Uppvärmningen alternativt konsten att dra snabba slutsatser

Det här inlägget är bäst anpassat för er som inte blev "hockeyintresserade" vid Elitserieuppgången. Vi kommer nämligen att snacka om uppvärmningen. På den gamla goda tiden, med den gamla goda svettluktande ishallen gällde det att vara på plats tidigt för att få den platsen man ville ha. Som plusmeny fick man då se hela uppvärmningen innan matchen och ville det sig riktigt väl, gick vi ihop och smädade någon av bortalagets spelare.

Det blir ett ståplatsinspirerat inlägg, även om det finns hjältar på sittplats som också gärna kommer i god tid för att spana, både på motståndarlaget, men främst på AIK förstås. Nackdelen med att befinna sig på ståplats under uppvärmningen  är att man är så väldigt långt bort från våra spelare att huvudfokus ofta ligger på vad bortalaget pysslar med.

Annars skulle man ju kunna tänka sig att uppvärmningen bara är en enda lång väntan och kamp mot sina inre demoner, men genom åren har det hänt en del saker som definitivt har gjort det värt besväret att åka hemifrån dryga timmen innan nedsläpp. Enstaka spektakulära händelser, men även återkommande möjligheter till betraktelser. De flesta av dessa innan SHL-intåget, då allt runtomkring blev slätstruket och lite trist, men även internets maktövertagande i samhället har gjort behovet av att bevaka uppvärmningen mindre.

Åkningen runt, runt

Under många herrans år såg uppvärmningen likadan ut. Både hos olika upplagor av AIK, men även hos motståndarna. Diverse skott- och passningsövningar skiljde sig säkert åt från lag till lag, men alla lag hade runt, runt-åkningen. Vissa lag i början av uppvärmningen, andra mitt i och några avslutade så. Det gick till på följande vis: Någon (gissningsvis lagkaptenen) slog hårt med klubban i isen och hela laget trampade runt i hög fart i egen zon. Mitt under varv två vek man plötsligt av åt andra hållet och körde ett eller två varv motsols. Det var alltid intressant att se vilka som gav allt i denna åkning. Fredrik Krekula gjorde det alltid. Pål Johnsen gjorde det sällan. 

När vaktmästaren släckte lyset

Vi har varit inne och touchat vid den här händelsen tidigare, men kommer att göra er besvikna ännu en gång. Den är för stor för att bara lyftas upp mitt i ett inlägg, så det kommer att komma ett fylligt reportage senare. Men eftersom det här är ett uppvärmningsinlägg, så går det ju inte bara hoppa över. AIK hade mött Björklöven för inte länge sedan och känslorna hade inte hunnit svalna sedan sist. För att göra en lång historia kort, så hamnade Kjell-Arne Vikström och Rolle Stoltz i handgemäng med ett par gröngula dårar. Fler och fler spelare anslöt, varpå vaktmästaren släckte ner hallen. Cirka 15000 personer fanns på plats på läktaren, om man ska tro alla som påstår att man var där.

Pucken upp på läktaren 

Vi syftar nu inte på pucken som hamnade i nätet ovanför plexiglaset, som sedan barnen längst ner stred om. Ibland med risk för att tappa sin plats vid räcket. Nej, vi syftar på puckarna som gick över det nätet. (Det har inte alltid gått hela vägen upp till taket.) Mot slutet av uppvärmningen då spelarna bara åkte runt och slentriansköt försökte de flesta träffa ribban. Tog pucken i ribbans överkant så var chanserna goda att den skulle segla över nätet och träffa någon utan uppsikt på ståplats. Inte för att man hoppades att någon skulle skada sig, men det var allt lite spännande.

Någon saknas?

Innan internet och hockeybloggar och den ständiga bevakningen av AIK kunde man ta sig till matchen utan att vara hundra på skadeläget. Visst hade Norran en inför matchen-rapport, men den lägesavstämningen var ju för över ett dygn sedan. Och inte var det roligt att komma till uppvärmningen och se att Jörgen Wännström eller Stefan Lundqvist saknades. Detta var alltså innan smartphonens tid och dessa uppvärmningssmällar kunde göra att ångesten eskalerade kraftigt. Då ska ni ändå veta att man gick igenom spelare för spelare i bortre zonen många gånger, innan man gav upp och konstaterade att mardrömmen var sann.

Någon är tillbaka!

Men är det inte David Nyström där borta? Det är i alla fall en rightare. Han skulle ju inte vara tillbaka förrän efter uppehållet! Inget ont som inte för något gott med sig. Ovanstående beskrivning stämmer ju även in när det vankades positiva besked. Någon som hann bli pappa innan matchen eller en skada som läkt lite snabbare än väntat. Vid de tillfällena fick man ett rejält adrenalinpåslag och trodde att den här matchen kan vi bara inte förlora.

Stämningen på läktaren

Vilken Lövenmatch som helst. Playoff eller Kvalserien. Toppmatcher mot Boden eller Leksand. Ibland kokade hela ståplats långt innan första nedsläpp och ramsorna rullade över läktaren. Det här berodde dels på problematiken att få en bra plats på läktaren om man inte kom i god tid, men också på att brinnet var ett annat. Folk älskade AIK och visste att man kunde vara med och påverka. Varför inte då piska upp stämningen genom att peppa vårt eget lag samtidigt som vi ville få motståndarna att känna sig små. När uppvärmningen sedan var över drog det crescendoliknande psykklappandet igång. Ikväll var det vår kväll!

Hyllningen till Johan Åkerman, med mera

Åkerman tog själv upp hur fantastisk den var och hur rörd han blev av den, när vi intervjuade honom. Det är ovanligt att vi hyllar en före detta spelare, men att inte tacka Johan Åkerman för hans insatser hade varit fel, även om det fanns en stor dos vemod inbakat. Annars är vi väl bättre på att ge oss på folk, såsom Jonathan Hedström eller nonchalera dem, likt vi har gjort med Växjöflyktingarna. Det är ändå något visst med att ha en gammal AIK:are i motståndarlaget. Man synar dem i sömmarna på värmningen.

Lista ut kedjeformationerna 

Vid tre mot två-övningarna på uppvärmningen håller nästan alltid kedjorna ihop. Tryggheten i att se Mikaelsson, Ekholm och Lundqvist eller Söderberg, Öberg och Wernblom värma upp tillsammans, går inte med ord att beskriva. Vid andra tillfällen kanske någon var skadad eller vi var inne i en svacka och det var läge att göra förändringar i formationerna. Och man är ju svag för en omvaskning och tror nästan alltid att det ska komma ut något gott. Då var uppvärmningen ett perfekt tillfälle att få reda på hur AIK skulle ställa upp, då det inte stod i matchprogrammet, som man inte heller köpte. Så småningom läste speakern upp AIK:s lag och oftast stämde våra spaningar.

Andrakeeperns insats

Av naturliga skäl har vi mest fokuserat på AIK:s uppvärmning, men som vi skrev i inledningen av texten så var man alltid närmare motståndarnas uppvärmningszon och kikade mer på det laget. En sak som bara måste stämma är att reservmålvakten aldrig gjorde sitt bästa, för att ingjuta självförtroende hos sina utespelare. Jag har aldrig sett en uppvärmning utan att andremålvakten är ett såll. I övrigt kändes det alltid bra då förstemålvakten hade en tung värmning. Då vankades det segerförhoppningar. En sista sak kring motståndarlaget: spanandet efter deras stjärnor och lyckan när någon saknades! En gång var Jörgen Jönsson inte med och våra chanser steg en smula. Men tyvärr var det något med utrustningen och han dök upp några minuter senare...

Jens Nordin vs Boden

Nuförtiden känns det fjärran från ett bråk på uppvärmningen. Spelarna är för polerade och från baren, TV-soffan eller bilkön går det inte att varva upp spelarna på samma sätt som förr. Fast Jens Nordin behövde nog ingen som eggade upp honom. Det gjorde han så bra på egen hand. Jens hade för vana att åka runt den bortre målburen, oavsett om motståndarna var där eller ej. Särskilt mot Boden, och någon gång råkade han toucha en grinig Bodensare, varpå gruff följde. Nästa match var det någon från Boden som råkade åka i Nordins åkväg, varpå gruff följde. Skulle han våga göra samma sak en tredje rgång? Svar ja.

Bedömning av taggning 

Vi har sparat det viktigaste till sist. Möjligheten att se hur påkopplade spelarna är. Från inåkningen till Thin Lizzys ”Boys are back in town” (spelades efter borta-turnéer) tills det att uppvärmningen var slut, pågick en ständig bedömning över graden på spelarnas engagemang. Vid vissa tillfällen syntes det att taggningen var enorm, inte minst baserat på Pär Mikaelssons rörelsemönster. Andra gånger kunde det se lite lojt ut och oftast stämde de analyserna som man gjorde. Bra uppvärmning = bra inställning under matchen, så är du nervös och vill veta hur matchen ska sluta; se uppvärmningen.