Äntligen match! Eller?

Julen är förbi och mellandagarnas stora höjdpunkt är här. Hemvändarmatch i Skellefteå Kraft Arena. Så hade man kunnat skriva om det var ett vanligt år, men nu blir det inför tomma läktare och med ett AIK som inte alls får det att stämma. Sämre försvarsspel, sämre målvaktsspel och ett anfallsspel på utsidan av motståndarna. Hittills tar vi 1,42 poäng/match och det kommer inte att räcka långt.

På ett vis kanske det är bäst att komma på plats 11 eller 12 och avsluta säsongen tidigt, men det kan ge negativa ringar på vattnet inför nästa års anskaffande av nyförvärv och dessutom betalade staten ut väldigt frikostigt med pengar för missade intäkter under slutspelet ifjol. Då visste man å andra sidan inte vad som komma skulle i form av statligt stöd till höger och vänster.

Som tur är, är det ingen i föreningen som grubblar över detta, utan siktet är inställt på topp sex, komma till slutspelet i toppform och ta klubbens fjärde SM-guld, även om inget tyder på det just nu. AIK har förstärkt med två spelare under uppehållet och de övriga har förhoppningsvis slickat såren och gjort sig redo för en vårtermin likt förra säsongens med bland annat tio raka segrar i februari.

Men då måste spelet se bättre ut och det börjar i egen zon. Lite oklart vilka som finns tillgängliga ikväll mot Örebro och på onsdag mot Leksand. Granberg och Kiiskinen är frågetecken, medan vi vet att Sundsvik och Broberg är på JVM. Vi lägger ner all form av tippande och knyter istället näven för nu börjar det vara dags att klara av att spela hela matcher och flera matcher i rad utan att få kraftiga dippar.

Vi tänkte ägna återstoden av inlägget till att fördjupa oss i de båda nyförvärven samt bjuda på hur december månads hemvändarmatcher har slutat de senaste femton åren. Har spelarna ätit för mycket julskinka eller är de redo från nedsläpp? Ni som bor i andra delar av Sverige och hade gått på den här matchen om allt hade varit som vanligt, hoppas jag swishar ordentliga summor till AIK.

Roland McKeown

Efter att ha surfat runt en del och försökt samla information kring vår nye back så är nog min grunduppfattning att det här är en spelare som kommer att bredda truppen och ingenting annat. Rightare, javisst. NHL-meriter, absolut. Men för Carolina Hurricanes del är det bättre att låta honom spela matcher i AIK än att låta honom sitta på läktaren resten av säsongen. McKeown var inte påtänkt för NHL i år.

Det samlade omdömet är att han inte är dålig på någonting, men inte heller att han har några egenskaper som sticker ut i positiv bemärkelse heller. De som väljer att anmärka på något lyfter i så fall fram en lite svag skridskoåkning. Han hanterar pucken väl och ni som har Youtube:at har hittat ett antal, mindre framgångsrika, fighter. Men Carolina-fansen ser honom ändå som en potentiell sjätteback i deras lag, vilket inte är fy skam.

Det är svårt med AHL-backar och deras vana av mindre rinkar. En dålig skridskoåkare i AHL avslöjas inte på samma sätt som i SHL där det finns oceaner av isyta att använda sig av. Jason McBain, Jeremiah McCarthy och Morgan Ellis hade vi kraftiga förhoppningar på, men de fixade inte omställningen. Så vi väljer att ligga lågt med att hoppas allt för mycket på Roland McKeown.

Att han var lagkapten i AHL-laget Charlotte Checkers behöver inte betyda mer än att han är en solid kille med fina ledaregenskaper. Att han valde nummer 20 istället för sitt 55 tyder också på att han är en ödmjuk person, alternativt bloggläsare. Förra säsongen spelade McKeown i samma lag som #73 Terry Broadhurst, så han har kanske fått lite grann berättat för sig.

Melker Karlsson 

Melker vet vi redan allt om, så han behöver ingen introduktion. Vad vi inte vet är vilken spelare han är idag. Äldre, mer rutinerad och beredd att ta en ledande roll från start. Men Melker Karlsson har aldrig varit en poängmaskin, så att sätta sådana förväntningar är nog att sikta för högt. Ligga rätt i banan och låta Jocke Lindström sköta det offensiva är en lagom roll för the Melkman.

Men då måste det finnas en tredje spelare i den kedjan som kan producera och för hundrade gången skriver vi: Oscar Möller. Inte för KLM-kedjans skull, utan för kemin med Joakim Lindström. Den svackan som de var i i början av serien har ju båda två jobbat sig ur och är snarare rätt heta nu. Jocke glödhet. Bygg nu upp en klassisk hierarki i laget med två toppkedjor. Låt Jonathan Johnson centra tredjelinan med Kiiskinen och Hugg. Det borde inte vara svårare än så.

Men åter till Melker. Det är otroligt kul att han är hemma igen och det känns verkligen som att han är hemma för att stanna. Trettio år är ingen ålder och det skulle vara trevligt om det gav ett par ringar på vattnet i form av Anton Lindholm, Oscar Lindberg och Pär Lindholm. Vi börjar så här och hoppas och tror att laget kommer att höja sig av Melkers blotta närvaro och att det i sin tur gör att vi kan vända på steken och ta kliv uppåt i tabellen.

Resultat från tidigare hemvändarmatcher

2006: Ingen hemmamatch i mellandagarna. Två förluster borta dock.

2007: Samma sak den här säsongen. Den här gången lyckades AIK vinna en av bortamatcherna i alla fall.

2008: Timrå hemma 1-3. Erik Andersson gav oss ledningen i en fullsatt arena, men efter Fredrik Hynnings kvittering short-handed kom vi aldrig igen.

2009: Timrå hemma 2-0. Tomas Surovy och Ivan Majesky målskyttar inför chockerande få åskådare; 4805. För första gången fick hemvändarna något att jubla åt.

2010: Linköping hemma 1-2. Patrick Zackrisson avgjorde straffslagningen efter missar av Jimmie Ericsson, David Rundblad och Mikko Lehtonen (som också var vår ende målskytt).

2011: HV71 hemma 5-1. Johan Forsberg slogs mot Oscar Sundh. Fullsatt på läktarna. Fina målskyttar som Anders Söderberg, Christian Söderström(2), Hannu Pikkarainen och Niclas Burström. Rena rama propagandan för hur en mellandagsmatch ska vara.

2012: Rögle hemma 5-2. Återigen fullsatt och även om Juhamatti Aaltonen kvitterade till 1-1 så var det aldrig något snack. 43-15 i skott och Lindberg, Holloway(2), Lundberg och Petterström målskyttar. 

2013: Frölunda hemma 1-6. Fullsatt och förnedring. Jocke Lindström målskytt, men det var även John Klingberg och Jonathan Johnson för Frölunda. Lyckligtvis hann vi med en hemmamatch till innan nyår, då HV71 besegrades med 4-1.

2014: Linköping hemma 1-2. Tredje förlusten under dessa mellandagar. Publiken kom ändå (5896), men fick bara jubla när Pär Lindholm reducerade i slutet av matchen.

2015: Djurgården hemma 5-2. Djurgården chockstartade och ledde med 0-2 efter sju minuter, men inför en nästintill fullsatt arena vände AIK på steken genom Lundberg, Petterström, Zackrisson, Calof och Norman.

2016: Leksand hemma 4-3. Fortsatt lockade dessa matcher storpublik. Sebastian Aho, assisterad av Joni Ortio, avgjorde matchen i förlängning. Övriga målskyttar var Lindholm, Holloway och Hetta.

2017: Rögle hemma 4-3. Återigen i förlängning, men nu kom endast 4876 personer. Möller avgjorde och dessförinnan hade Berglund, Pettersson och Holloway vänt ett 0-3-underläge med mindre än tio minuter kvar av matchen.

2018: Frölunda hemma 3-5. Storpublik, men tung förlust. Joel Lundqvist avgjorde matchen med två mål i sista perioden. AIK:s målskyttar var Lindström, Alvarez och Wingerli.

2019: Örebro hemma 7-0. En magisk match med hattrick av Filip Berglund och ytterligare backmål av Pudas och Granberg. Robin Alvarez avslutade målskyttet med två mål och det vore minst sagt trevligt med en repris ikväll.