70-talisternas dream team

I serien ”årtiondenas juniorlag” har det nu blivit dags för 70-talisterna. Det vill säga de spelarna, födda på 70-talet, som via juniorhockey i Skellefteå AIK, tagit plats i a-laget. Tidigare har vi granskat 80-talisterna och konstaterat att de kanske, eventuellt, skulle ha kunnat ta klivet upp från Hockeyallsvenskan och blivit en bottenlag i Elitserien. Det laget var dock väldigt tunt och mycket beroende av individuella prestationer av Joakim Lindström, Johan Backlund och Erik Forssell.

Bättre hade det gått ifall spelarna födda på 90-talet skulle ha spelat ihop, hela bunten. Det stjärnstarka laget hade mest troligt varit en kandidat till SM-guldet. Det säger ju en del att varken Petter Granberg, Arvid Lundberg eller Tim Erixon kom med i det Decennium-laget. Spelare som 80-talisterna hade kunnat döda för, och, som ni kommer att märka 70-talisterna, likaså.

För frågan är om inte det här årtiondet levererar det svagaste laget hittills. På målvakts OCH backsidan, finns det sammanlagt rutin från två Elitseriematcher. Forwards är bättre, men drygt halva den uppsättningen blev som bäst, ganska lyckade allsvenska spelare. Men det finns också några stjärnor som får bära laget offensivt. Som vanligt ställer vi upp med två målvakter, sju backar och tretton forwards.

Den här gången tänker vi oss att vi är ett lag i övre skiktet av Allsvenskan och ambitionen är att vi ska ta oss upp. En spelare som vi verkligen hade behövt (och här avslöjas nivån på laget) är Jens Nyström. Och det är möjligt att han gjorde matcher med J20, men vår känsla är att han flyttade från CRIF, direkt till AIK:s a-lag. Jesse hade varit försteback, om han var på humör.

Målvakter:

Jonas Burman (Krister Holm)

Jonas Burman kommer att få dra ett ganska tungt lass, då Krister Holm inte har jättemycket meriter från spel på den nivån som vi fantiserar om att vi befinner oss på. Så Jonas Burman, som under många år nötte bänk bakom Dick Andersson, får bära ett tungt ansvar i det här gänget. Markus Lundqvists namn var uppe på tapeten, men vi valde Holm på grund av att vi får mer stabilitet så, även om Lundqvist i grunden kanske är en bättre målvakt.

Backar:

Dick Burlin - Andreas Carlsson 

Ett klassiskt första backpar med Burlin som offensiv rightare, medan Carlsson städar upp i egen zon. Andreas Carlsson är leftare, bör nämnas. Det här är alltså det bästa som det här årtiondet har att erbjuda och jag överdriver inte när jag säger att det kommer att bli tufft för oss om vi ska kunna etablera oss i toppen av Allsvenskan. I sina bästa dagar kan man nog ändå ranka det här backparet som ett habilt sådant på den nivån.

David Lundqvist - David Blom

Vi fortsätter med en högerfattad back (Lundqvist) tillsammans med vänsterfattade Blom. Två allroundbackar utan särskilt stor offensiv kapacitet, även om David Lundqvist stod för tretton poäng under en säsong. David Blom, å sin sida, gjorde inte ett enda mål under sina säsonger i AIK. Han får istället stå för annan grannlåt, som exempelvis en mycket from uppsyn.

Emil Ekblad - Markus Gustavsson

Det kanske inte pumpar av adrenalin i dig när du läser detta, men det skulle kunna bli så att det här backparet får oerhört mycket speltid. Två bjässar som inte lägger fingrarna emellan och som skulle kunna få stångas mot motståndarnas toppkedjor. Det rimliga är nog ändå att de är lite för sega på skridskorna och att det kommer att hagla hooking och tripping-utvisningar.

Benny Bäcklund

Och blir det avstängningar på Ekblad eller Gusse, så har vi något ännu brutalare på bänken. Det var svårt att hitta sju backar, så behovet av Jesse Nyströms kvaliteter är stort. Dessutom är vi lite osäkra på om Mats Lindmark spelade juniorhockey i AIK. Vi tror ju det, men tog det säkra före det osäkra och kastade in Bäcklund i hetluften. Sammanfattningsvis en mycket svag backsida. Låt oss hoppas att anfall är bästa försvar.

Forwards:

Jonathan Hedström - Pär Mikaelsson - Daniel Olofsson

Vi backar bandet till säsongen 1998/99, lutar oss tillbaka och bara låter den här kedjan skölja över motståndarna. En spelare som skulle hålla på Elitserienivå, då ju Olofsson EGENTLIGEN var tillräckligt bra. Vi väljer att låta den här enheten inleda matcherna, då vi tror att de är rätt kedja för att bara dumpa ner pucken och sätta en fruktansvärd press på backarna.

Niklas Brännström - Mats Lindgren - Johan Ramstedt

Magisk andrakedja att sätta in på den här nivån. Mats Lindgren skulle man kanske ha kunnat spela med två svagare kort och han hade kunnat dominera ändå, men till skillnad från dagens tränare så väljer vi att ha två producerande enheter och med den här trion på isen, så spelar det mindre roll vilka backar vi har. Brännström som målskytt och speedkula och Ramstedt med en skönt fri roll.

Patrik Eriksson - Kent Lindberg - Fredrik Johansson

Men det finns faktiskt kvar en hel del offensiv slagkraft. Kent Lindberg agerar klok center mellan två ytterforwards som bara åker in och kör. Putte Eriksson hade några fina säsonger, som tekniker och poängspelare, medan Fredrik Johansson är ganska bortglömd. Han lämnade AIK för Elitseriespel i både Linköping och Luleå och kommer att kunna göra en hel del poäng.

Pär Holmqvist - Magnus Berglund - Fredrik Andersson

En grym fjärdekedja med kanske mer offensiv potential än defensiv. Kommer Berglund att acceptera halvdant med speltid och hur motiverade är yttrarna att spela 10-12 minuter/kväll? Den största frågan är kanske om någon av våra forwards skulle kunna tänka sig att omskolas till backar? Det finns i så fall mycket speltid och garanterad plats i första powerplay-uppställningen. 

Christofer Abrahamsson 

Som trettonde forward ska man alltid ha en gubben i lådan. Crisse blir förmodligen förbannad över petningen, men kommer att vara otroligt spelsugen när han får chansen. Det är ett väldigt framtungt lag om vi har Abrahamsson som extraforward och David Blom i andra backparet. Det blir svårt att nå Kvalserien, men å andra sidan, vilket lag ska kunna stoppa våra första två kedjor?