Sten-Georg: Två oersättliga människor

Visst ler man redan och scannar av hjärnan efter sitt allra käraste Sten-Georg-minne? AIK:s största och mest kända supportrar någonsin. Två bröder som inte missade många matcher under sin karriär. De kände alla på arenan. Spelare, ledare, domare, funktionärer, motståndare och fans. Det går inte rakt av att påstå att de var helt oförargliga, för det var de inte. Vilket också var en stor del av deras charm. Den här texten är till tvillingarna Wikström. 

Under alla år fanns de där. Tidigt på plats på arenan och inte med ett tanke på att betala in sig eller slanta upp för korvbröden som de satte i sig. Två handikappade killar som hittade meningen med livet i Skellefteå AIK. De hade sina fasta sittplatser längst ner, ovanför spelarbåset. Inte bredvid varandra, för det gick inte. Osämjan bröderna emellan blev för stor.

Alla förstår ju att det inte var av snålhet eller egoism som de tog för sig av korv, fika och matchprogram, utan det var inget som de funderade på. De skulle ju se matchen (och träningen) och något så fånigt som pengar skulle inte hindra det. Däremot var det fascinerande att de alltid kom till matchen. Vänliga själar i deras närhet hjälpte till med att hålla ordning på spelschemat.

De hade också fri tillgång till omklädningsrummet (inte under match) och drog sig inte för att dra upp taktiska riktlinjer på vita tavlan. Tänk så fantastiskt att kunna komma och gå som man vill, utan att grubbla på om man gör rätt eller fel. Sten-Georg var på sitt sätt supermänniskor utan att de, långsiktigt, for illa av en förlust eller en degradering till Division ett.

Nu när världen är lamslagen av corona, känns det otroligt tveksamt att de ändå inte skulle ha hittat ett sätt att befinna sig i omklädningsrummet och vara på plats på alla matcherna. Nu är de ju för all del det ändå, då de både har fått varsin pappersfigur på läktaren och dessutom har fått ismaskinerna uppkallade efter sig. Vi älskar ju Sten-Georg och allt som de bidrog med, men vi ska också minnas att Skellefteå AIK har varit duktiga på att bjuda till och låt brorsorna få finnas till i hockeyvärlden utifrån sina förutsättningar. AIK har varit otroligt omhändertagande och låtit grabbarna var en stor del av gemenskapen.

Sten, den rundare av dem, gick ur tiden först 2009 och saknaden hos Georg måste ha varit enorm. Samtidigt hade han säkert en sundare livssyn än många av oss andra och när han fick veta att hans bror hade blivit en ängel så nöjde han sig nog med det och gick vidare, men utan sin andra halva. Georg brukade peka mot himlen och berätta att där fanns Sten och mamma. För de var ju vänner, även om det verkade som att de knappt tålde varandra under viktiga matcher och evenemang. Då såg man dem sällan eller aldrig tillsammans, även om de garanterat hade stenkoll på var den andre var och vad han pysslade med.

1976 gick de på sin första match och liksom så många av oss andra blev de frälsta direkt. SM-guldet 1978 fick de uppleva, men tyvärr gick de miste om den riktiga gulderan för några år sedan, då Georg avled 2012, då AIK ångade på mot guldet. Frågan är dock om det spelade någon roll att de missade gulden. Efter Final 4 skulle de ändå ha tagit 208:an hem till sin dubbelsäng, precis som efter vilken match som helst.

Sten-Georg jagade inga SM-guld. De ville "Krossa Löven" och gå på hockey. Hockeyn och AIK innebar något att hänga upp vardagen på och blev deras mening med livet. De skaffade vänner i spelare och ledare, och ska man ranka vilka människor i AIK som är/var bra människor, så håller vi de som fick bra kontakt med hockeytvillingarna väldigt högt. Alla mår bra av att ha människor som Sten-Georg i sin närhet.

Sten-Georg hade en unik förmåga att dyka upp i händelsernas centrum och har fastnat på bild med mer än en kändis. Vi minns alla den klassiska bilden när han gör honnör mot kung Karl XIV Gustaf och det finns också en härlig bild på en av våra tvillingar med en av tvillingarna Sedin. Linslusar var de, och i samband med lagbildsfotograferingen togs det alltid en serie bilder med Sten-Georg iförda matchtröjor som vilken spelare som helst.

Min egen favoritsekvens med bröderna Wikström är efter en match med AIK, då de tagit sig ner till busshållplatsen vid nuvarande Myran-rondellen. Förmodligen var de osams, då den ene brodern stod på hållplatsen och den andre stod långt nere i skogen. Men när bussen kom ekade det: ”Sten!”, och Sten kom fram från skogen och Sten-Georg åkte hem till Ursviken för ett rejält kvällsfika.

Har du ingen relation till Sten-Georg så rekommenderas Youtube-klippen ”100 höjdare” och ”Sten-Georg fyller 70”. Fina porträtt av två härliga killar. Under Elitserieåren på 80-talet var det väldigt få övergångar och spelartapp, så trupperna var tämligen intakta. Detta ledde till att Sten-Georg kände igen och. enligt sig själva, kände flertalet spelare från motståndarlagen. Givetvis hade de även fri tillgång till det andra omklädningsrummet, även om vi tvivlar på att de hängde i Lövens.

Tvillingarna hade lite olika personligheter, men vi väljer här att klumpa ihop dem. Inte av lättja eller elakhet, utan av ren och skär kärlek. De hörde ihop och även om de var osams ibland och befann sig en bit ifrån varandra så var de en stark enhet. Inte Sten och Georg, utan Sten-Georg. Två charmtroll som tittar ner på oss från sin himmel. Vi kommer att avsluta med en fiktiv frågestund med AIK:s två mest ikoniska fans. 

Favoritspelare?

Alla grabbar.

Hur slutar matchen?

4-1. Skellefte.

Vad tycker ni om Björklöven?

Gräver ner dom. Krossa skiten!

Favoritfilm?

Tarzan.