Fortsätt till huvudinnehåll

Uppdrag granskning: Hur bra var pappan, nio månader innan sonen föddes?


Vi har tittat på pappor och söner som representerat AIK i ett av våra allra första inlägg. Det var egentligen en sammanställning av åsikter där vi vägde faderns karriär mot sonens och konstaterade vem av dessa vi tycker lyckades bäst i AIK. I sju av fallen var papporna bättre och i fem av fallen sönerna. Idag kommer vi att återvända till samma familjer, men använda oss av en helt annan vinkel. 

Det finns ingen stabil vetenskaplig grund bakom vår undersökning, utan vi skjuter lite från höften. Dagens frågeställning är; ”Påverkar pappans form på ishockeyplanen, nio månader innan födsel, hur lyckad sonens karriär blev?”. Kommer formtoppade gener att ha en långtidseffekt på nästa generation? Eller om det visar sig att pappan var i en formsvacka, kanske det inte blev så mycket av sonens ishockeyspelande?

Med andra ord har vi räknat nio månader bakåt från sönernas födelsedatum och granskat hur pappans karriär varit just då. Vi har inte fått ta del av några journaler med eventuellt för tidiga födslar, utan för enkelhetens skull har vi i samtliga fall utgått från att det tagit storken nio månader att leverera den blivande hockeyspelaren. Har det uträknade befruktningsögonblicket varit under sommarmånaderna, vilket visade sig vara ganska vanligt så har vi tittat på hur senaste säsongen sett ut och utgått från att den säsongens resultat påverkat pappan i positiv eller negativ riktning.

En annan sak som vi inte värderat är hur bra papporna varit i grunden, utan det enda som har gällt är hur bra formen varit just då, i relation till resten av hans karriär. Inte några jämförelser med andra spelare/pappor. I förlängningen skulle ju den här undersökningen kunna ge svar på hur bra kommande söner kommer att bli. I så fall är det ju bara att backa bandet nio månader och ser hur den aktuella spelarens/pappans form var. Alternativt att spelarna läser detta och familjeplanerar utifrån sin hockeyform. 

Nedan följer nu en indelning av de tolv sönerna utifrån hur långt de kom i sin karriär. Vår tes är att om de lyckats riktigt bra, så var deras pappa väldigt välmående, hockeymässigt, när sonen blev till. Sönerna är indelade i tre grupper; 1. Riktigt bra karriär, 2. Bra till hyfsad, 3. Det blev inte så mycket.

Riktigt bra karriär:

Adam Larsson

Jimmie Ericsson (Sven Eriksson)

Marcus Pettersson

Bra till hyfsad:

Tim Erixon

Tim Söderlund

Linus Lindström (Ulf Hägglund)

Sam Marklund

David Nyström (Lars-Fredrik Nyström)

Simon Krekula

Det blev inte så mycket:

Robin Lindblom (Göran Lindblom)

Henrik Marklund (Jörgen Marklund)

Henrik Lundberg (Krobbe)

Då återstår att se om tesen stämmer. Hur formtoppade var ovanstående farsor nio månader innan sonen kom? Vi börjar med våra lägst rankade söner.


Henrik Lundberg, född i augusti 1991

I november 1990 var det över fyra år sedan Krobbe Lundbergs aktiva karriär tog slut, och således är han inte en lämplig deltagare i denna undersökningen. 

Henrik Marklund, född i juni 1994

Samma gäller Jörgen Marklund. Han la av 1992 efter att ha avslutat med tre säsonger i Björklöven... Det är ändå tämligen enkelt att se att det inte har gynnat grabbarnas karriärer att ha haft pappor med hockeyn bakom sig.

Robin Lindblom, född i juni 1984

Nio månader tidigare gjorde Göran Lindblom sig redo för sin tolfte säsong i Skellefteå AIK. En säsong med mycket ansvar. Dels var han lagkapten i AIK och dels väntade en OS-turnering. Säsongen blev helt okej, men inte mer. Kanske blev det ett för tungt ok att bära för Lindblom, om man ser till hur Robins karriär blev. 

Simon Krekula, född i februari 1998

I samma veva som Simon blev till sommartränade pappa Fredrik inför sin debutsäsong i Elitserien. Förmodligen fylld av tillförsikt och entusiasm. Det blev också hans poängsnitt-mässigt bästa säsong i högsta serien och det tycker vi Simon borde ha fått ut mer av. Men hans karriär är ju inte över ännu.

David Nyström, född i februari 1980

Lars-Fredrik Nyström lämnade AIK inför vår guldsäsong -78 och mådde knappast bra av det. Under försommaren när David skapades hade Djurgården spelat och förlorat SM-finalen. Lars-Fredrik hade gjort en habil säsong, men man kan tänka sig att han var smått dränerad på kraft efter en lång säsong.

Sam Marklund, född i januari 1993

När Lasse Marklund flyttade till Rögle drabbades han av någon sorts tandproblem, blev helt kraftlös och tvingades pausa hockeyn. I april 1992 hade han inte spelat match på många månader så det är svårbedömt hur formen var. Tydligt är att sonen Sam inte ärvde sin fars potential att få ett rejält adrenalinpåslag, vilket Lars knappast hade haft (hockeyrelaterat) på länge.

Linus Lindström, född i januari 1998

Ulf Hägglund gör mål mot Mora, målet döms felaktigt bort och AIK åker ur playoff. En knapp månad senare är Linus placerad i mammas mage och ska bli nästa generation AIK:are. Man hade önskat mer temperament på Linus, men det var en månad för sent. Däremot hade Ulf gjort en riktigt bra säsong, så vi hoppas att det kan ge grabben ytterligare en nivå.

Tim Söderlund, född i januari 1998

Nästan samtidigt som Linus Lindström, alltså. Men Ted Söderlund hade lämnat AIK för spel i Lejonström. I april 1997 var säsongen precis slut, en säsong där Ted hade snittat nästan en poäng/match. Vilket var den nivån han legat på sedan han varvade ner i Division två.

Tim Erixon, född i februari 1991

NHL-säsongerna pågår som bekant längre än de svenska säsongerna, så därför var Janne Erixon fortfarande igång i maj 1990. Han hade haft en ganska svag säsong med sin lägsta (13 poäng) poängnotering under sina tio USA-år. Däremot är det inte en helt rättvis analys, då Janne främst hade defensiva uppgifter. Rangers åkte ur slutspelet i första rundan och det var inte så kul.

Marcus Pettersson, född i maj 1996

I augusti 1995 hade Daniel Pettersson och Skellefteå AIK just gått på is. Danne var lagkapten och skulle göra karriärens bästa säsong. 34 poäng på 31 matcher och överlägsen vinnare av interna poängligan. Snacka om att ge sonen bästa tänkbara förutsättningar. 

Jimmie Ericsson, född i februari 1980

I maj 1979 fattade Sven Eriksson beslutet att lämna Skellefteå AIK för spel i CRIF. Detta efter ett tungt år med endast tre poäng. Förmodligen var det en stor lättnad att gå ner en division och det var en pånyttfödd Eriksson som plötsligt gjorde 1,2 poäng/match. Se där vad lite (mycket) endorfiner kan leda till.

Adam Larsson, född i november 1992

Det är februari 1992. AIK är på väg att misslyckas igen, men en stjärna lyser klarare än någonsin. Robert Larsson slår både sitt personliga mål- och poängrekord. Och då är det ju inte så att Robban gjorde svaga säsonger före eller efter. Denna toppform gav oss en av våra främsta spelare någonsin!


Om vi då ska summera denna undersökningen så ser vi, med något undantag att vår tes stämmer. De tre sönerna vars karriärer inte blev så mycket att hurra över, hade inte heller pappor i form när de blev till. Mittenskiktet av våra andragenerationsspelare har haft pappor som varit i hyfsat slag, även om det finns mer att önska av Simon Krekula, med tanke på Fredriks fina form. Extra tydligt blir det när vi kommer till de tre toppspelarna. Samtliga av deras farsor mådde väldigt bra, hockeymässigt, vid tiden för befruktningen. 



Kommentarer

  1. Ännu en klockren analys på nördnivå. Sådant som bara de mest inbitna AIK-supportrarna måste älska. Men det handlar självfallet om slumpen, om jag ska vara ärlig.

    Hockeygener går i arv. Foppa. Pappa Kent var inte så bra som aktiv spelare (?), men som coach och förbundskapten... 😁

    SvaraRadera
  2. Grymt bra blogg!
    Sam kanske inte nådde höjderna men nog har han väl ändå några gr visat att han har pappa Lasses adrenalinpåslag och temprament? Se länk :)

    https://www.facebook.com/watch/?v=1672814282775860

    SvaraRadera
  3. Aldrig sett den förut men den var "bra".

    SvaraRadera
  4. Det här är stor journalistik!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar