Om vi börjar i änden hur vi fick tag på den här tidningen, som är i helt okej skick, så är det ett Traderaköp. För 19kr + frakt, så inhandlades tidningen från södra Sverige någonstans. En mycket glädjande upptäckt var att den ursprungliga ägaren var Klemensnäs Bibliotek, Folkets hus. Efter en utflykt var nu tidningen tillbaka där den hör hemma. I händerna på en AIK:are.
För numret är en specialbilaga med fokus på Skellefteå AIK:s guld 1978. Hockey var Svenska Ishockeyförbundets officiella tidning. Detta var den åttonde årgången, och om vi får gissa fritt så tror vi att det här numret är tidernas mest säljande. Vi har läst tidningen från pärm till pärm flertalet gånger och frossat i all information om spelare, ledare och laget Skellefteå AIK. Det här inlägget kommer att gå igenom ALLT som står och vi börjar med framsidan.
Framsidan
Hardy Nilsson tar upp stora delar av framsidan, där han åker runt på isen med lappmössan på huvudet och pokalen i vänster hand. I höger håller han ett glas mjölk. Förmodligen är det inte så, men det ser onekligen ut så. Blicken är vattnig av lycka och jag tror bestämt att ”Hårde Hardy” har fällt en glädjetår eller två. Tröjans framsida är helt utan reklam och det syns att tröja 20 har varit inblandad i närkamper.
Bakom Hardy åker en skymd spelare som skulle kunna vara Christer Johansson. Ännu längre bak, till vänster i bild syns Hannu Palmu, som är så nöjd som en finsk man kan vara. En kvinnlig fotograf torkar också tårarna, vilket får symbolisera att hela Sverige är lyckliga. Utöver bilden står det att tidningen innehåller 12 specialsidor om Skellefteå AIK, de historiska hockeymästarna.
Tabellgubbarna
Helt klart värdiga ett eget inlägg, då dessa är massivt retromaterial. Om de finns kvar borde de hängas upp på ett smart ställe, förslagsvis utanpå Kulturhuset och liksom på 70- och 80-talet kunde tabellen uppdateras manuellt. För er som inte har en aning vad vi snackar om, så finns en bild på fyra av gubbarna på dagens bild på Instagram. Anledningen till att de nämns här, beror på att de finns på bild i tidningen.
Norrländsk hockeyhistoria
Att Skellefteå AIK blev första laget från Norrland att vinna SM-guld, är ju en sanning med modifikation. Gävle hör ju till Norrland, vilket också nämns i texten, så vi får glädja oss åt att vi var först i övre Norrland. I artikeln berättas också att Göte Almqvist var den förste landslagsmannen från norr. Att vi var första (övre) Norrlandslaget att ta oss upp i högsta serien. ”Hela Norrland gläds åt Skellefteå AIK”, men en litet sting av ledsamhet kommer när det står att hemmamatcherna lockar publik från Sundsvall till Kiruna. Det var bättre förr.
Skellefteås guld-gäng
Vi har ju i ett tidigare inlägg gått igenom guldtruppen, så vi gör inget större nedslag i den här artikeln. Men en specialbilaga har givetvis en truppgenomgång och det finns några godbitar. Förr i tiden fanns ett b-landslag och det är ju ganska charmigt att läsa att Jan Lindholm har gjort fyra b-landskamper och Ulf Hedman tre. Dessutom står alla spelares hela födelsedatum. Dock inte de fyra sista.
Men den stora höjdpunkten är spelarnas yrken. Hardy Nilsson är dataman. Rolle Stoltz chaufför och Christer Johansson bilförsäljare. Utöver det så finns det inte mindre än fyra ingenjörer i truppen. Tre studenter i truppen, även om ingen nådde Erik Forssells nivåer. Vad Per Johansson gjorde som serviceman är oklart.
”Det här var väntat”
Skribenten Helge Norén var inte alls förvånad över AIK:s guld. Han gör en historiebaserad analys och berättar om alla våra världsmästare och hur de långa resorna gjorde spelarna slitna 1958. Annars hade AIK vunnit guld redan då. Hardy Åström tas upp och likaså forecheckingens uppfinnare; myggkedjan. Norén knyter ihop artikeln på en mycket tunt sätt, när han berättar att även årets lag var duktiga på att forechecka och ta tillbaka pucken.
Spelarintervjuer
Tre oerhört korta sådana, i tur och ordning med Lasse Nyström, Roger Rosén och Martin Karlsson. De får en fråga var. Nyström om han kommer att minnas målet hela sitt liv. Rosén om han kände press att ersätta Hardy Åström och Martin Karlsson om hur det var att vinna guld med sin moderklubb. Bäst är infon att Lasse Nyström inte hade spelat, men fick chansen då Jan-Erik Sandberg var på BB med ”frugan”.
Pekka och Hannu
Aldrig tidigare hade två icke svenska medborgare vunnit SM-guld. Skellefteå AIK ville gärna behålla sina finländska spelare, men Palmu längtade hem (blev kvar till 1983), medan Rampa gärna stannade. Extremt litet typsnitt i artikeln, men vi lyckades också utläsa att det var en stor skandal att Hannu Palmu inte nominerats till finska VM-truppen.
Stor intervju med Hardy Nilsson
”Vi spelar en tung närstridshockey, men hur folk har mage att tycka att vi inte har något spel när vi har gjort flest mål av alla lag, kan jag inte förstå.”
Tung närstridshockey... Underbart. Hardy levererar raka svar. Bland annat är han övertygad om att AIK vinner guld även nästa år. Han får också frågan om vilket smeknamn som är mest passande; Kung Hardy, Hårde Hardy eller Busen Hardy. Svaret är kort och koncist: ”Alla”.
Vidare får vi veta att han vann 7000kr på trav några dagar efter guldet. Stig Lindmark skrällde med Hampton till oddset 13,87. Hardy kritiserar också landslagsledningen för att under säsongen ha förbisett Martin Karlsson och Göran Lindblom. Han avslutar med att säga att han kommer att spela tre år till och att han inte har några proffstankar. Möjligtvis om ett lag från Västtyskland skulle höra av sig. Han avslöjar också att han nog blir tränare efter karriären.
Tre tränare
Acka Andersson, Pelle Lundström och Anders Rönnblom. Det berättas om att AIK låg illa till för tio år sedan. De hade tappat tjugo spelare till lag i södra Sverige. Guldet var frukten av en nysatsning. Dels genom att lyfta upp spelare från det egna juniorlaget och dels genom att träna hårdast av alla. Känns det igen?
Junior center Cup: Lagbild på Västerbotten
Någon sorts turnering för 14-15:åriga spelare. Västerbotten representeras bland annat av Lars Marklund och Niklas Mannberg.
Sluttabeller Division två
Division två norra A vanns av Medle. CRIF Boliden och Lejonström deltog också. Division två norra B innehöll lag som Norsjö, Burträsk, Bjurfors och Bureå. Som sagt bättre förr. Två nuvarande SHL-lag dyker upp i de södra serierna; Oskarshamn och Rögle.
Profilen: Göran Lindblom
Vinterns succéback har redan uppfyllt sina två pojkdrömmar; SM-guld och debut i Tre Kronor. Det var lagbasen Lennart Lindström som skulle lämna beskedet om landslaget till Göran, men han valde att vänta tills guldet var i hamn. Lindström uttalade sig ”syrligt” när det kom på tal att Lindblom hade petats tidigare på grund av bristande internationell rutin. ”Tacka för det, då han aldrig fått en ordentlig chans.”
Göran avgjorde final två med ett rungande slagskott, men han kunde lika gärna ha valt fotbollen då han var en lovande vänsterytter i Myckle. Möjligtvis blir han proffs så småningom, eftersom han listats av Chicago Black Hawks (egentligen var det St Louis Blues). Styrkan hos Göran är hans spelsinne och passningsspel. En lirare i det annars hårdföra Skellefteå AIK.
Magiskt!!!
SvaraRaderaDet som fastnar mest:
SvaraRadera1. Att vi borde ha vunnit redan 1958. Kollar statistiken och ser att Helge Norén har en poäng. Först vann vi div I Norra klart, en enda förlust, en oavgjord.
SM-slutspelet spelades som en rak serie, fyra lag, hemma borta, sex matcher var. Vi vann de tre första och ledde på 6 poäng, Dif tvåa på på 4. Men kolla de tre avslutande matcherna:
21 mars borta mot Dif, förlust 3-4
(gissar att de inte flög, istället skumpig bussresa dit och hem, typ 80 mil enkel väg, mest på grus, eller långsamt 40-talståg, till Bastuträsk, ankomst i vargtimmen)
23 mars hemma mot Gävle Godtemplare, oavgjort 5-5
(här ledde vi fortfarande, inför sista matchen, AIK hade 7, Dif 6, men ett dygn senare ännu en skumpig bussresa, typ 90 mil enkel väg, mest på grus, och...)
25 mars borta mot SSK, förlust 2-5.
Dif Mästare på 8 poäng, AIK tvåa på 7.
Är det nån som vet hur de reste mellan matcherna på 50-talet? Vore kul att veta.
SvaraRadera