Invärvade JVM-stjärnor

När AIK har varit som bäst genom åren har vi byggt laget på unga spelare från de egna leden och kryddat anrättningen med klasspelare utifrån. Både importer och inhemska spelare. Under genomgången av AIK:s JVM-spelare genom tiderna såg vi att vår ungdomsverksamhet har varit väldigt stark. 50 procent av spelartruppen ska komma från närområdet eller i varje fall ha kommit upp genom juniorhockey i Skellefteå.

Men idag kommer vi att strunta helt i våra egna juniorer, och istället titta på de andra 50 procenten. De som kommit hit utifrån och i dagens fall endast svenska spelare. Närmare bestämt spelare som i början av deras karriär har representerat Sverige i junior-VM. De behöver inte ha flyttat till AIK i samband med, eller säsongen efter JVM, utan de kan ha flyttat hit i vilket skede som helst i karriären.

Ett exempel som vi kommer att ta upp är Jonas Frögren som kom till AIK när han var 33 år gammal. Han motsvarar ju nämligen kriterierna för inlägget, genom att han har spelat JVM och senare flyttat till AIK. Syftet är dels att granska vilka av våra invärvade spelare som varit stjärnor som juniorer och dels är det roligt att se två eller fler AIK:are från olika tider, som varit lagkamrater på junior-VM-nivå.

1977: Hans Särkijärvi

Egentligen hade vi tänkt kika på de senaste 40 åren, och dessutom bara JVM-spelare som SPELAT i AIK, men vem kan motstå charmtrollet Säcken? Den hårt jobbande forwarden står bokförd för två matcher och inga poäng, men statistiken är inte riktigt tillförlitlig. Detta var tidernas första junior-VM.

1978-80: Tommy Samuelsson

Och ska Särkijärvi med ska naturligtvis den tripple JVM-spelaren Samuelsson få lite rampljus. Det är inte jättemånga som har gjort tre juniorvärldsmästerskap och tidigt mustaschprydde Tommy spelade även OS 1980. Sammanlagt har han gjort 18 matcher och 5 poäng.

1982: Jens Johansson 

Vi har tidigare beskrivit Johansson som en av de största juniorstjärnorna i Sverige under den tiden. Även han har spelat tre junior-VM, men de sista två som AIK-spelare och det här inlägget handlar endast om JVM i andra klubbar. I Johanssons fall Piteå. 7 matcher och 3 poäng 1982, i hans mest framgångsrika turnering.

1985: Sam Lindståhl

Oerhört imponerande att som artonårig målvakt ta plats i den svenska JVM-truppen. I Södertälje spelade han andrafiolen bakom Skellefteå-bekante Hardy Åström, men i junior-VM fick han spela fyra matcher. Tyvärr med den horribla statistiken 5,64 insläppta/match.

1986: Sam Lindståhl och Tony Barthelsson 

4,62 insläppta den här gången på lika många matcher. Förmodligen beror den bättre statistiken på att Barthelsson stärkte upp försvaret. Tony Barthelsson bidrog även oväntat mycket offensivt, med 2 poäng på 7 matcher. De två kom senare att spela ihop både i AIK och Solna.

1987: Sam Lindståhl 

Tredje turneringen för Lindståhl, som likt ett årgångsvin bara blev bättre och bättre. 5 matcher och 2,36 insläppta mål/match. Ovanligt att en målvakt får förtroende i tre raka turneringar och året efter flyttade Sam till Skellefteå. Det var en kanonvärvning på pappret, men blev väl ingen större succé. 

1989 och 1990: Torbjörn Lindberg

Tobbe L är en av de mest anonyma spelarna som någonsin har spelat i AIK. Vi har svårt att tro att han briljerade särskilt mycket på juniornivå heller. Det som kan tala för att han gjorde just det är att han hela sitt liv har upplevts som väldigt brådmogen. Och 6 assist på 7 matcher imponerar! Året efter blev det 4 poäng och Lindberg är högt bland poängstarka svenska backar i JVM:s historia.

1992: Stefan Klockare och Mikael Renberg

Två vitt skilda karriärer som vid den här tidpunkten var på i princip samma nivå. Två år senare spelade Renberg i NHL och Klockare släppte offensiv blå lite för tidigt i Brynäs. Den offensiva styrkan skilde sig givetvis åt. 10 poäng av Micke och 3 poäng av Klockare då Sverige vann silver.

1993: Magnus Wernblom 

Det här året fick JVM sitt genombrott hos den breda publiken då det sändes på SVT. Modos 73:or var fantastiska, men inte ens med all vilja i världen går det att påstå att Magnus Wernblom var mest fantastisk. 5 poäng på 7 matcher och Sverige tog silver igen. 

1994: Mats Lindgren och Anders Söderberg 

De två skulle mötas igen. Den gången med Lindgren som Antos tränare i AIK. Om ni undrar varför Mats Lindgren är med beror det på att han redan hade lämnat oss och spelade i Färjestad. 1993 var han också med, men representerandes Skellefteå. Den här silver-turneringen gjorde Lindgren 9 poäng och Söderberg 4 poäng på 7 matcher.

1995: Anders Söderberg 

Större roll för Antos som åkte åttor runt backarna och gjorde de just 8 poäng (6 mål) på 7 matcher. Den här generationen var inte lika vass som de föregående och Sverige var nog ganska nöjda med bronset. Om Tobbe Lindberg alltid har varit gammal var Anders Söderberg ung väldigt länge.

1996: Per-Anton Lundström

Det har ju länge varit en diskussion huruvida en tidig pubertet påverkar laguttagningar i junioråldern. Utan att veta känns det som att Per-Anton var extremt tidigt utvecklad och låg före sina jämnåriga kamrater. Man kan bara fantisera om hur han kunde trycka till små tjecker i sarghörnen. 3 ass på 7 matcher när Sverige tog silver!

1997: Per-Anton Lundström och David Engblom

77:orna lyckades inte särskilt väl, precis som väntat. PAL gjorde sin andra turnering och gjorde 2 poäng. Gnuggaren David Engblom gick poänglös genom alla sex matcherna. En markant försämring av Sveriges juniorkullar, då dessa båda platsade.

1998: Jan Sandström

Till skillnad från sin tid i AIK, gjorde faktiskt Janne mål i sin enda JVM-turnering. Det blev inga fler poäng, men det var knappast därför som han var uttagen. Fyra år senare befann sig den tidigt tunnhårige Sandström i Skellefteå AIK. En sejour som vi lika gärna hade kunnat vara utan.

1999: Marcus Kristoffersson och Gabriel Karlsson

Två herrar med helt olika spelstil och personlighet. Det är väl ingen vild gissning att Kristoffersson spelade tufft i fjärdekedjan och att Karlssons roll var mer kreativ. Men ser man till poängproduktionen gjorde faktiskt Mackan 7 poäng och Gabbe 6 (5+1) poäng.

2000: Gabriel Karlsson, Jonas Frögren och David Nyström

Turneringen spelades i Skellefteå och man förstår att de tre blivande AIK:arna imponerades av staden, då de valde att flytta hit med ojämna mellanrum. Sedinarna stal väl showen, men Karlsson gjorde 5 poäng, Frögren 2 poäng och David Nyström, som var Sedinarnas tredjelänk, levererade 8 poäng. 

2001: Jonas Lennartsson, Daniel Widing och Mathias Månsson

Man har svårt att se Lennartsson framför sig som junior. Överlag är det väl rätt svårt att minnas hur han såg ut alls. Däremot är det oerhört enkelt att tänka sig Månsson och Widing som ungdomar. De växte ju aldrig riktigt upp. De tre blivande AIK:arna stod för sammanlagt 1 poäng (Widing).

2002: Daniel Widing, Jörgen Sundqvist, Yared Hagos, Daniel Hermansson och Per Helmersson

Massinvasion av blivande AIK:are, varav tre av dessa i Leksand just då. En ganska svag svensk årgång, men roligt att tänka sig de fem spelarna sittandes i en hotellfoajé och diskutera att Patrik Westerback var på väg hem till Vasa. Widing 5 poäng, Sunkan 3, Hermansson 1, Hagos 2 och Helmersson givetvis 0.

2003: Yared Hagos, Joakim Lindström och Andreas Falk

Att Falk skulle bli Jockes tränare kändes orimligt, då Lindström ju skulle dominera i NHL. 83:orna är en erkänt usel årgång och det blev inga medaljer. Lindström och Hagos gjorde 5 poäng var och Andreas Falk fick ihop 4 poäng. Det skulle nog ha varit en rätt hyfsad kedja, med Falk på yttern. 

2004: Daniel Sondell

Man kan ju undra om Sondell under sin juniortid tänkte att ”När jag blir gammal och rutinerad kommer jag att bete mig svinigt mot de yngre killarna i truppen.”? Förmodligen inte, men så blev fallet. 1 poäng på 8 matcher av den ständigt semi-deprimerade Lövenprodukten.

2006: Tobias Viklund och Mattias Ritola

Viklund känns på ett vis yngre än Ritola. Mest troligt för att han var en slätrakad yngling då han kom hit och Ritola en skäggprydd, snart 30-åring. Tobbe fick ihop 1 poäng och Ritola 4 poäng. Åttiotalisterna var inte särskilt mycket att ha. Ingen medalj här heller. 

2007: Patrik Zackrisson och Magnus Isaksson

Zackrisson sågs som en stor talang och draftades av San Jose, medan Isakssons karriär peakade någonstans här. De centrade varsin kedja i turneringen, gjorde två poäng var, men sedan gick karriärerna i olika riktning. Men Isaksson gjorde i alla fall fler poäng i JVM än vad han gjorde i AIK.

2008 och 2009: Oscar Möller

Det snackades mycket om Möller inför båda turneringarna. Frågan var om Los Angeles Kings skulle släppa iväg honom. Det gjorde de och Möller var den klart lysande stjärnan med C på bröstet 2009. Sammanlagt blev det 9 poäng på 12 matcher om man slår ihop båda åren.

2011: John Klingberg (bilden) och Fredrik Styrman

Nu började 90-talisterna komma fram och precis som i Skellefteå AIK skulle det leda till stora framgångar. Styrman med A på tröjan var mer framgångsrik än Klingberg, som idag har A på Dallas-tröjan. 3 poäng av Fredrik Styrman och 2 poäng av John Klingberg, men ingen medalj.

2012: John Klingberg

Men här blev det guld och Klingberg ökade sin poängskörd till 3 poäng. Någon månad senare hade han flyttat till Skellefteå AIK och även där skulle det bli guld så småningom. Det var inte givet att Klingberg skulle nå så långt som han gjorde, men förmodligen blev tiden i AIK avgörande.

2013: Emil Djuse, Rasmus Bengtsson och Nick Sörensen

Det blev bara en försäsong i AIK för Bengtsson efter att ha värvats från USHL. Sverige tog silver och Rasmus Bengtsson stod för 1 poäng. Sörensen var inte så mycket mer lyckad i AIK och blev också poänglös i turneringen. Emil Djuse gjorde 2 poäng.

2014: Nick Sörensen

Dubbla JVM-silver för skåningen Sörensen, som dessutom hade en större roll i den här turneringen. 6 poäng på 7 matcher och Skellefteå fick upp ögonen för den blonde forwarden. Vi tvekade länge, men väljer att nämna att även Lucas Wallmark deltog.

2019: Jacob Olofsson och Rickard Hugg

Två spelare med olika bakgrund, moral och framtid. A på bröstet på Hugg, men Olofsson ansågs inte ha några ledaregenskaper. Ingen av dem gjorde någon poäng och Sverige misslyckades med att ta medalj. De båda passade dock perfekt in i mallen när AIK ändrade värvningsstrategi till ungt och lovande.