Tre matcher på fyra dagar, samt Morley & Johnson

Sex raka segrar och äntligen lite vind i seglen, även om jag vill hävda att det var inte förrän senast mot Djurgården som vi gjorde en bra match över sextio minuter. Bortsett från effektiviteten då, men vi vet ju alla vilket spöke Svedberg kan vara. I övrigt har vi haft en del tur, men tur förtjänar man och som av en slump har man som mest tur när man åker mycket skridskor.

Nu väntar tre stentuffa matcher på fyra dagar, men laget ska vara så vältränat att man ska fixa den belastningen utan problem. Linköping slåss med näbbar och klor i botten, men har inte fått någon utväxling alls av att sparka Bert Robertsson, snarare tvärtom. Senast saknade de sju spelare, bland annat Filip Berglund. Det sista man vill veta av är att AIK inte kommer in till den matchen 100% fokuserade. Det är nämligen en säkert recept på att förlora mot bottenlag.

Vi kommer att titta mycket extra på Tyler Morley, som för någon vecka sedan tvingades lämna AIK. Det är ju alltid lätt att vara efterklok, men Morley gavs aldrig riktigt chansen och medan spelare som Tuomas Kiiskinen och Jonathan Johnson getts en uppsjö av speltid, tynade Morley bort i fjärdekedjan, trots att han helt klart har högre potential än ovan nämnda spelare. Självförtroendet var på botten, men hade man bara pratat med honom och gett honom chanser och speltid, tror vi att han hade kunnat vara en topp två-center.

Därefter följer en match mot Rögle, seriens bästa lag och i vår bok guldfavoriter. Senast vi möttes hemma, så var det en tempostark match som svängde åt båda hållen och avgjordes av ett individuellt misstag av Petter Granberg i matchens slutskede. Borta i Ängelholm var vi tämligen chanslösa. Avslutningsvis Luleå på söndag. Norrbottningarna vill ha revansch för senast då vi, åtminstone sett till utskåpningen i första perioden, stal två poäng. 

Vi går in med fanan högt och siktar på att ta sex poäng på dessa matcher. Något som nog är nödvändigt i striden om sjätteplatsen. Leksand som ligger närmast bakom är starka och deras förstakedja kommer att fortsätta producera poäng, både till sig själva och till laget. Men vi har också vittring uppåt. Först och främst till Örebro, som är i en ganska tung period, men det är inte jättelångt till Frölunda och Luleå heller.

AIK har på ganska kort tid släppt Jacob Olofsson och Tyler Morley. In har Melker Karlsson kommit. En värvning som vi såklart är nöjda med. Inte bara för att Melker är Melker, med alla kvaliteter som det medför, utan framförallt eftersom det är en värvning som förhoppningsvis är långsiktig. Vi räknar med ett långtidskontrakt på Karlsson under våren, och då var den värvningen okej, så här i coronatider.

SHL-klubbarna har värvat 38 spelare på senaste tiden. Givetvis gjort sig av med ett antal också, men vi (och många andra) anser att värvandet är fullständigt oansvarigt. I en tid då man vänder på varje krona, ber supportrarna om pengar, får bidrag av staten och korttidspermitterar personal, känns det ganska osympatiskt att värva in spelare. Okej för Melker Karlsson, men tummen ner för värvningar som Roland McKeown. Han blir bättre och bättre, och tar absolut en plats i laget, men det är inte det som vi vänder oss mot.

Även om han bara har en lön på 25000kr/månad under de 4-5 månaderna han är här, så har han säkert betald bostad, bil och flygresan hit. Även om totalsumman för honom inte når en halv miljon, så är det ändå pengar som hade behövts bättre för att täcka upp underskottet efter coronasäsongen. Samma sak med Tyler Morleys ersättare. Lyft upp en junior och investera i speltid på honom. Det enda förvärvet som vi anser vara okej är Pär Lindholm, som sitter fastfrusen i en taxi någonstans i Boston.

Vi vet vad vi får i Pär, och förhoppningsvis kan även han skriva ett längre kontrakt med AIK. Och på tal om centrar som vi funderar över så spelade inte Jonathan Johnson senast. Adam Savonen slog nytt personligt rekord i svag journalistik när han inte ens frågade upp varför han saknades. Adam Wilsby spelade inte mot HV71 på grund av personliga skäl. Ett sådant besked innebär inga spekulationer.

Inte heller om en spelare är sjuk eller skadad, men när det bara står att någon (i det här fallet Johnson) inte kommer att spela matchen, börjar man ju undra. Ett tänkbart scenario skulle ju kunna vara att tålamodet med Johnson är slut, alternativt att de väljer att ta hans och Morleys löner för att lägga på Pär Lindholm istället. Modo skulle garanterat ta emot Johnson med öppna armar. Nu kanske Norran kommer att bevaka onsdagens träning innan det här inlägget publiceras, och saknas han där känns ju läget väldigt intressant. (Johnson deltog på träningen.)

Utan att veta så hoppas vi att Gustaf Lindvall kommer att återkomma, och till och med kunna stå i en av de här tre matcherna. Söderblom har gjort det fantastiskt bra och gått in i bubblan, precis som han behövde göra när Lindvall åkte på sin hjärnskakning. Mantas Armalis fick en liknande chans under sin tid här, men gjorde motsatsen till vad Arvid Söderblom har gjort, vilket gav mycket negativ energi till laget.

Att ha två bra målvakter har vi tjatat om, och ofta är det den här typen av situationer som gör att den andre målvakten verkligen testas. Nu vet vi att Söderblom är bra och då kommer han att ha mindre att bevisa när vi återgår till normalläge och Lindvall står drygt 60% av matcherna. Det känns dock tufft att, som målvakt, spela tre matcher på fyra dagar, så förhoppningsvis spelar Lindvall Rögle-matchen. 

Till sist vill vi gotta oss åt att bottenlaget Färjestad väljer att förlänga kontraktet med Pontus Widerström. Något som visar på en total brist på ambitioner. Färjestad kommer garanterat tillbaka till toppen, men vi njuter så länge det går av deras olycka.