Nya matcher: När spricker sviten? Samt mycket, mycket annat

Vi tar det som står runt knuten först. Det vill säga veckans tre matcher: Örebro borta, Leksand hemma och Brynäs hemma. Allt annat än nio poäng får betecknas som ett fiasko... Men så är det naturligtvis inte. AIK har elva raka segrar och alla sviter spricker för eller senare. I och med landslagsuppehållet måste det vara svårt att lyckas stanna kvar i den berömda zonen, då allt bara flyter på.

Det skulle faktiskt vara väldigt förvånande om vi vinner alla dessa tre matcherna, och det är ju också då som det blir intressant. Vänder pendeln och vi hamnar i en svacka, eller är det bara en repa i skivan och vi har en så hög grundkapacitet som vi har visat upp efter jul? Bloggen tror på det senare och håller AIK som en klart tänkbar guldkandidat tillsammans med en ganska stor mängd andra lag.

Men andra lag är ointressanta. Nu gäller det att positionera sig högt uppe i tabellen för att få en så bra lottning som möjligt. Hemmafördel känns dock mindre viktigt än någonsin och det går väl inte att hugga i sten att slutspelet kommer att avgöras som vanligt. För att minska på risken för smitta och dessutom spara pengar, kanske det hela kommer att avgöras i en så kallad bubbla.

Hur det än är kommer det inte att kännas som ett klockrent guld, vem som än vinner, då fansen och staden vanligtvis lever i symbios med laget då det spelas ett långt slutspel i stan. Däremot är det bra att kunna gå in i nästa säsong med råg i ryggen och tillsammans med supportrar och sponsorer rida på en framgångsvåg som ett guld innebär.

Uppehållet har som vanligt varit olidligt och att skicka spelare till Tre Kronor innebär endast negativa saker (bortsett från att vi har skickliga spelare som platsar i landslaget). Skaderisk, trötthet och möjlighet att visa upp sig för NHL, KHL och så vidare. Jesper Frödén känns förlorad, och vi hoppas innerligt att han tar chansen i Nordamerika då det innebär NHL-pengar på kontot. Vi gissar att Berggren gör ett år till och vi tar nästan för givet att Wingerli stannar.

Hur det har sett ut i landskamperna har vi ingen aning om, men Berggren stod för ett typiskt assist och Wingerli blev matchens lirare mot Finland. Med det sagt lämnar vi detta och vänder blickarna mot matchveckan. Det enda frågetecknet i laget är väl vem som ska stå. Lindvall tar match ett och tre, och Söderblom står i mål mot Leksand. Det är i alla fall vår åsikt. Gustaf Lindvall ska matchas som förstemålvakt inför slutspelet och då spelar det ingen roll att Söderblom har lite bättre statistik. I ett slutspel väljer vi Lindvall och det ska han känna redan nu.

Annars kommer laget rimligtvis att formeras som det gjorts på slutet (bortsett från Wingerlis avstängning, Lindholm går in där), vilket är helt rätt. Var Pär Lindholm ska spela sen har vi redogjort för i inlägget som hyllar hans enorma klubbhjärta. Kortfattat: med Lindström och Karlsson. Det finns ingen vits att riva upp fungerande kedjor i det här läget. Den som fungerar allra sämst är Tuomas Kiiskinen och han hanterar både spelmässigt och mentalt att spela i fjärdekedjan.

Mår du lite dåligt, är hungrig och trött eller har drabbats av nästan vad som helst, har vi ett litet tips: Tänk på att Pär Lindholm är tillbaka i AIK! Det gör i alla fall min dag EXAKT varje gång som jag tänker på det. Förhoppningsvis ger det här ringar på vattnet och fler högoktaniga hemvändare blir sugna. Det känns viktigt att ha ett profilstarkt och intressant lag då publiken är välkomna tillbaka till matcherna.

Men vad Stefan Hedlund tänker på (förutsatt att Rapperswil-ryktet stämmer), förstår vi inte alls. Det var inte så länge sedan han förlängde sitt kontrakt med AIK. Att träna Skellefteå AIK är garanterat mer attraktivt att ha på sitt CV, vilket kan vara lönsamt i längden. Om nu detta handlar om pengar. Äventyret i Schweiz har han ju redan provat, så det kan ju inte vara det.

Om han dessutom ska kampera ihop med Bert Robertsson, MÅSTE ju folk förstå att det är två personer med liknande personlighet och styrkor/svagheter. Jag skulle inte vilja slå en indianpassning som leder till baklängesmål i ett Rapperswil som förlorat de tre senaste matcherna. Hedlunds blick är betydligt psykigare än Robertssons. Något vi gillar skarpt, men tillsammans kan de nog gå över många gränser.

Vi vill ha kvar Stefan Hedlund, som känns kompetent i sin roll i Skellefteå, men vi kommer inte att ligga sömnlösa över att han lämnar oss. Enda namnet som hittills har nämnts som ersättare är Djurgårdens Robert Ohlsson, vilket skulle innebära en tydlig riktningsförändring från det delade ledarskapet. Ohlsson skulle nog komma hit som tilltänkt headcoach. 

Än så länge säger vi varken bu eller bä åt just Ohlsson, som känns som ett ganska löst rykte. Däremot säger vi bä (vilket väl är det mer positiva ordet?) åt att ha en tydligare rollfördelning med en huvudtränare som har sista ordet när det kommer till kritan. Hur det än blir, tror vi inte att AIK påverkas det minsta av dessa rykten. Pär Lindholm är ju klar, vilket överskuggar allt.

Vi avslutar med att konstatera att det inte är givet att det är enklast att möta bottenlag i slutskedet av serien, då de slåss för sin överlevnad. Vi har på ett klassiskt Skellefteå-vis kommit på anledningar till att vi kan förlora alla tre matcherna som kommer. Örebro vill vända en negativ trend och för dem kom uppehållet lägligt. Leksand har tappat mark i striden om sjätteplatsen och får energi av att Carter Camper förlängt kontraktet. Brynäs är indragna i bottenstriden och kommer att sälja sig dyrt. Vi är nöjda med sex poäng den här veckan. 

Fast vi måste säga ett par ord om Lasse Marklund också. Å ena sidan blöder hjärtat då en enormt stor AIK-ikon tvingas lämna föreningen. Marklunds roll i den stora ungdomssatsningen var stor och vi är för evigt tacksamma. Å andra sidan kan vi se att Lasse kan ha en lite knepig personlighet och inte direkt är utan vassa kanter. Positivt i grunden, men det kan säkert bli för mycket också.