Tyvärr är vi inte så skojiga att vi kan leverera julnötter på samma nivå som Roger Lindström och vi kan heller inte matcha Norrans "fyndiga" inför säsongen-bilagor med teman som filmaffischer och musikgrupper, men vi ska faktiskt idag göra ett trevande försök till att bli folkliga nu när det är julafton och allt. Vi hoppas och tror att detta är en engångsföreteelse, men man vet ju aldrig.
Bloggens favoritsekvens på Kalle Ankas jul är när de sju dvärgarna bjuder upp till sång och dans i deras hem, med både Snövit och diverse djur som publik och deltagare. Det finns många roliga detaljer som uppskattas storligen. Bland annat när Toker? spanar in en av de andra dvärgarnas adamsäpple under en joddelsekvens.
Rubriken syftar också på dessa sju dvärgar, men det blir inte ett statistiskt inlägg med AIK:s kortaste spelare genom tiderna med namn som Anders Söderberg och Esbjörn Hofverberg som givna i uppställningen. Det kommer inte riktigt heller att handla om julen, där vi kan tänka oss att Fredrik Näsvall faktiskt har gjort några hyggliga tomteinsatser genom åren till ett par syskonbarn.
Nej, vi ska ta rygg på ovanstående Norran-exempel och utse de sju AIK:arna som är mest kompatibla med de sju dvärgarnas namn. Exempelvis vem som påminner mest om Glader. Inte utseendemässigt (givetvis B-O Karlsson), utan till sättet och uppförandet. Det vill säga någon spelare genom åren som har känts riktigt glad. Som en extra bonus kommer vi också att utse vem som påminner mest om Snövit.
God Jul på er! Vi är tillbaka imorgon med ett seriöst inlägg om spelare som kommit till oss på lån. Det anspelar inte alls på att många kanske vill lämna igen julklappar som man är missnöjd med på juldagen.
Glader: Bud Holloway
Den ständigt leende kanadensaren sprider god stämning i gruppen och även de kvällar som han inte får spelet att fungera så bidrar han med glädje och en avslappnad inställning. Sådana spelare är guld värda och direkt Holloway återvände förbättrades AIK:s spel, trots att Bud själv inte var på topp. Jag påstår inte att glädjen saknades innan, men det tillkom en extra dimension till gruppdynamiken.
Bubblare: B-O Karlsson, Riku Varjamo, Pierre-Edouard Bellemare, Jarkko Glad
Kloker: Erik Forssell
Ett enkelt val med tanke på spelsinne, universitetsstudier, sportchefsjobbet som han löser med bravur, trots att han är helt ny. Erik Forssell var en mästare på att ligga rätt i banan och skära av vinklar. Allt uträknat av hans överlägset fungerande hjärna. Forre kanske inte är den som skojar och tjoar i omklädningsrummet, men har en oerhörd respekt med sig för sin smartness.
Bubblare: Martin Pettersson, Erik Andersson
Butter: Martin Lundberg
Sur-Martin kanske tyckte att det var roligt med hockey och publik och livet, men han byggde upp en image som till och med ledde till en ramsa om hur sur han var. Ibland sken det igenom att han kanske inte var så butter som han verkade, men likt dvärgarnas Butter gällde det att hålla upp en fasad utåt, medan han säkert var skojfrisk och glad innanför omklädningsrummets stängda dörrar.
Bubblare: Mike Dunham, Henrik Karlsson, Patrik Westerback, Jesper Olofsson
Prosit: Kari Haakana
Den svårt magsjukedrabbade finländaren missade ett antal matcher efter att tvärt ha sjuknat in. Haakana kanske inte är urtypen för en dvärg med sin enorma kroppshydda, men har ändå sin plats här. Vi misstänker att frånvaron kan bero på annat än sjukdom, men har inga bevis. Om han nu var sjuk så var det givetvis klokt att hålla sig undan från grabbarna, även om Prosit själv aldrig har setts smitta någon annan.
Bubblare: Stefan Lundqvist, Arvid Lundberg (dubbel coronasmitta)
Trötter: Stefan Klockare
Har ni med egna ögon sett Stefan Klockare däcka efter en minut på en flight till Arlanda, så förstår den här nomineringen tämligen enkelt. Förmågan att kunna somna när och var som helst besitter inte alla, men Klockare har ju ett litet försprång med tanke på att han har ganska trötta ögonlock och en rätt entonig stämma som kan verka sövande. Tydligen även på honom själv.
Bubblare: Fredrik Öberg, Gaber Glavic
Blyger: Daniel Branda
Sällan har man sett någon vilja sjunka genom jorden som Daniel Branda gjorde under firandet på Möjligheternas torg efter Elitserieavancemanget 2006. Han var inte alls blyg PÅ isen, men desto mer utanför densamma och kändes väldigt malplacerad just då. Möjligtvis kan språkförbistringarna vara en orsak bakom detta, men vi misstänker starkt att Branda sitter inne på en blyg personlighet.
Bubblare: Chad Hinz, Rasmus Edström
Toker: Tim Söderlund
Toker är en karaktär som är alldeles, alldeles underbar att ha med sig i medgång. Man drar på munnen åt hans upptåg och ser mellan fingrarna med att han inte alltid följer de mönster och de direktiv som man har kommit överens om i gruppen. Men när det inte riktigt stämmer och man ska tillbaka till grunderna är det jobbigt för gruppen att ha någon som fladdrar runt.
Bubblare: Christian Söderström, John Klingberg, Oscar Möller (de utåtstående öronen), Stefan Svensson, Cristofer Abrahamsson
Snövit: Tyler Morley
Det bleka spelet kan endast konkurrera med hans extremt bleka hy. Och Snövit är ju inte direkt brunbränd. Däremot har vi svårt att se Snövits roll hos dvärgarna och i gruvan. Ganska precis som att det har varit svårt för Morley att hitta sin position i gruppen.
Kommentarer
Skicka en kommentar