Slutspelsplatsen är kanske inte helt säkrad i teorin, men vi vågar nog lova att AIK kommer att hamna topp sex. Ett förväntat resultat sett till truppen inför säsongen, och hade inte startsträckan varit så lång hade vi nog vunnit serien. Truppen har spetsats under de senaste månaderna med Karlsson, McKeown och Lindholm, vilket gör att vi går in i slutspelet som en av de större guldfavoriterna.
Samtidigt skulle det ju kunna bli respass redan i kvartsfinalen, för man är ju inte jättesugen på att möta Frölunda, Leksand eller Luleå. Å andra sidan är de nog ännu mindre sugna på att möta oss. I våra bästa stunder är vi seriens bästa lag och har en förmåga att i våg efter våg skölja över motståndarna. Bästa tänkbara lottningen känns som Örebro, men samtidigt har de varit ett lag som vi har haft svårt mot.
Tre matcher återstår; Oskarshamn hemma, Färjestad borta och Malmö hemma. En rimlig utdelning är väl minst sex poäng, vilket också bör räcka till att hamna trea och få hemmaplansfördel ända fram till (minst) semifinal. Dessutom skulle AIK vara klara för CHL, vilket vi i så fall beklagar djupt. Man vill ju alltid vinna alla matcher, men den här säsongen är ju tidernas sämsta säsong att vinna SM-guld. Det positiva, bortsett från att man då är en vinnare, är ringarna på vattnet med sponsorer och intresse i stan.
Vi kommer inte alls att spekulera i matcherna, utan går nu vidare till andra intressanta saker som har hänt under den senaste spelfria veckan. Vi kommer att jobba i rubrikform och diskutera diverse AIK-rykten och nyheter.
Tränarsidan:
Robert Ohlsson in och Stefan Hedlund ut känns som ett faktum, även om det inte är kommunicerat ännu att Ohlsson kommer hit. Andreas Falk blir kvar och bör då få titeln assisterande tränare. Då återstår Stefan Klockare och när det börjar snackas om att någon är på väg bort, brukar det stämma i 99% av fallen. Våra källor säger att Klockare står i Örebros bås nästa säsong och blir det så får vi tacka för de här tjugo åren av otroliga framgångar.
En annan tränarnyhet är att Lasse Marklund ersätts av Jacob Strandberg från Växjös organisation. Det går givetvis en rysning längs ryggraden då man läser att vi sneglar mot just Lakers för att utveckla juniorhockeyn, men vi har vaknat på rätt sida och försöker tänka att Strandberg kanske är en duktig tränare som bara har haft otur när han hamnade i Växjö.
Jonathan Pudas:
En mycket glädjande nyhet att Pudas väljer att bryta ett lukrativt kontrakt med Jokerit och dessutom tackat nej till (förmodligen) ännu mer pengar i Schweiz. Ett fyraårskontrakt är påskrivet och Pudas är här för att stanna. Klubbhjärta blir allt mindre vanligt i dagens idrott, men vi har nu under våren fått se tre fina exempel på AIK-hjärta. Melker Karlsson spelar för en mycket låg lön och Lindholm och Pudas har tackat nej till miljoner för att få återvända till svartgult.
I och med dessa hemvändare börjar vissa oroa sig för att vi ska kopiera Modos totala sammanklappning, då de i alldeles för hög grad förlitade sig på hemvändare. Jag tycker ändå inte att vi är i samma situation då våra är 30 år och yngre, och känns oerhört hungriga och sugna. Det vore en annan sak att ta hem Viktor Arvidsson och Adam Larsson när de är 36, skadebenägna och inne på landningsvarvet. Vi har ju också, på olika sätt, skippat Martin Lundberg, Tim Erixon och Axel Holmström, så man kommer inte hem hit bara för att man en gång spelat i AIK.
Fler hemvändare?
Drömnamnet är ju Oscar Lindberg, som också ryktas hem efter den här säsongen. Frågan är bara hur Forssell ska kunna sy ihop den lönesäcken då lönebudgeten dessutom ska skäras ner i spår av pandemin. Det troliga är ju ändå att både Karlsson (vi tar för givet att han stannar) och Pudas tar en paycut för att spela just här. Långa kontrakt blir ju dessutom billigare, så Lindholm spelar också med lägre lön än vad han hade kunnat få någon annanstans.
Oscar Lindberg har tjänat sina miljoner genom åren och kommer säkert också att vara tillmötesgående i en löneförhandling. Övriga namn som diskuteras är Adam Larsson (föga troligt, men det vore oerhört charmigt), Anton Lindholm (vi tror att han vill komma, men blir för dyr sett till förmåga och de pengarna som finns kvar) och Pierre-Edouard Bellemare (mycket omtyckt i NHL, och kanske får ett år till där).
Backsidan:
X - Pudas
Wilsby - Nilsson
Granberg - X
Roos - Eriksson/Salomonsson/Forsfjäll
Vi lämnar medvetet två luckor, då varken Burström eller Lundberg har förlängt, men i själva verket gissar vi att det endast blir en av dem. Inget val man vill hamna i, så det bästa vore kanske att Lundberg tar chansen utomlands och att Burström blir kvar. Att vi skulle ha råd med båda känns som en utopi. Skulle dessutom Anton Lindholm komma hem så drabbas vi verkligen av överflödets förbannelse.
Filip Roos är helt klar och det är minst lika viktigt att titta framåt och utveckla nästa generation. För även om en backsida med Pudas, Heed, Burström, Lundberg, Lindholm, Granberg och Adam Larsson vore trevlig, skulle vi stå där med skägget i brevlådan om några år och DÅ kan vi börja fundera på Modos sönderfall. Men det är spännande att se vilka namn som hamnar på X:ens plats.
Nu när det sista ”inför matcherna”-inlägget skrivs, kommer vi att rent statistiskt summera säsongen, även om några av nedanstående resultat kan ändras under de sista tre matcherna.
Målvaktsststistik:
GAA:
Arvid Söderblom, 2,08
Gustaf Lindvall, 2,31
SVS%:
Arvid Söderblom, 92,20
Gustaf Lindvall, 91,98
Jämnt så det förslår och det är inte helt givet att Lindvall går in i slutspelet som målvaktsetta. Han är visserligen mer rutinerad, men någon större erfarenhet av just slutspel har inte han heller. Vi tror att båda målvakterna kommer att luftas initialt, och att det bestäms senare vem som rankas högre.
Poängligan:
Jonathan Berggren, 11+30, 41 poäng
Joakim Lindström, 10+31, 41 poäng
Jesper Frödén, 21+17, 38 poäng
Det står mellan dessa tre, även om det ska mycket till för att Frödén ska vinna. Det är väl ingen större hemlighet att vi har Lindström närmast hjärtat, inte minst med tanke på hans framfart i Elitseriens poängliga genom tiderna. Det gör inte särskilt ont att Joel Lundqvist är skadad och måste opereras heller, då Jocke har chansen att passera honom redan i år.
Skyttekung:
Jesper Frödén, 21 mål
Oscar Möller närmast bakom på 14 mål. Frödén är ett perfekt exempel på AIK:s ”affärsidé”. Han kom hit med blygsam lön, men har lyckats fylla en viktig roll i laget. För Jesper har tiden i AIK varit ett fint skyltfönster mot större ligor och pengar. Win-win för båda parter, alltså. Och när/om han lämnar, hoppas vi naturligtvis på NHL, vilket skulle ge oss ett par miljoner.
Plusminus-ligan:
Oskar Nilsson, +20
Adam Wilsby, +15
Ingen annan ligger över +10 och utvecklingen på det här backparet är magisk. Rimligtvis SHL:s billigaste backpar med dessa siffror. Och ingen tror väl att de kommer att bli sämre nästa år. Oskar Nilsson är en skön kille som bidrar i omklädningsrummet också. En viktig ingrediens i ett lag.
Backarnas poängliga:
Oskar Nilsson, 5+20, 25 poäng
Överlägsen seger för Nilsson. Niclas Burström tvåa på 17 poäng. Precis som vi förutspådde spreds poängen över fler backar än förra säsongen (Pudas). Ingen svår spådom, för all del. Det är inte jättemånga av Nilssons poäng som har tillkommit i powerplay. Otroligt imponerande!
Utvisningsligan:
Darren Nowick, 99 minuter
Därefter följer Tyler Morley, 62 och Jesper Frödén, 49. Det här blev de många matchstraffens säsong. Några rättdömda, några helt fel. Ingen förvånas över att Nowick vinner den här ligan, men det finns väldigt lite charm i hans utvisningar.
Kommentarer
Skicka en kommentar