanonsäsong och kan vara en billig lösning, som vi så väl behöver. Vi får utgå ifrån att Robert Ohlsson vet vad vi får i Ågren, men även han har en hyfsat billig prislapp. I elfte timmen sägs även Filip Roos, Karlskoga vara ett namn för AIK. Det bör innebära att det blir svårt att behålla den backsidan som vi vill. 

Det är ju nämligen ett pussel att lägga. Ett ekonomiskt pussel. Vi hoppas ju på Burström, Granberg och Lundberg, men det blir inte gratis. Och vi drömmer om Oscar Lindberg, som ju är allt annat än gratis och dessutom ska kanske låginkomsttagare med hög utväxling som Frödén och Berggren ersättas. Det känns som en ekvation som endast en människa kan lösa. Och vi vet alla att han heter Erik Forssell.

Nya pp-formationer också, där den stora nyheten är att Jocke Lindström, Oscar Möller och Pär Lindholm återförenas. Det finns mycket mer att hämta i numerärt överläge och det är en nyckel i slutspelet, så det börjar bli dags. PP2 får tyvärr fortsätta lida av att ha Jonathan Johnson på isen. Jag förstår att man kan resonera som så att det är i sådana situationer som han måste få speltid, men nu har han i snart femtio matcher visat att han inte håller OCH Karlsson och Lindholm har tillkommit.

På hockeykortsfronten har jag fått kontakt med en rysk kille som samlar på Patrik Zackrisson, så Zacke-delen av samlingen är numera komplett. På torsdag kan det också bli en rejäl jackpot, men det återkommer jag till senare. Modo har krossat Löven två gånger på två dagar och det kommer vi att fira under veckan. Håll ögonen öppna. Men nu fokuserar vi först på kvällens match.