Peo Larssons största missar

Innan du börjar läsa det här inlägget bör det förtydligas att Peo Larsson är en hjälte. Han värvade Magnus Wernblom, Anders Söderberg och Tommy Samuelsson. Han var mannen som satte ihop truppen som tog oss tillbaka. Det var också Peo Larsson som var en stor bidragande faktor till att vi lyckades etablera oss i Elitserien. Ska man lista stora, stora hjältar är Peo långt framme i kön.

Han var också otroligt öppen och det som så småningom döptes till "Circle of trust", då inga rykten om nyförvärv sipprade ut, var motsatsen till vad Larsson stod för. Det kostade ibland, men Peo var nog inte så dum som han verkade utan hans sätt bidrog till ett ständigt intresse för Skellefteå AIK. Han skapade gärna rubriker och var journalisternas dröm.

Men det finns alltid en baksida av myntet och ibland kunde Larsson framstå som väldigt ogenomtänkt med sina kommentarer och avslöjanden. På ett vis tror jag att han var så sugen att berätta vissa saker som var på gång, att han inte kunde hålla sig. Ibland blev det riktigt tokigt och vi ska ägna det här inlägget åt att lista de åtta största misstagen som Peo Larsson stod för, under sin tid som sportchef i Skellefteå AIK. Med det sagt, all kärlek åt Larsson.

8. Löftet om att Drake Berehowsky skulle återvända

”Drake och hans familj trivdes inte i Berlin och han ser oss som det enda alternativet i Europa.” 

Som bekant kom Berehowsky till AIK under lockouten 2004/05. Här avgjorde han mot Leksand och bjöd på ett robust backspel. 549 NHL-matcher innebar nyttig rutin som vi skulle ha användning för efter återkomsten till Elitserien. Peo beskrev Drake som en ruggig karaktärsspelare och erkände också att AIK lagt ett bud på honom. Övriga sportchefer som fick frågan om Berehowsky sa att de inte kommenterar spekulationer i media, men Larsson var som vanligt skönt offensiv. Det blev dock ingen återkomst till AIK för Drake.

7. Kent McDonell är vår nye center

En uttjatad och charmig historia om en lite slarvig scouting. På Eliteprospects står det också att Kent kan spela både winger och center, men det som blev dumt var att Peo Larsson glatt berättade för Norran att han hade hittat vår nye center. Dagen efter intervjuades McDonell och var totalt oförstående till dessa planer. Kent blev ju till sist en lyckad värvning, men det gav onekligen ett oprofessionellt intryck att basunera ut att en dyr och högprofilerad värvning hade en annan position än i verkligheten.

6. Felsatsningen vid lockouten

Den här kritiken borde nog mest vara riktad mot tränare Ulf Taavola som på ett mycket tjurigt vis vägrade anpassa sig efter det aktuella läget i hockeyvärlden. Men Peo Larsson var trots allt ytterst ansvarig och tillsammans med Wolf Taavola fattades beslutet om att spika truppen rekordtidigt, istället för att ha is i magen och avvakta vilka spelare från NHL som var tillgängliga. En felsatsning som förmodligen kostade oss Elitserieplatsen. Exakt alla andra lag läste av situationen på ett helt annat sätt och stärkte truppen med diverse stjärnor.

5. Fredsmäklandet mellan Taavola och Näsvall

Nu vet man ju inte vilken insats Larsson gjorde för att de trätande parterna skulle röka fredspipa. Allt som allt var inte samarbetet mellan Larsson och Taavola helt friktionsfritt och det var väldigt tråkigt att en av lagets största stjärnor lämna på grund av att tränaren inte kunde handskas med fria själar och att sportchefen inte kunde handskas med tränarens tjurighet. Näsvall hade varit spännande att se i Elitserien.

4. Kniven i ryggen på Sean Gauthier 

När Peo till slut insåg att lockouten var ett faktum var klockan fem i tolv på transferfönstrets sista dag. Typ. I vild desperation började han scanna av marknaden och utan att reflektera över vilken position som behövde förstärkas, tog han det som han erbjöds. Intåget av målvakten Mike Dunham ledde till en bitter Sean Gauthier, en buttrare Ulf Taavola (som var helt nöjd med sin trupp), en ointresserad Dunham och i förlängningen en rattonykter Chad Hinz.

3. Juuso e klar!

Tilltänkte stjärnbacken Juuso hade signerat ett tvåårsavtal med Skellefteå AIK. Eller, inte signerat men han skulle det. De var muntligt överens. Larsson berättade stolt för allt och alla om vilket fynd han hade gjort. Brynäs sportchef läste Aftonbladet och saltade budet till Hietanen som hellre spelade för ett bättre lag. Peo Larsson framstod som något av en narr utan koll på läget och koll på att inget är klart förrän bläcket har torkat.

2. Nya förstakedjan 2006

Hittills har vi berättat om kommunikationsproblem och den dåliga relationen med Ulf Taavola. Snarare sociala brister än hockeymässiga. Men när Peo, med större börs, skulle inhandla en toppkedja till Elitseriecomebacken gick han på mina efter mina. Dels räknade han med att Jonathan Hedström skulle komma och ta en av platserna, men inte ens en Jonte i högform hade kunnat prestera bredvid Tähtinen och Virtanen. Två spelare för fjärdekedjan som bäst. I efterhand är det charmigt att minnas tillbaka på hur magiskt nöjd Larsson var och hur skickliga de två finska snidarna var. Toppspelare i Elitserien!

1. Peo lämnar AIK

Men Larssons sämsta beslut var nog att skriva kontrakt med Malmö Redhawks, vilket ledde till att han fick lämna Skellefteå AIK redan i januari 2008. AIK hade tänkt lansera en ny sportslig organisation och Peo Larsson skulle ha en övergripande roll medan Lasse Johansson skulle ta över sportchefsrollen. Det är klart att det var lite av ett låtsasjobb som Peo skulle ha, men han hade ju lagt grunden och nu var det dags att skörda frukterna. Då valde Larsson att flytta till bottenlaget Malmö, medan AIK några år senare var den största maktfaktorn som svensk hockey har skådat. Ett dåligt karriärval, men en bra lösning för oss.

Peo Larsson må ha läckt som ett såll till pressen, men han omgav sig också med någon i kretsen som han inte kunde lita på. Då bestämde sig Larsson för att plantera ett falskt rykte till en man med initialerna R N. Denne Nilsson gick med uppgifterna till pressen och Larsson hade ringat in mullvaden. Ryktet var att Petr Nedved var klar för AIK. Uppgifterna gavs till Daniel Grefve på Västerbottens Folkblad och det spred sig som ringar på vattnet till kvällstidningarna. Peo Larsson visste nu vem han kunde och inte kunde lita på, och han hade tagit reda på det på ett roligt sätt.