Man byter inte nummer. Så enkelt är det. För oss som har en ordentlig nummer-fetisch är det som att få en trubbig kniv i ryggen. Ingen risk för förblödning, men det gör väldigt ont. Numret på ryggen blir en del av spelarens identitet och vi har tidigare skrivit om hur fotbollens stora stjärnor bygger sitt varumärke kring sitt nummer. Inom svensk hockey är det väl bara Peter Forsbergs nummer 21 som är superförknippat med en spelare. Bland annat hade Jörgen Jönsson per automatik nummer 72 i VM-turneringar dit Foppa kanske skulle komma.
Vi har ändå bjudit till och kommit på två anledningar då det är okej att byta nummer. Den första är juniorer som bara fått ett slumpmässigt nummer vid sin första seriematch och behållit det resten av säsongen. När de sedan tar klivet upp och ingår i den ordinarie truppen, så vill de bygga sin egen identitet och välja sitt eget nummer. Två exempel är att David Lundqvist bytte från #33 till #6 och Kent Lindberg från #14 till #19.
Den andra godkända anledningen till ett nummerbyte är om man lämnar AIK (oförlåtligt i sig) och sedan kommer tillbaka och finner sitt gamla nummer upptaget. Tre konkreta exempel på det är Hannu Palmu, Fredrik Lindgren och Bud Holloway. Deras 18, 16 och 11 hade Peter Lundmark, Ivan Majesky och Henrik Hetta hunnit norpa åt sig under deras frånvaro. Vi vet att Martin Lundberg var irriterad över att AIK gav Robin Alvarez nummer 27 på ett tvåårskontrakt. Det här utspelades på den tiden då Lundberg trodde att han var välkommen hem.
Men det har bytts nummer oftare än så och av helt andra anledningar. Ibland för att spelaren själv velat byta till ett favoritnummer eller liknande och ibland beroende på andra krafter såsom ett jubileum. I modern tid har det inte skett så många övertramp, utan det var minst lika vanligt att byta nummer på 50-talet och 70-talet. Vi kommer i vår genomgång att helt strunta i spelare som kommit tillbaka och tagit ett annat nummer. Fokus ligger på nummerbyten från en säsong till en annan. Fjorton exempel kommer att tas upp och i möjligaste mån ska vi ge er en förklaring på detta otyg.
Harry Granberg
#7: 1948-51
#9: 1951-54
#5: 1954-62
Egentligen ska ju ingen skugga falla på någon som spelat fjorton säsonger i följd i Skellefteå AIK:s tröja. Dessutom utomhus på isytor som han förmodligen skottat fram tillsammans med sina lagkamrater. Den enda förklaringen som vi kan komma på vad gäller trefaldige landslagsmannen Harry Granbergs hattande med nummer är att han bytte position mitt i karriären. Numren var nämligen knutna till position på ett helt annat sätt då, och av hans tre olika nummer är det endast nian som är ett riktigt forwardsnummer. Ingen hade dock sju 1954, så enklast hade varit att bara återgå.
Roland Granberg
#7: 1951-53
#12: 1953-59
Ingen känd släktkoppling på dessa två Granbergare, men de kamperade ihop under många år tillbaka och även Roland drog sig inte för att byta nummer. Det fanns även en hierarki i numren och från början var det så att ju lägre nummer man hade, desto högre upp stod man i rang. Detta luckrades upp med åren, då det ganska snart fanns spelare som tyckte att det var roligt att experimentera med lite högre nummer (inom spannet 1-18 under sent 50-tal).
Haldor Jonsson
#10: 1951-53
#4: 1953-61
Även Jonsson gjorde en klassresa, då han gick från 10 till 4, men lite förbryllade blir vi över att de så lättvindigt bytte klassiska forwardsnummer till back-diton. Vi kanske har överskattat vikten av att ha det rätta numret. Haldor Jonsson var i alla fall försvarsspelare och gjorde åtta landskamper medan han bar tröja nummer 4. I sommar fyller han 90 år och tillsammans med alla andra från den här tiden är de hjältar och pionjärer.
Hasse Svedberg
#9: 1955-57
#2: 1957-65
Så länge som legenden Olle Larsson hade nummer två fick Svedberg vackert vänta på sin tur att få det numret som han ville ha. Istället fick han nöja sig med nummer nio, och det var också efter nummerbytet som karriären tog fart på riktigt med VM och OS-spel. Idag är det också det numret som vi förknippar honom med.
Acka Andersson
#13: 1953-57
#10: 1957-65
Acka Andersson ÄR ju nummer tio, men det gällde som nykomling att veta sin plats och Jan-Eric Brännström behövde inte mindre än fyra säsonger innan han gav tian till Acka och bytte själv till nummer fjorton. Ungefär som att Jonathan Berggren nästa år skulle kunna ta nummer 16 av Linus Lindström, eftersom han rankas högre i gruppen. Det var tuffare förr.
Hardy Nilsson
#25: 1965-69
#20: 1969-78
Nu faller kanske någons världsbild, men Hardy Nilsson har inte alltid haft nummer tjugo. Under hela fyra säsonger bar han en tröja som inte alls har en lika mytomspunnen historia. Anledningen till detta stavas Berndt Bohman. Denne megadoldis hade nummer tjugo när Hardy slog igenom, och Hardy fick vara hur hård han ville, men Bohman rådde han inte på. Varför Nilsson sedan bytte är däremot inte utrett.
Christer Johansson
#11: 1966-70
#25: 1970-80
Den enes död, den andres bröd. Katten på råttan, råttan på repet. Vilket ordstäv du än väljer så stämmer det. Tydligen var Majla sugen på nummer tjugofem och när Hardy Nilsson ville byta till tjugo, så var fältet fritt även för Johansson. Ett lyckat drag då vi än idag förknippar honom mest av alla AIK:are som har haft det numret.
Lasse Marklund
#3: 1983-88
#33: 1988-95
Åttiotalets enda nummerbyte stod Lasse Marklund för. Efter att ha varit inblandad i diverse olika slagsmål och dessutom hade känslan av att det räckte för domarna att se nummer tre så åkte han ut, så valde Lasse att byta nummer. I min bok är trettiotre mer bad boy-kompatibelt, och ser man till att antalet utvisningsminuter ökade efter bytet, så var det nog så.
Daniel Pettersson
#15: 1987-94, 1997-01
#150: 1994-96
#75: 1996-97
Som lagkapten är man delvis klubbens ansikte utåt och det kan innebära att man får stå ut med ett och annat. I det här fallet två nummerbyten som Pettersson knappast hade gjort utan påtryckningar från AIK. 1995 fyllde Skellefteå stad 150 år, och eftersom hockeykalendern inte följer årets kalender, så tvingades Danne ha det numret under två säsonger. 75 berodde på att AIK fyllde 75 år. Återstår att se om någon (Möller?) ska bära nummer 100 nästa säsong.
Fredrik Andersson
#19: 1989-91
#917: 1991-94
Trots en ganska intetsägande karriär så har Fredrik Andersson (Kariander) skrivit in sig i AIK:s historieböcker genom att bära det högsta numret i föreningens historia. 917 var en drogfri satsning på ungdomar i åldrarna 9-17. Otroligt billiga säsongskort med motkravet att man skulle vara drogfri. Fint av Andersson som är en god människa. Som lite kuriosa kan vi berätta att han bar nummer trettioett under ett par matcher säsongen 87/88.
Pär Mikaelsson
#18: 1990-01
#80: 2001-02
#81: 2002-03
#19: 2003-05
Dessutom hade Mikaelsson ytterligare en nummer under säsongen 88/89, men minnet sviker. Det är nummer arton som vi förknippar Pär Mikaelsson med, och vi hade mått någon procent bättre om han aldrig hade bytt. Men när AIK fyllde åttio år bestämdes det att lagets kapten skulle hedra den födelsedagen med det numret. När det skedde ännu ett nummerbyte säsongen efter led vi svåra kval. Skulle han byta varje år nu? Men Pär tog en paus, och när han gjorde comeback skulle ordningen vara återställd. Istället valde han nummer nitton och ingen förstod varför.
Jens Nyström
(#19: 1995-97)
#4: 1998-99
#12: 1999-02
Parentesen kring nummer nitton beror på att bytet till nummer fyra berodde på att Nyström hann göra en säsong i Luleå däremellan, vilket egentligen borde diskvalificera att vi ens nämner det. Men nu gör vi det ändå och anledningen till att Jesse inte återtog nummer 19 berodde helt enkelt på att Kent Lindberg tagit över den tröjan. Att han efter en säsong med nummer fyra bytte till tolv, gissar vi har att göra med att Johan Åkerman kom och väldigt gärna ville ha fyran. Något som visade sig vara lyckat.
Pontus Petterström
#20: 2002-04
#28: 2004-05
#19: 2005-07
#91: 2007-08
#18: 2012-17
Det här är så skruvat att vi inte förstår någonting. Om Pontus mål var att ha burit flest olika nummer i AIK:s historia, så har han lyckats. Men saknar han all känsla för traditioner och kontinuitet? Skulle Pontus Petterström kunna glida in i vilket hus som helst, på julafton, och vara helt kall inför att han inte kände människorna som han firade jul med? Vi ska i alla fall försöka ge oss på en förklaring. Bytet till 28 kan vi inte förklara alls. Visserligen hade Alexander Sundqvist det numret när Pontus kom, men inte säsongen 03/04.
Idoliserade Petterström Pär Mikaelsson så mycket att han valde att ta över nummer 19 när Pär avslutade karriären? Det skälet är i så fall nästan okej. 91??? För all del så kom Micke Renberg då, och gjorde kraftiga anspråk på nummer 19. Pontus vände då på siffrorna, men snyggt var det inte. När han sedan återvände 2012, var alla hans tidigare nummer upptagna, så då valde Petterström att ta Pär Mikaelssons originalnummer. Gott så.
Andreas Falk
#15: 2004-05
#17: 2005-06
Falk ville gärna ha nummer sjutton när han kom, men ingen sätter sig på Andreas Nyberg, som bar just sjutton. När Nypan året därefter inte fick fortsatt kontrakt, så högg Falk direkt. Och den mycket enkla förklaringen är att han hade spelat med nummer sjutton i Huddinge.
Pierre-Edouard Bellemare
#14: 2009-10
#41: 2010-14
Mathias Månsson hade tröja fyrtioett och Bellemares status var inte särskilt hög när han anlände från allsvenska Leksand. I Leksand (i Rouen fjorton) hade han burit nummer fyrtioett och när Månsson lämnade, så gjorde Pierre ett nummerbyte. Vi väljer att halvacceptera detta, trots att numret är högt.
Nu har det alltså gått mer än tio år sedan en spelare i AIK har bytt nummer från en säsong till en annan. Men det finns ett orosmoln på himlen. Nummer tjugofyra. Vad händer den dagen då Oscar Lindberg kommer hem? Kommer Wingerli att inse sin plats i hierarkin eller bryr sig inte Oscar? Den som lever får se.
Tyvärr kommer inte Haldor fylla 90 år i sommar då han nyligen gått bort.
SvaraRadera