Mats Lindgren - Den anonyme supertalangen

Ärligt talat. Hur många minns att ni har sett Mats Lindgren spela i AIK? Om svaret på frågan är att du aldrig har gjort det så är det inte så underligt. Han kom fram tidigt 90-tal och gjorde drygt två säsonger när det var väldigt tufft att heja på Skellefteå. Åren efter att vi åkte ur Elitserien droppade spelare efter spelare, som varit med länge, av. Fick vi fram någon ung stjärna (Niklas Brännström) var han lika snabbt förlorad. Visst hade man tidigt hört talas om Mats Lindgren, men supportrarna var uppgivna och det skulle ändå bara vara en tidsfråga innan han skulle lämna oss.

Genombrottet 

När vi förnedrades av RA73, 1991, och hamnade på nionde plats i Allsvenskan och därigenom missade fortsatt spel, stod det i Norran att den enda som kom ifrån den matchen med godkänt betyg var sextonårige Mats Lindgren. Mats var till och med yngre än Adam Larsson när han debuterade och hann med att spela tio matcher under våren. Stor och stark och bofast i juniorlandslaget.

Två säsonger i AIK

Året efter var Lindgren inte bara ordinarie. Sjutton år gammal gjorde han 14 mål och 22 poäng på 29 matcher om det var inte särskilt svårt att förälska sig i den egna produkten. Vi var på den tiden oerhört svältfödda vad gäller att lotsa fram talanger och Mats Lindgren var dessutom en talang utöver det vanliga. Framfarten i AIK och ett lyckat J18-EM gjorde att Elitserieklubbarna fick upp ögonen för honom.

Men han stod emot locktonerna och man började drömma om att han kanske skulle kunna bli kvar hos oss för evigt och så småningom ta oss tillbaka. Och på ett sätt blev det ju så, även om vi fick vänta fjorton år. Mats andra ordinarie säsong ökade han poängskörden till 38 poäng på 32 matcher, spelade JVM och var allmänt dominant. Han var alldeles för bra för att tyna bort i ett sunkigt division ett-lag och det fanns ingen bitterhet när han lämnade oss. Vi förstod. 

Färjestad

Ni som inte var med förstår inte det resonemanget att bara acceptera att vår bäste spelare flyttade. Men vi var på botten och resonerade snarare som så att Färjestad skulle kunna vara ett lag att heja på i Elitserien, med både Lindgren och Niklas Brännström. Ett givet köp i Aftonbladets Dream Team och 64 poäng fördelat på två säsonger. Inte illa för en genuin Skellefteå-produkt.

Juniorlandslaget 

Sammanlagt gjorde Mats Lindgren 49 juniorlandskamper och 35 poäng. Han fick med sig två JVM-silver och ingick i truppen i den klassiska turneringen när Peter Forsberg, Markus Näslund och Niklas Sundström slog alla tiders poängrekord. Stolta som tuppar spenderade vi jul och nyårshelgen med att följa det finaste som Skellefteå AIK hade fått fram på många år, och i ovan nämnda turnering var han fortfarande vår spelare, medan han representerade Färjestad året efter.

Landslagskarriären 

Som bekant blev det NHL-spel efter de två säsongerna i Färjestad och är man så bra att man hamnar i Nordamerika så hämmas antalet landskamper, så när vi summerar så blev det ”bara” 22 landskamper för Mats med OS-turneringen i Nagano 1998 som höjdpunkten. Då hade han lämnat rollen som producerade spelare och var nu en mer defensivt inriktad center. De fyra matcherna i OS blev hans sista framträdanden i Tre Kronor.

NHL-åren

Under sommaren när Mats hade bestämt sig för att lämna AIK, hände något trevligt också. Winnipeg Jets valde Lindgren som femtonde spelare i första rundan. Näst högst valde AIK:are någonsin. När flytten gick hade han hunnit trejdas till Edmonton Oilers och äntligen kunde vi börja följa Mats fullt ut (det där med Färjestad gick inte riktigt). Första året blev det bara 13 AHL-matcher och ingen NHL-debut. Början på det som under stora delar av återstoden av karriären skulle bli en tråkig följetong.

Det var dock inget vi visste då eller under de kommande två åren. De åren blev nämligen hans bästa, dels vad gäller poäng (25 respektive 26), men framförallt vad gäller antalet matcher. 1997/98 spelade Mats Lindgren alla 82 grundseriematcherna, något han aldrig skulle komma nära igen. Det blev fem säsonger till där han ständigt missade ungefär hälften av matcherna och precis som för Janne Erixon var det ryggen som spökade.

Edmonton byttes ut mot New York Islanders, vilket senare blev Vancouver Canucks. Hackiga säsonger med mer och mer begränsad speltid. Vi började till och med drömma om en återkomst till AIK, något som även Mats kändes intresserad av. Mycket intresserad, enligt Peo Larsson. Men säsongen i Vancouver blev karriärens sista. Han var till och med ner och vände några matcher i AHL, vilket skulle gynna oss rejält i förlängningen.

Återkomsten

Det blev aldrig mer spel i Sverige och Skellefteå, även om det antyddes i Norran att han verkligen försökte göra en comeback. Istället gav han tillbaka till sin moderklubb genom att göra fem säsonger som assisterande tränare med Elitserieåterkomsten som russinet i kakan. Det faktumet att Mats var en bidragande orsak till den succén fick egentligen inga rubriker, vilket det borde ha gjort. ”Tidigare NHL-stjärnan tog tillbaka laget i sitt hjärta till finrummet.”

Men tillbaka till Mats fyra AHL-matcher i Manitoba Moose. Han behöll kontakten med dem, vilket gav oss Lee Goren och Brad Moran. Två spelare som bidrog till AIK:s resa uppåt i Elitserien. Men både deras och Mats Lindgrens resa gick vidare. 2010 tackade Mats för sig och flyttade först till Stockholm och sedan tillbaka till Nordamerika med sin amerikanska fru Vanessa.

Vår rubrik säger att Mats Lindgren är anonym, trots alla ovanstående meriter och AIK-insatser. Det är ju något av en halvsanning då han är en av våra produkter som gjort både landskamper och NHL-matcher och dessutom tagits ut i en OS-trupp där alla Sveriges bästa spelare fanns tillgängliga. Lägg därtill att han kom tillbaka till oss, som tränare när kroppen inte höll för att spela. Det som ligger Mats i fatet är nog hans ointresse av att synas och att han har motsatsen till sprudlande personlighet. Jag vill därför att du öppnar upp ditt hjärta och släpper in några procent till Mats Lindgren. En av de bästa AIK-produkterna någonsin.