90-talisternas drömlag

Nu ska vi slå in världens öppnaste dörr, men det som vi kommer att mötas av på andra sidan dörren är så vackert att vi kommer att bortse från att det redan är gjort av diverse olika medier. Dagens uppgift är att plocka ut det bästa möjliga laget av de spelarna som är födda på 90-talet och som kommit upp i vårt a-lag via spel i juniorlaget. Ett lag som tämligen enkelt skulle vinna SM-guld.

De äldsta spelarna i vårt fiktiva lag har nu hunnit fylla trettio år och endast fem stycken är kvar i Skellefteå. I övrigt har de spridit ut sig, främst i Nordamerika, men även i KHL och andra SHL-lag. Vissa har svikit oss, vissa har stagnerat och några stycken har vi fortfarande förhoppningar om att de ska återvända och avsluta karriären här. 

Backsidans nivå är helt sanslös och landslagsmannen Arvid Lundberg tog inte plats när vi valde ut sju backar. Inte heller Tim Erixon, som draftades i första rundan eller Petter Granberg. Bland målvakter och forwards är det inte lika skarp konkurrens, även om vi har en bra förstekeeper och ett enormt djup på centrarna. Men ett par av yttrarna vi har valt håller inte SHL-klass. Vi grunnade på Mattias Lindström, men hans karriär blev ju ingenting, och vi kan inte gå på vad som kunde ha blivit.

Runt millenieskiftet bestämde sig Skellefteå AIK för att göra en offensiv och, i mångas ögon, nästan brutal satsning på ungdomsverksamheten. Träningsdosen skulle öka markant och visionen var att halva a-laget skulle bestå av spelare som kommit upp via juniorlagen. Resultatet går ju inte att klaga på med dubbla SM-guld och mängder av NHL-miljoner. Lite oroliga är vi för varför det inte kommer upp spelare av samma klass längre. Beror det på råvaran eller beror det på att nivån på ungdomsverksamheten är sämre nu? 

Här kommer i alla fall laget födda på 90-talet. Ni som hänger med och minns laget från 80-talet kommer att se samma klasskillnad som man kunnat se när man jämför 90-talets AIK med nästa årtionde.

Målvakter:

Gustaf Lindvall och Stefan Steen

En okej målvaktssida med SHL-mått mätt. Och då räknar vi med Lindvall i sin nuvarande form och inte fjolårets form. I honom har vi en trygg förstamålvakt, vilket är ett måste ifall man vill vinna ett SM-guld. Stefan Steens karriär blev inte riktigt som han hade tänkt. Efter att ha försökt få speltid i fyra olika SHL-lag har han nu tagit klivet ner i Hockeyallsvenskan och Karlskoga. Där går det sådär. Lite för svag andrakeeper för att vi ska känna oss helt trygga.

Backar:

Adam Larsson - David Rundblad 

De har ju inte nått lika långt som vi trodde, men å andra sidan trodde vi ju att de skulle nå den absoluta världstoppen. Här får vi ett klassiskt offensiv/defensiv-backpar. Adam Larsson är den defensiva klippan som även plockar fram kreativa egenskaper när han spelar i Tre Kronor. Om Rundblad bara skulle plocka fram hälften av den extrema offensiven som han visade upp 2010/11 skulle han vara seriens bästa offensiva back. I KHL har han väl snarare blivit en tvåvägsback med lite stabilare spel i egen zon.

Sebastian Aho - Anton Lindholm

En liknande uppdelning här även om rollfördelningen blir ännu tydligare. Aho kommer att kunna följa med upp i anfallszon, medan Lindholm knappt passerar halvplan. Det här är två backar som ännu inte riktigt nått sin fulla potential. Frågan är om Lindholm inte är lite för enkelspårig och 26 år gammal så kommer det mängder av liknande backar underifrån. Han är en spelare som vi gärna ser som en återvändare i AIK. Aho också givetvis, men hans chans kommer nu i och med att hans andra år på det nyskrivna avtalet är ett envägskontrakt.

Marcus Pettersson - Jonathan Pudas

Pudas ska väl egentligen vara ledande back för att kunna använda sina kvaliteter som bäst, men vi kör med en offensiv back i varje backpar och låter anfall vara bästa försvar. Vi ser ju gärna att det är jämnt mellan rightare och leftare också. Marcus Petterssons utveckling är anmärkningsvärd och här får han ta det defensiva ansvaret, även om han inte är utpräglat defensiv. Pudas retar upp motståndarforwards och Pettersson slåss. Ett backpar med ganska stor potential att slå indianare.

Niclas Burström

Vi valde efter viss tveksamhet att köra på sju backar istället för åtta. Dels kan många av backarna logga mycket istid och sen är vi osäkra på några av våra forwards, och då känns det bättre med tretton stycken. Dessutom är Niclas Burström den mest kompetenta sjundebacken som man kan tänka sig. Han funkar i alla olika roller och kan lika gärna spela första powerplay som att spela boxplay.

Forwards:

Viktor Arvidsson - Oscar Lindberg - Petter Emanuelsson 

Emanuelsson är kanske inte en man för en förstakedja, men vi väljer att sprida ut den lite begränsade offensiva kraften som vi har. Lindberg som har auran av att vara förstacenter var han än spelar, och vi är fortfarande chockade över att han aldrig lyckades i NHL. Något som dock kan gynna AIK i förlängningen. Arvidsson och Emanuelsson har skapat stordåd ihop tidigare, med Petter som allroundforward och Arvidsson som den speedige målskytten. Det här skulle vara SHL:s klart bästa kedja.

Melker Karlsson - Pär Lindholm - Oscar Sundqvist 

Truppen består inte av jättemycket superspets. Däremot är den en samling otroligt gedigna tvåvägsforwards. Den här andrakedjan är kanske inte sprakande och spektakulär, men den skulle äta upp motståndarnas backar vid minsta felskär eller titt på pucken. Alla tre kan spela center och kan täcka upp för varandra, plus att de på SHL-nivå besitter ganska hög förmåga att producera.

Joel Mustonen - Axel Holmström - Andreas Wingerli

En tredjekedja bestående av tre spelare som också spelar i tre olika SHL-lag. Det känns osannolikt att någon av Holmström och Mustonen någonsin kommer tillbaka till AIK, även om båda nyligen haft kontraktsförslag från oss. Det är en kedja som skulle kunna skapa en del och etablera spelet i offensiv zon. Bra för Holmström att spela med två speediga yttrar, även om de nog ser sig själva som centrar.

Martin Lundberg - Linus Lindström - Adam Pettersson 

Snart tio år senare och Lundberg/Pettersson huserar fortfarande i fjärdekedjan. Det blev, med ett par säsongers undantag, inte mer än så för dem. Men om den här trion skulle acceptera sina roller är det ingen rolig kedja att möta. Hög arbetsmoral och fysisk kapacitet. Kanske inte jättekul att fastna i facket fjärdelinanspelare, men å andra sidan finns inte riktigt den offensiva kompetensen.

Tim Söderlund

Om Niclas Burström är den perfekta sjundebacken så passar rollen som trettondeforward som handen i handsken för Tim Söderlund. Spela 3-4 byten/period och komma in och åka sönder motståndarbackarna. Följer man inga mönster så bryter man mönster och ser man till resten av forwards är det väl egentligen bara Viktor Arvidsson som faller ur ramen, fast på ett positivt sätt. Om vi mot förmodan skulle hamna i underläge skulle Söderlund vara perfekt att stoppa in för att röra om i grytan.

Svårt att tro att det här laget inte skulle cruisa fram till ett SM-guld, men det brinner lite i knutarna då många börjar närma sig trettio. Ska man sia och hoppas ligger det väl närmast till hands att Anton Lindholm, Pär Lindholm och Oscar Lindberg kommer hem till Skellefteå igen.