Fighten mot Södertälje

274 utvisningsminuter 

Det var vad som stod i statistiken när man summerade en av de största fighterna i modern tid i Sverige. Och man är ju inte så lite stolt över att Skellefteå AIK var en (stor) del av den matchen. Dessutom med två unga, egna produkter som huvudrollsinnehavare. Oscar Lindberg och Martin Lundberg är ihågkomna för mycket gott, och det som skedde den sjätte mars 2010 är i det absoluta toppskiktet av minnen.

Man kan väl tycka vad man vill om slagsmål, men oavsett var man står i frågan så är det en del av ishockeyns psykologi att aldrig vika ner sig och dessutom att ha ett rykte med sig har aldrig skadat. Dessvärre har vi inte lyckats hitta några rörliga bilder från fighten, så det kommer att bli en lite torftig genomgång. Det vi har att komma med är taget ur minnet från TV-soffan och de artiklarna som finns kvar från kvällstidningarna.

Det som låg bakom vad som skulle komma att ske var en tackling av Oscar Lindberg på Linus Klasen, Södertäljes stora stjärna. Tacklingen i sig var det nog inget fel på, men SSK:arna retades upp av att Klasen blev tvungen att lämna matchen med befarad skada på nyckelbenet. Oscar Lindberg var ett jagat byte och Södertälje hade sin beskärda del av dårar.

Med knappt fyra minuter kvar av andra perioden kom då chansen. I en situation bakom Södertäljes mål fick Fredrik Svensson tag på Lindberg, som visserligen inte är rädd för att ta fighten om tillfälle ges, men Svensson är kanske inte den spelaren som man helst vill kasta handskarna mot. Tim Erixon ryckte in och tog bort Svensson och det hade kunnat sluta där. 

Men stämningen i Scaniarinken var uppiskad och adrenalinet sprutade. Innan Tim Erixon hade hunnit fram hade AIK:s polis Martin Lundberg lämnat bänken och gett sig in i handlingen. När Lundberg ger sig in i saker och ting uppstår gärna tumult. Så blev det också och inom loppet av några sekunder var åtta par handskar kastade. Förutom Lindberg och Lundberg, deltog också Yared Hagos och Fredrik Warg.

Södertälje var inte sämre utan de ställde upp med Ola Josefsson, David Fredriksson, Stefan Gråhns och Petri Pakaslahti. Egentligen var de värsta busarna ovan nämnda Fredrik Svensson och Lukas Kihlström, men när krutröken skingrades och domarna skulle börja döma ut straff, kom de undan helt. Likaså Tim Erixon trots att han hoppade in som tredje man i ursprungsfighten.

5+20 för fisticuffs på samtliga och utöver det fick Martin Lundberg 2+2+20 minuter extra för att ha lämnat bänken och gett sig in i slagsmålet. I efterspelet blev Fredrik Warg och Oscar Lindberg avstängda en match, medan Martin Lundberg och Yared Hagos fick dubbelt så långt straff. Linus Klasen lät hälsa i ett sms till Aftonbladet att han tyckte att det var bra att grabbarna stod upp för honom. Två och ett halvt år senare tog Jocke Lindström ett nacksving på Klasen (då i Luleå) och kastade honom med huvudet före ner i isen. Allt för att få det sista ordet. 

Med det lämnar vi det slagsmålet, men påminner oss om att det fortfarande är den matchen i Elitseriens/SHL:s historia med högst antal utvisningsminuter. Kanske bör det nämnas att AIK vann matchen komfortabelt, bland annat efter två mål av Johan Forsberg. Oscar Lindberg stod för övrigt för ett mål, assisterad av Martin Lundberg. Vi kommer att avsluta inlägget med att titta på 24 Södertälje-spelare med AIK-anknytning.

Hans Särkijärvi 

Säcken stod i båset under matchen vi just beskrivit och hade nog inte tvekat att ge sig in i fighten om det hade varit under hans aktiva karriär, då han gärna var inblandad i saker som skedde på isen. Sex säsonger som spelare för SSK och tre som tränare.

Sam Lindståhl 

En stor prestigevärvning av SHC 1987, då Lindståhl ansågs vara en påläggskalv till Pekka Lindmark, Peter Åslin och Rolf Ridderwall. Att lämna sin moderförening (Södertälje) var ett vågat beslut, men Sam stod i skuggan av Reino Sundberg och ville ha speltid. I AIK gick det okej, men han lämnade när vi åkte ur Elitserien.

B-O Karlsson

I ett försök att inte fastna i facket ”lat lirare” åkte B-O Karlsson söderut. Det gick sådär. 8 poäng på 38 matcher och enkel biljett hem till Boden igen, där han säsongen efter dundrade in 49 poäng och återfann spelglädjen.

Patrik Ekholm

Ekholm hade anbud från Elitserien medan han spelade i AIK, men kanske var det Södertälje-åren som fick honom att tveka. Under tidigt 90-tal gjorde han nämligen ett par rätt misslyckade säsonger där. SSK åkte ur Elitserien och Ekholm åkte tillbaka till sin moderklubb Surahammar.

Bert Robertsson 

Han var ingen stor elegant, men Bert hade ett jävlar anamma som tog honom längre än de flesta. Elitseriedebuten skedde i 

Södertälje 2003, men då hade han redan hunnit göra tre division ett-säsonger där innan det stora äventyret i Nordamerika som mest handlade om AHL-spel. Väl hemma gjorde han 4 poäng på 90 matcher, samt drog på sig 133 utvisningsminuter.

Niklas Brännström 

Skellefteå-produkten Brännström hamnade, efter några fina säsonger i Färjestad, i Södertälje och division ett. Med 35 poäng på 36 matcher ledde han laget tillbaka till Elitserien och gjorde ett par hyggliga säsonger till.

Jimmie Ericsson 

Hade Jimmie Ericsson trivts bättre i Södertälje hade kanske hans (och vårt) hockeyliv sett helt annorlunda ut. Men att bara träna och spela matcher med J20 är ingenting för Jimmie som stack tillbaka till Vita Hästen innan han hittade rätt i Skellefteå. Resten är historia.

Gabriel Karlsson 

Hela fem säsonger i Södertälje, men det lossnade aldrig för Gabbe. 59 poäng under dessa år, jämfört med 30 poäng på en säsong i AIK. Likt de allra flesta på den här listan hade han svårt att hitta spelglädjen i Södertälje som väl inte är kända för att vara ett spelande lag. 

Pasi Petriläinen 

Petriläinen kom till Södertälje säsongen efter det att han gjorde en ganska slät figur i AIK. Visserligen var SSK i Elitserien när han kom dit, men det gick inte bättre där. När det så småningom var dags för negativ kvalserie, spelade han inte en match. Förmodligen befann han sig på en sunkig bar någonstans i Finland.

Tomas Kollar

Kollar var nog aldrig bättre än vad han var under sitt korta gästspel i Skellefteå. I alla fall inte sett till poängsnitt. Han var med och spelade ner Södertälje till Allsvenskan, men visade god moral och stannade kvar och lyckades också ta SSK tillbaka i Elitserien.

David Nyström

Lite (mycket) oväntat fick David Nyström ett Elitseriekontrakt med Södertälje. Desto mer väntat var det att det gick åt skogen. Efter degraderingen till Allsvenskan tog han sitt pick och pack och drog till Norge, för att aldrig (nästan) återvända till svensk hockey.

Steve Potvin

Efter att återigen ha haft svårigheter att få ut lönen i Björklöven valde Potvin att testa vingarna i Tyskland. Han trivdes dock bättre i Sverige och när Södertälje åkte ur Elitserien kallade de på spelaren som var en toppspelare i andraligan, men nu hade han sett sina bästa dagar.

Duane Harmer

Södertälje plockade under några år in ganska många spelare från Skellefteå och när Duane Harmer inte fick stanna kvar här tog han den ganska väl upptrampade stigen söderut. Där gick det riktigt bra, för 22 poäng är inte fy skam för en back i ett bottenlag.

Henrik Karlsson 

Under sju matcher 08/09 höjde Henrik Karlsson lagmoralen i Södertälje med sitt mysiga och ödmjuka sätt. Men ska man säga något positivt om hans korta sejour där, så har han varken förr eller senare haft bättre räddningsprocent som senior. 

Yared Hagos

Att Hagos tidigare hade spelat i Södertälje hindrade honom inte alls från att delta i ovan beskrivna fight. Han kom till SSK efter att ha haft en tung säsong i HV71 och hann göra 10 poäng på 15 matcher. Men när ett mycket bättre lag kallade var det ingen tvekan.

Tim Heed

Tim Heeds pappa Jonas är en Södertälje-legend med många säsonger. Sonen lyckades inte infria förväntningarna och lämnade till slut sin moderklubb. Efter diverse klubbyten och utlåningar hamnade han i AIK där allt ordnade sig.

Fredrik Svensson

Även Svensson deltog i det stora slagsmålet och var väl aldrig känd som någon större lirare. Det gick elva år från det att han lämnade AIK tills det att han hamnade i Södertälje. De säsongerna får anses vara snarlika sett till Svenssons insatser.

Mathias Månsson

Det började ju så bra i AIK för Månsson, med fin kemi med Dimitrakos och Moran. Men sedan föll han nog tillbaka i gamla mönster (utanför isen) och andra säsongen får ses som ett stort fiasko. När han kom till SSK trillade inte poängen in i samma takt, men han fullföljde i alla fall två säsonger.

Emil Djuse 

När AIK vann guld 2013 tog Emil Djuse sina första, stapplande skridskoskär utanför Östersund. Tiden i SSK blev hyfsat lyckad, Djuse fick hybris och drog till Frölunda. Det var något år för tidigt. Tre säsonger och fem lag senare landade han i Skellefteå där han utvecklades till landslagsman. 

Jesper Frödén 

Ett lite oväntat namn på listan är Jesper Frödén, men innan han flyttade till Solna gjorde han tre säsonger i Södertälje. Den första som junior och precis som han fortsatt att göra under sin karriär tog han steg för steg. Hoppas han aldrig tar några fler steg.

Anton Holm

Södertälje hamnade ju faktiskt i Hockeyettan under säsongen 15/16 och Anton Holm som dittills hade haft svårt att lyckas på allsvensk nivå tog klivet ner en division. Det året gjorde honom gott och när SSK gick upp igen var han en ledande spelare. Sedan har allt gått rätt bra, förutom i AIK. Holm är hittills den enda spelaren på listan som gått bättre i Södertälje än i Skellefteå. 

Olov Lundqvist 

Det gäller väl förvisso Olov Lundqvist också som aldrig fick chansen i Skellefteås a-lag, trots att han är född i Fällfors. I Södertälje spelade han 39 mållösa matcher fördelat på två säsonger. En bortglömd före detta AIK:are.

Adam Wilsby 

En perfekt utlåning av AIK där alla parter blev vinnare. Södertälje fick en ledande back till reapris, AIK fick tillbaka en näst intill fullfjädrad SHL-back och Wilsby själv fick spela seniorhockey med förtroende i alla spelformer. Kul att SSK lyckades med något som gynnade oss.

Oscar Eriksson  

Eriksson kan aldrig riktigt ha känt sig som en del av AIK:s a-lag, med bland annat utlåning till Piteå och nu resten av säsongen till Södertälje. Den sejouren har börjat ganska bra med ett par poäng och ett helt sanslöst matchstraff.