Corona-offren

OBS! Efter det att det här inlägget skrevs har det hänt saker. Andrew Calof har flyttat till Växjö. Bud Holloway och Toni Kallela har slutat, och Juhamatti Aaltonen har också skrivit på för Kärpät, men vi låter texten stå oförändrad, då detta var tankarna vi hade just då. Sam Marklund och Markus Svensson också, men spelarna får väl ses som offer ändå, med tanke på mycket låg lön. Nåja, dagen efter förlust vill man inte läsa om AIK, så varför inte presentera det tunnaste inlägget någonsin.

Ingen har ju undgått vad som händer i världen och ingen har något svar på när hela det här kaoset tar slut. Det drabbar oss alla på olika sätt. Människor blir sjuka och dör. Ensamheten ökar. Drömmar och företag krossas. Och samtidigt dansar folk på borden på Stureplan eller åker till Ullared för att handla bakplåtspapper och tavlor med tänkvärda citat. Men allt det där vet vi ju redan. Situationen är svår och det svåraste är att vi inte vet hur länge det kommer att pågå.

Men det här är ju en hockeyblogg och framförallt en Skellefteå AIK-blogg, så det värsta för oss är ju dels att inte få se matcherna (TV räknas inte, naturligtvis) och dels det ekonomiska läget för klubben. De jobbar för att spara in varenda liten slant, och är du en sann supporter, och har råd, så hoppas jag verkligen att du köper en stödbiljett till varje match. Hemma som borta. Känner du att du inte har råd, så prioritera om och köp ändå.

Skellefteå AIK är givetvis viktigast, men det här inlägget kommer inte att handla om föreningen utan om enskilda spelare. Alla lag i hela världen har, förmodligen, minskat sin spelarbudget och många har även valt att lyfta upp juniorer istället för att värva. Och då blir matematiken enkel. Någonstans finns det spelare som inte har fått ett jobb. Hundratals spelare.

Vi kunde se hur svårt det var för Robin Alvarez att hitta en klubb. Trots att han kom från sitt livs säsong och trots att han till slut var beredd att sänka sin lön istället för den höjningen som han hade räknat med. Men Alvarez är långt ifrån ensam. Vi har hittat femton spelare som har finaste möjliga meriten på sitt CV; spel i Skellefteå AIK, som trots det är arbetslösa. Dagens inlägg behandlar coronans svartgula offer.

Toni Kallela

Ingen favorit hos oss, och en riktig AIK-parentes, men det finns sportchefer som bara tittar på Eliteprospects och statistik. 42 poäng för ett par år sedan i Liiga. Proffsspel i fyra olika länder. Juniorlandskamper. Kallela är i sin bästa ålder (27 år) och borde locka. Dessutom står det på Eliteprospects att han är en bra skridskoåkare, vilket dagens spelare måste vara, enligt många. Men än så länge är det inget lag som valt att signa Toni Kallela. 

Tom Pyatt

Nästan 500 NHL-matcher och vana av stor rink. Pyatt borde vara högvilt på båda sidorna om Atlanten. 33 år är ju absolut ingen ålder och dessutom säger ryktet att om man skriver kontrakt med Tom Pyatt, så får man en spelare som jobbar hårt över hela banan. Möjligtvis kan meriterna ligga honom i fatet, då man kan tänka sig att löneanspråken är höga. Men som läget är nu, tror jag att han nöjer sig med att få ett jobb och börja spela hockey igen.

Johan Alm

Johan Alms situation är ju speciell, då han fortfarande kör rehab efter ytterligare en knäskada förra säsongen. Så länge han hade kontrakt med Oskarshamn tränade han också iförd deras blå-röd-vita kläder, men efter 30:e april är Alm kontraktslös och tränar ”civilklädd”. Meriterna är det inget fel på med SM-guld, landslagsspel och AHL-säsonger. Lagkapten i Oskarshamn och klubbarna står kanske i kö när han är hel igen, men skaderisken känns alltid stor.

Juhamatti Aaltonen 

Efter det stora misslyckandet i AIK flyttade Aaltonen hem till Finland och började om. Succé i Pelicans och flytt till storklubben Kärpät i slutet av säsongen. Aaltonen var tillbaka! Och en de mest talangfulla spelarna (egentligen) i Europa borde ju kunna få ett kontrakt ganska lätt. Men det är två saker som talar emot; åldern (35 år) och ordet inom parentes ovan. Att egentligen vara bra räcker inte hur länge som helst. 

Bud Holloway 

Det behövs glädje och skratt i dessa pandemitider och vem är bättre lämpad för det än Holloway? Men telefonen ringer inte och än så länge är han kontraktslös. Frågan är dock hur pass intresserad han är. Bud har fått spela i NHL, hade time of his life i AIK och är nu 32 år gammal. Finns glöden fortfarande kvar eller är det roligare att hänga hemma i Wapella och spontanspela med polarna?

(Jesper Olofsson)

Parentesen kring Jeppes namn beror på att han ju HAR ett kontrakt med Rochester i AHL, och hoppas till och med på att kunna få en NHL-chans. Men grejen är att spelare efter spelare har valt att lånas ut till Hockeyallsvenskan för att få speltid, men ingen har kontaktat Olofsson vars meriter inte är så pjåkiga. Man undrar ju hur kul Jesper tycker att det är med hockey? Nu när han kan vila ett tag, gör han nog gärna det.

Andrew Calof (bilden)

Calof börjar ha rätt många fina säsonger bakom sig nu. Både i AIK och Växjö, men framförallt i KHL. 74 poäng på två säsonger, i två olika KHL-lag är inte kattskit. Tvärtom. En högerfattad, avig forward som gör en del poäng borde väckt intresse i många olika ligor. Ryssland är första prio, men som det ser ut tror jag att Calof är beredd att flytta lite vart som helst för att få spela. 

Sam Marklund

Billiga spelare är mer intressanta än någonsin just nu och ingen klubb behöver spränga banken för att kontraktera Marklund. Ett allsvenskt kontrakt bör vara inom räckhåll, men skadan från förra säsongen ligger honom i fatet. Och dessutom har nästan alla lagen fyra platser i truppen som upptas av NHL- och AHL-lån. Sam måste kanske vänta tills de flyger tillbaka till Nordamerika.

Markus Svensson

36 år gammal, sviktande form och säkert ganska dyr. Svensson nöjer sig nog inte heller med vad som helst, så det är inte otänkbart att karriären är över. Det är ju speciellt med målvakter och det finns säkert lag i Mellaneuropa som skulle kunna vara intresserade av Markus tjänster, men för honom är livet mer än hockey och familj och utbildning känns som större mål än att till vilket pris som helst förlänga karriären.

Alexander Urbom

En, eventuellt, utdöende spelartyp när rörlighet och skridskoåkning väger tyngre än att stillastående crosschecka motståndare framför det egna målet. Men nog borde hans år i NHL, KHL och SHL kunna skapa ett sug hos sportchefer i diverse ligor. Han är faktiskt bara 29 år gammal, vilket är en bra ålder på en back. Är man ute efter en poängspelare kan man dock kolla åt exakt alla andra riktningar.

Terry Broadhurst 

Broadhurst känns som urtypen för en spelare som försvinner. Likaväl som han kan försvinna ur en matchbild kan han säkert försvinna när sportcheferna granskar spelarlistorna som agenterna lämnar in. Men å andra sidan är AHL-lagen kanske inte så sugna på att skriva kontrakt med spelare när de inte ens vet om det kommer att bli en säsong. Och i Europa är han inte så värst intressant. 

Mikko Lehtonen

Från succésäsongen i Skellefteå till välbetald i KHL. Efter misslyckandet där han Mikko snart sett hela Europa. Två senaste säsongerna har han spelat i Kroatien, Ungern och Frankrike. Att bara vara 33 år gammal och helt slut är ingen höjdare just nu, då alla lagen krymper sina trupper och lyxen att dra på med en chansning med den där killen som gjorde 30 mål för tio år sedan, finns inte.

Nick Sörensen

Här kanske vi landar i självbild kontra verklighet. Ifall Sörensen strävar mot ett kontrakt som topp sex-forward i en respekterad liga blir det väldigt svårt. Accepterar han en undanskymd roll i den schweiziska b-ligan borde det kunna gå. Problemet för Nick, och alla andra på listan, är att trupperna är fyllda och det är dyrt att både göra sig av med spelare och värva in nya.

Daniel Widing

Mr korttidskontrakt under de senaste åren har hunnit fylla 38 år och det är kanske så att karriären är slut. Men det känns som att Widing brinner för hockeyn och accepterar både en relativt låg lön och mindre roll, huvudsaken att han får syssla med det han älskar. Det kommer dock att kräva en flytt utanför Sveriges gränser, då Hockeyallsvenskan är mer eller mindre stängd för förvärv och det finns juniorer som kan göra hans jobb i SHL.

Melker Karlsson

Melker kan bli coronalistan största offer då han väntar ut ett eventuellt NHL-kontrakt. Det är dock långt ifrån säkert och då kan han kanske stå där i januari och vara arbetslös. För som det skenar just nu vet ingen hur det blir med de europeiska ligorna. Kommer de ens att spelas färdigt. Ett alternativ för alla spelare är ju visserligen den vitryska ligan, som garanterat kommer att hållas igång. 

Mikko Mäenpää

Mikko är 37 år och kanske redan har sjungit sin sista vers. Poängproduktionen har dalat markant under de senaste åren och det blev inget kontrakt med senaste klubben JYP. Kontakter saknas inte, då han spelat i sex finska klubbar genom åren, samt Sverige, USA, Tjeckien, Ryssland och Schweiz. Men känslan är att han, och några fler på vår lista, inte fick det slutet som de ville ha.