Topp 10 höga nummer

Tidigare har vi satt ner foten och skrivit att inga nummer över 30 är okej (även om vi är beredda att stretcha den åsikten till 35). Det var mycket bra som det var förr då spelet fick tala och spelare inte valde höga nummer som deras största möjlighet att sticka ut. Givetvis är även detta en spegling av NHL-ifierandet där coola nummer som 93, 80 och 99 är vardagsmat.

Skellefteå AIK var ju länge förskonade från detta otyget, men allt detta är redan avhandlat. Idag planerar vi att krypa halvvägs till korset och "godkänna" vissa höga nummer. Aldrig på den nivån att de numren kan konkurrera med klassnummer som 9, 10 och 21, men ändå något som kan liknas vid en liten kompromiss.

Höga nummer är här för att stanna, och så även i Skellefteå AIK, även om man länge förbjöd att unga killar som lyftes upp i a-laget skulle kunna välja nummer över 30. Men någonstans runt 2013 ändrades allt det där när Arvid Lundberg, Anton Lindholm och Sebastian Aho plötsligt hade helt orimliga tröjnummer. Varför det blev så är för mig okänt.

Sedan dess har hela regelverket runt nummer försvunnit och numera höjde man inte alls på ögonbrynen när Rickard Hugg valde 96. Nästan som att det var lika normalt som att Jonas Lennartsson valde (fick tilldelat?) nummer 5. Varken Hugg eller Lennartsson har väl en högt nummer-aura, men det finns det absolut de som har.

Vi har gått igenom samtliga höga nummer (över 35) och korat de tio minst felaktiga valen av höga nummer. 80 och 81, som Pär Mikaelsson bar med anledning av jubileum, är inte med på listan då de tillkom med visst tvång. Inte heller 75 (Pettersson), 150 och 917, som också var jippobetonade tröjnummer. Nej, spelare ska av olika anledningar ha burit upp sitt höga nummer väl. Vi har hittat några godkända anledningar och dessa kommer snart att presenteras.

Men du som inte är en höga nummer-gillare behöver inte oroa dig. Det kommer att dyka upp ett fylligt reportage då vi sågar spelare som, vi anser, saknar befogenhet att bära AIK-tröjan med en för hög siffra. Födelseår känns töntigt, så ingen Fredrik Warg eller Christian Söderström på positiva listan. Det bör också sägas att den enda bedömningen av nummervalet som vi gjort, är känslan då numret offentliggjordes, inte utfallet av spelarens AIK-karriär. Vi börjar med plats 10 och jobbar oss fram till vinnaren.

10. #74 Simon Krekula

??? För en minut sedan sågades juniorer som valde höga nummer, men Simon Krekulas nummerval är något helt annat. 74 känns inte som ett särskilt tufft nummer och det går heller inte att misstänka att han kopierat någon NHL-förebild. Nej, valet av nummer 74 är vackrare än så. Pappa Fredrik Krekula är nämligen född det året och nummervalet är en ren hyllning.

9. #37 Lee Goren

Med facit i hand hade Goren fått välja nummer 99 och spela i Edmonton Oilers, för mer alfahanne-aura än Lee är svårt att ha. Redan i de första intervjuerna fick vi en försmak av vilken attityd som han skulle ha med sig på planet från Nordamerika och som bekant överträffade han till och med det. Så att han valde 37 kändes fullständigt rimligt. Det är ju förstås lite tycke och smak över det hela, men jag är personligen svag för udda nummer.

8. #71 Juhamatti Aaltonen

Till skillnad från Goren var vi redan bekanta med Aaltonen. Han var en stjärna, lite svårhanterad, och han visste om det. Och är man en stjärna väljer man inte nummer 22 och ber om ursäkt för att han eventuellt trampat Johan Karlsson på tårna, utan man ser till att sticka ut med sitt val av tröjnummer. 71 är ett stilmässigt bra nummer, men Juhamattis insats i AIK var inte ens värdig tröja 22.

7. #55 Martin Sevc

Det är ändå något speciellt med double digits. Bourque, Lemieux, Ramstedt och så vidare. Sevc andades pondus och vinnarmentalitet, något som också visade sig stämma. Han var inte rädd för att ta på sig en ledarroll i backuppsättningen och valde också ett nummer som visade att han var någon som inte var rädd för att gå längst fram på slagfältet.

6. #61 Fredrik Lindgren

Av princip är vi mot nummerbyten (Lindgren hade tidigare 7 och 16). Vi är också emot att man byter klubb från AIK (Lindgren till Färjestad). Slutligen är vi emot att defensiva lagspelare ska ha ett högt nummer, men Fredrik Lindgren gör naturligtvis exakt som han vill. 61:an blev valet då Ivan Majesky hunnit roffa åt sig nummer 16, som dessutom var ett arv från Mikael Lindgren. Med åren blev nummer 61 synonymt med Fredrik Lindgren och han förtjänar en plats på alla listor.

5. #41 Fredrik Näsvall

När Näsvall återvände till AIK hade David Lundqvist hunnit roffa åt sig hans tidigare nummer 24, och Lundqvist är ingen man sätter sig på. Under karriären hade Fredrik Näsvall laborerat mycket med siffran 4, så nummer 41 kändes inte fel. Dessutom var/är Näsvall en mycket exceptionell person och i hans fall känns det normalt med ett udda tröjnummer.

4. #45 Patrik Westerback

När Guds gåva till ishockeyn, Skellefteå AIK och världen blev klar för oss, var han den första spelaren sedan Hannu Palmu som valde ett högt nummer. Helt i linje med hela hans personlighet och attityd. Och allt var ju befogat! Egentligen förutom den lilla detaljen att han inte lyckades plocka fram all sin förträfflighet här. Valet av nummer var ändå klockrent och i Westerbacks värld var det ju ändå fel på alla andra.

3. #48 Fredrik Öberg

Utan att outa Fredrik Öbergs mobiltelefonnummer så är även det uppbyggt runt hans tröjnummer. Öbbas personlighet är helt klart förtjänt av ett högt, utstickande nummer. Till slut fick vi vår förstacenter som var redo att ta ansvaret att ta hem oss till eliten. Att han sedan, rent faktiskt, var den som gjorde det, talar bara för att nummer 48 var ett korrekt val.

2. #81 Hannu Palmu

Om man väljer att flytta tillbaka till AIK, efter att ha vunnit SM-guld 1978, för att ta tillbaka klubben i sitt hjärta till Elitserien kan man såklart välja vilket nummer man vill. Palmu ville egentligen ha sitt gamla nummer 18, men Peter Lundmark hade hunnit spela några säsonger i a-laget och det var aldrig aktuellt med ett byte. Lika elegant som Palmu var på isen, lika elegant vände han helt sonika på siffrorna och tog 81. Det första höga numret någonsin i svensk hockey.

1. #44 Brett Harkins

Egentligen är väl motiveringen överflödig, men vi kan skriva några rader. Ingen är väl egentligen lika kultförklarad som Brett Harkins. Ingen har väl någonsin varit lika ifrågasatt som Brett Harkins. Ingen har väl egentligen gjort mindre för att bevisa något, utan han körde på med sina powerplaymackor och stillastående spelstil. Tröja nummer 44 borde aldrig ha burits av Tim Erixon och Rob Schremp.