SHC - Terror på Mossgatan

Vi skrattade lite till mans åt Liberalernas (Folkpartiets) nya, småsnuskiga logga. Funderade på varför när George Cramne bytte namn till George Scott. Libyens flagga ska ju vara helgrön! Det är inte bara det att man är en motståndare mot nymodigheter. Det är viktigt med kultur och traditioner. I alla fall angående det som vi håller kärt. I det här fallet Skellefteå AIK.

1985 åkte AIK ur Elitserien, men dök aldrig upp i division ett norra som det var bestämt. Istället ploppade ett lag upp från ingenstans som hette Skellefteå HC, SHC i ”folkmun”. Förvisso samma spelare, samma hemmaarena och så vidare, men det var ett lag utan själ. Desillusionerade supportrar som hade byggt sitt supporterskap på att heja på AIK, förväntades nu hitta på ramsor som rimmade på SHC. Men det rimmade illa.

Borta var tigerränderna som funnits med sedan urminnes tider. Det svarta, klassiska hemmastället byttes mot ett vitt. Loggan var fräsch och modern... HC var mer internationellt än AIK. Ett totalt svek mot alla eldsjälar och supportrar som identifierat sig med svart och gult hela livet. Ska Solna AIK någonsin kunna hitta ett vettigt argument på varför vi inte är det riktiga AIK, så kan de ju faktiskt hänvisa till det här fruktansvärda namnbytet. 

Men varför blev det så här?? Svaret är tyvärr pengar. För att helt och hållet få styra över sin ekonomi valde hockeysektionen att bli självständiga. Skellefteå AIK hade alltid haft många idrotter under sitt paraply; cykling, bordtennis och fotboll bland annat. Genom åren hade föreningen haft en gemensam styrelse och nu ville AIK (hockeyn) sköta sig själva.

Dessutom ansåg varumärkesexperter att det fanns pengar att tjäna på en modernisering av loggan. Nya souvenirer och en bredare marknad. Kanske. För barn och dåtidens SAIK:are var detta inget problem. Snygga produkter och en härlig fräschör. Man tog till sig SHC lika snabbt som Hugh Hefner tar till sig en ny kvinna. Men nu är det inte den typen av fans som man bygger en supporterkultur på. De riktiga fansen vägrade acceptera SHC och var väldigt tydliga med det på läktaren. 

En nysatsning således, men som nämnts väldigt många gånger så var truppen i princip identisk. SHC tog sig tillbaka till eliten utan minsta problem och nu (1986) skulle väl ändå namnbytet bära frukt! Christer Abrahamsson blev kvar som tränare och för första gången hämtades ett par nordamerikaner in. Du behöver inte vara en statistikguru för att veta att det inte blev någon lyckad effekt.

Istället sammanfattar vi SHC-åren på följande vis:

1985/86: Tillbaka i Elitserien

1986/87: Kvar med ett nödrop

1987/88: Bragdartad insats i den avgörande serien mot Frölunda

1988/89: Kvar i Elitserien, men slagpåse efter jul

1989/90: Uttåget och starten på ökenvandringen

1990/91: Megafiasko mot RA73 och fast förankrade i division ett

1991/92: Kvicksand är inget man lämnar i första taget

1992 hette vi AIK igen och hade förlorat allt. Elitserieplatsen, nästa generation spelare hade flyttat eller slutat. Vårt anseende var minst sagt naggat i kanten och fansen var mycket skeptiska till vad klubben hade blivit. Desto skönare då att byta tillbaka till både AIK och tigerränderna, men några år senare funderade vi som bekant på Skellefteå Stingheads. Hoppas att blivande klubbdirektörer och ordföranden läser detta och minns.

Det var inte bara föreningen och fansen som for illa. Tittar vi på spelartrupperna från SHC-tiden, var det bara EN spelare som mentalt pallade med att spela de sju säsongerna och fortsätta vidare in i glädjen igen. Det vill säga att heta AIK. Och det är inte vilken spelare som helst. Han hette nämligen Robert Larsson! Alla som spelade i AIK 84/85 lämnade under SHC-flagg. Det innebär att ikoner som Göran Lindblom, Rolle Stoltz och Johnny Forsman tvingades spela sin sista hockeymatch i en vit tröja med en liten stjärna på.

Fyra spelare spelade sex SHC-säsonger; Lasse Marklund, Micke Granstedt, Martin Pettersson och Niklas Mannberg. Den informationen för oss osökt in på en lista över vilka spelare som gjort flest SHC-poäng. 

1. Martin Pettersson, 169 poäng

2. Mikael Granstedt, 144 poäng

3. Niklas Mannberg, 121 poäng

4. Mats Lundström, 113 poäng

5. Thomas Hedin, 110 poäng

Backar:

1. Göran Lindblom, 100 poäng

2. Robert Larsson, 94poäng

3. Lars Marklund, 80 poäng

Här lämnar vi SHC-tiden för gott, men kan meddela att det finns ett företag, som utan att betala royalty till klubbarna, trycker upp retrotröjor med mer. Så känner du för en ordentlig tripp till vår värsta tid någonsin, så är det bara en googling bort. Vi stänger däremot SHC-butiken här och nu.