Intron - en musikresa

Ni vet känslan. Den är nästan obeskrivlig och det går inte att avgöra vilken känsla som dominerar. Mår jag bara dåligt eller finns det något kul med hockey? Uppvärmningen är över. Isen är spolad. Psykklappen pågår. Snart åker AIK in på isen och pulsen stiger bortom det hälsosamma. Vissa drar igång en ramsa för att tygla nerverna och andra blir helt tysta. Nu är det snart dags för match!

Numera är inramningen ganska tillrättalagd och prydlig. Den råa urkraften saknas och många i publiken klappar med av plikt och inte av taggning. Men tillbaka till första stycket. Snart kommer AIK. Nu väntar vi bara på introt. Och idag är det just intron som ska avhandlas. För det har varit några genom åren. Vi har dock ett ganska stort problem med det här inlägget. Det finns ingen förteckning över AIK:s musikintron, så vi har tagit det vi kan ur minnet.

Och ett bra intro är viktigt. Det höjer temperaturen i hallen och ökar laddningen/nervositeten på läktaren. Även för spelarna är introt av vikt, då de också mår bra av ökat adrenalin. Ett bra intro bör innehålla tre ingredienser. Tryck, klappvänlighet och gärna ett budskap. Vi kommer att gå igenom nio intron som vi minns, i vad vi tror är kronologisk ordning, och kommer också att bedöma dessa utifrån tre ovanstående kriterier.

A kind of magic - Queen

Mitten på 80-talet med tidsenlig musik som kanske inte riktigt skapade det där trycket som man åtminstone idag eftersträvar. Ansvarig person för introt hade valt delen av låten där ordet ”Magic” sjungs stegrande och följs att ett gitarrsolo. Möjligtvis skulle det skapa känslan av att vi skulle få vara med om något magiskt, men det var inte det som Stefan Svensson, PL och Jeff Hällegard stod för under de här åren. Skulle man ha valt intro utifrån läget hade ”I will survive” med Gloria Gaynor varit mer passande. Hög nostalgifaktor på introt, men i övrigt hade det egentligen ingenting. 

Back in black - AC/DC

Det är mycket möjligt att det fanns intron mellan ovanstående och Back in black, men det här introt är symboliskt helt perfekt. Det började nämligen spelas när vi återtog namnet Skellefteå AIK. Tillbaka i svart. Svarta hemmatröjor, då SHC:s var vita. Själva intromusiken bestod av tunggung med gitarr och avslutades med orden ”Yes, I’m back in black”. Budskapet nådde oss rakt in hjärtat, men nog är det lite svårt att klappa med. Inte taktmässigt, men jämfört med den stegrande klappen innan introt blir det minst en bpm-halvering. Trycket är helt okej, särskilt som hårdrock och ståplats var mycket kompatibelt under tidigt 90-tal.

Rocking all over the world - Status quo

”And here we are, and here we are and here we go.” Sjunget med snäll och positiv röst. Kanske inget för blodtörstiga hockeyfans. Ett steg bakåt jämfört med Back in black, vad gäller att skapa tryck på läktaren. En aning klappvänligare, men budskapet missar vi helt. All over the world? Var det en tidig variant av de som lägger upp semesterbilder från en strand, iförda varsin AIK-halsduk med bildtexten ”Vi finns överallt”? Ett lågvattenmärke intromässigt, men en lyssning så här i efterhand väcker ändå sköna känslor. 

End of the line - Pain

En personlig favorit inte minst med tanke på att AIK äntligen var på gång och var på väg någonstans. Raketerna flög från öst till väst i arenan innan introt satte igång och hade en läkare gjort stickprov bland oss i publiken hade det delats ut en hel del psykofarmaka på grund av kraftiga ångestbesvär. En härlig tid, kort sagt. End of line byggdes upp genom någon sorts synthblippande och därefter stegrande gitarrer. Texten syftar, som vi tolkar det, på motståndarnas skräck över att komma hit. ”My gun is pumping - get down on your knees. A closer step to death”. Äntligen ett intro som beskrev vad det handlade om, äta eller ätas. Tryck, klappvänlighet och hyfsat budskap.

Världens bästa AIK - Skumdum

Det här innebar en helt ny dimension. En låt som handlade om oss. Om AIK. Låten i sig berättar precis om var i processen vi befann oss, om man lyssnar på textraden ”Bajen är fjollor, Piteå sopor, Sundsvall är tjoller. Löven lillebror, lillebror, LILLEBROR”. Det tredje lillebror var oerhört kul och hela låten andades hur det verkligen var. Full pott i budskap. Likaså tryck och klapp. Ett mästerverk helt enkelt och punkgenren gjorde inte heller att det blev folkligt och töntigt.

Chinese democracy - Guns’n Roses

Ett megaoväntat val, och vi är inte alls säkra på om vi är rätt ute med kronologin, men egentligen spelar det ingen roll om vi har rätt ordning eller ej. Chinese democracy är snarlik (om det inte bara är en ombearbetad version) musiken som spelas innan dagens intro, just när Leijnegard säger ”tigerränder och taggtråd”. Låten som så är visserligen lätt att hålla takten till, men det finns ingen historik eller mening med låten. Tryckmässigt är det godkänt, men inte mer än så. Flera steg bakåt.

Kickstart my heart - Mötley Crüe

Fem plus för att AIK känner för oss på läktaren vars puls är osunt hög i samband med introt och matchstart. Kickstart my heart har absolut känts som en nödvändighet många gånger, och på så vis är låten passande. Distade gitarrer och bra tryck i arenan gör att förutsättningarna för god stämning finns. Ändå är det något som gör att den inte räcker hela vägen fram. Möjligtvis är det Vince Neills skrikiga stämma som stör stämningen, men det handlar nog mest om tycke och smak.

Hey här e vi 

En av gulderans signaturmelodier och det som gör det ännu lite bättre är att det här är en ramsa skriven av North Power, som tonsatts av Dan & dom. Låten är underbart kaxig, med all rätt och man tänker sig att motståndarna lyssnar på texten och tänker att vartenda ord stämmer. Tryck, klappvänlighet och budskap är av högsta klass och vi utser detta till det bästa introt vi haft, kanske för att det spelats när vi varit som bäst. 

Kom ihåg vem du är

Efter att ha kört Hey här e vi några år, skrevs en ny ramsa av NP och det gjordes då ett försök att byta intro, men det blev inte alls lyckat. Svårklappat och framförallt svårt att fortsätta sjunga när introt tystnar. Trycket blev kort sagt sämre, även om vi starkt sympatiserar med själva budskapet.