Matchrapport Södertälje - Skellefteå AIK, 2006-03-30, vinst 3-4

En av de viktigaste, bästa och mest spännande matcherna som någonsin har spelats är seriefinalen mellan AIK och Södertälje i Kvalseriens sjunde omgång 2006. Inför matchen ledde vi serien med 15 poäng och Elitserielaget SSK låg på andra plats med 13 poäng. AIK hade misslyckats på spektakulärt vis de två senaste säsongerna och återigen hade vi skaffat oss ett kanonläge. Men det är alltid en slak lina, och vid förlust ikväll skulle vi rimligtvis ligga trea, då tredjeplacerade Malmö hade en enkel hemmamatch.

Matchen sändes på SVT och en mycket professionell Micke Leijnegard var studioankare. Inte med en min visade han de känslorna som rimligtvis rev inuti honom. Med lugn stämma gav han oss förutsättningarna inför matchen och tycktes vara lika neutral som vem som helst. Föga anade vi då att tio år senare skulle Skellefteå AIK just ha blivit klara för sin sjätte raka final. Det tål att upprepas; vår resa är magisk.

Inför matchen pekades Magnus Wernblom och Andreas Hadelöv ut som nyckelfigurer i Skellefteå, och dessa skulle granskas lite extra i periodpauserna av relativt osympatiske Johan Tornberg. Ångesten i TV-soffan 2006 var inte av denna värld. och även vid denna återblick höjdes pulsen mer än normalt inför en inspelad match som man vet hur den kommer att sluta.

Första perioden:

När laguppställningarna gås igenom är det många bekanta namne Södertälje; Jonathan Ericsson, Tomas Kollar, Gabriel Karlsson och David Nyström (trettonde forward). Dessutom spelade blivande NHL-stjärnan Anze Kopitar en viktig roll i SSK. Uffe Taavola hade fått sparken och ersatts av Leffe Strömberg. Positivt enligt Petri Liimatainen som intervjuades innan matchen.

AIK mönstrade vid nedsläpp, i vanlig ordning gnuggarkedjan med Petterström, Falk och Ramstedt framför backarna Fredrik Lindgren och Daniel Sondell. NP dominerar på läktarna. Gör er beredda på en återberättelse fylld av oro. 

Efter 1.08 skapar AIK en kanonchans då Söderberg och Wernblom kommer två mot en. Antos lurar till sig backen och serverar en fristående Magnus Wernblom som, enligt, expertkommentator Niklas Wikegård, avslutar svagt. Fredrik Öberg lyckas heller inte trycka in returen. Vid efterföljande tekning syns tydligt hur oerhört djupt Brett Harkins kan böja på knäna. Givetvis vinner han också tekningen. I övrigt är spelet underbart oorganiserat och k(r)ampfyllt.

Men AIK känns lite hetare. PAL pinchar perfekt. Johan Ramstedt tacklas! Alla jobbar STENHÅRT och Wikegård är lyrisk. Inte minst över Per-Anton Lundström och Libor Prochazka som inte lägger fingrarna emellan. Det hårda jobbet ger oss ett powerplay, som bekant en av AIK:s främsta grenar och vi mönstrar det bästa vi har.

Anders Söderberg åker in med pucken och släpper den till Johan Åkerman, som väntar den tiondels sekunden extra innan han serverar Magnus Wernblom inne i slottet. Wernblom skjuter och när Wernblom skjuter blir det MÅL. 0-1 och vi har fått exakt den starten som vi vill ha. Bortsett från den enorma anspänningen som ledningar skapar. Att eventuellt tappa en ledning är ingen angenäm känsla.

Omedelbart efter ledningsmålet kommer Daniel Welser halvfri, men det resulterar inte. Istället svänger det. Inte spelmässigt så mycket, men vi drar på oss boxplay efter boxplay. Boxen är aggressiv och Södertälje skapar inte mycket. AIK känns extremt påkopplade. En annan liten reflektion är att många spelare har långt hår i nacken. Janne Huokko, Fredrik Lindgren, Pontus Petterström, Jonathan Ericsson, Tomas Kollar och Dragan Umicevic. Tidens tand.

Fredrik Lindgren anno 2017 hade aldrig trampat in på mål, men istället för att åka runt målet bryter han nu in och skapar en farlighet. Checkinglinen Ramstedt, Falk, Petterström spenderar mycket tid i offensiv zon och när vi har dödat av utvisningarna tar vi över igen och det dröjer inte länge innan det är AIK:s tur att spela med en man mer.

Den här gången lyckas inte Wernblom-linen göra mål, så andra powerplay-uppställningen byts in. Johan Åkerman spelar dock även i den, och det är på hans skottretur som Patric Rönnqvist vräker sig före hans syrras ex (Henrik Petré) och trycker in 0-2. Rönken visar upp ett skönt vansinne efter målet och Daniel Welser borde ha haft ett ass. Arbetsro? Svar nej. Andreas Falk blir nämligen utvisad omgående och skriker "Jävla sopa" efter antingen domaren eller den filmande motståndaren. Vi reder dock ut även den här stormen och går till periodpaus med 0-2. 

I pausen visar inte Leijnegard med en min att han redan passerat nivån för maxpuls, utan känns samlad när han intervjuar Patric Rönnqvist. En ganska svag intervjuinsats av Rönken som kanske inte är den mest vältalige spelaren som spelat i AIK. Därefter dyker Peo Larsson upp i studion och berättar att om AIK går upp kommer det nästan uteslutande bli utländska nyförvärv. Han levererar också "bra dagis i Skellefteå"-citatet innan det är dags för period två.

Andra perioden:

Det känns svårt att ha ledningen inför en ny period. Ligger man under är gameplanen tydlig, men vid ledning forcerar man sällan. Vi drabbas av ett fjärde boxplay och Södertälje skapar sin vassaste chans hittills, men Hadelöv gör en kanonräddning. Varje gång Harkins lyfts bort från tekningen ersätts han av Daniel Branda, som tekar med spikraka ben.

Johan Ramstedt trampar runt kassen och får iväg ett farligt avslut. Elitserielaget SSK skapar egentligen ingenting, utan AIK är det bättre laget. Trots det är det vi som åker på utvisningarna. Den här gången Anders Söderberg! Fredrik Öberg backcheckar som en Gud. Magnus Wernblom spelar boxplay (visst kan du Wernbloms uttal av box?) och Brett Harkins vinner alla tekningarna. Men Södertälje kommer mer och mer och tittarna får veta att Pea Israelsson vandrar runt vid kommentatorsbåsen och "osar nervositet".

Södertälje är tydligt influerade av Ulf Taavola, då Anders Burström tycks spela non-stop i powerplay. Men det är AIK som skapar de vassaste lägena. Bland annat skjuter Pontus Petterström i stolpen i numerärt underläge. Precis när AIK blir fulltaligt kommer man i ett 4 mot 2-läge. En trött Johan Ramstedt transporterar upp pucken. Tröttheten gör att kreativiteten saknas och Rama tar skott själv. Ett löst skott som Stana tappar in! Johan Ramstedt blir helt enormt glad och jag spolar tillbaka gång på gång för att få njuta av hans glädjeyttring. Nu kände säkert många att det var klart, men det var naivt. Södertälje reducerar i slutet av perioden och i takt med att de säkert får nya krafter ökar den totala paniken hos mig.

Garvis Määttä intervjuas i paus och han låtsas heja lika mycket på båda lagen, men det skiner igenom att hans hjärta finns hos Södertälje där han både bor och avslutade karriären. Innan Garvis svek intervjuas en till synes ganska obegåvad Jörgen Bemström som tror att Södertälje kommer att vända och vinna. Oklart hur det ska gå till, men han tror det.

Tredje perioden:

Ganska snart blir jag varse om att jag aldrig såg den här perioden när det begav sig. Istället valde jag att ställa mig i köket och handdiska i dryga halvtimmen. Jag pallade inte helt enkelt med spänningen, så det som sker är helt nytt. Två klassiska saker som händer omedelbart är att Johan Ramstedt lyfter en motståndares klubba och enkelt erövrar pucken. Rysningar! Det som inte ger rysningar är Fredrik Krekulas orimligt långa byten. Hela kedjan kan ha bytt för länge sedan, men en mjölksyrestinn Krekula fortsätter att gå till attack.

Trots att vi leder och Södertälje är desperata så är det AIK som skapar de hetaste chanserna. Vi har ett grymt powerplay som inte får utdelning, men ju längre tiden går desto mer drar vi oss tillbaka. Sarg ut och minskad forechecking bjuder in SSK i matchen och de får ett powerplay. Supertalangen Kopitar gör 2-3 sex sekunder in på detta och man behöver inte vara jättenegativt lagd för att lista ut hur det här kan komma att sluta. 

Nu vänder vinden och den blåser inte i AIK:s riktning. Södertälje öser på. Boumedienne. Kollar. Videll. Mapletoft. Chans på chans och Tommy Samuelsson gör det enda rätta och tar timeout. Det hjälper föga, utan pressen fortsätter och Anze Kopitar missar öppet mål. Nu är det bara en tidsfråga. Men då. Mitt i allt läser Brett Harkins spelet som bara han kan och kommer fri med Radislav Stana.

Avslutet är inget vidare och pucken går ut till Daniel Branda, bakom förlängd mållinje. Branda som är hetare än brinnande lava, chansar och kastar in pucken mot mål. Daniel Welser styr in den, vilket han aldrig får kredit för, utan Branda tilldöms målet och jublet i soffan vet inga gränser. I år alltså. 2006 diskade jag ju och sprang till TV:n i det här läget.

Ingen vettig människa kan nu luta sig tillbaka och mycket riktigt fortsätter pressen. Petterström blir felaktigt utvisad och nu väntar vi på reduceringen. Med fyra minuter kvar skjuter SSK ett skott mellan benen på Hadelöv, men vi har tur och den går i stolpen. Pressen är våldsam och i anfallet efter skjuter underskattade Timmy Pettersson 3-4. En tavla av Hadelöv, enligt Wikegård, trots att han ser att den tar på en back och ändrar riktning.

Ja, ja. Oavgjort hade man ju köpt på förhand, men det är frågan om det ens kommer att bli det. För nu är det KALABALIK i egen zon. Södertälje vinner alla tekningarna och skapar heta lägen. Men på något vis reder vi ut det. Krekula får ut pucken ur zon med mindre än halvminuten kvar. Wernblom lyckas senare med samma bedrift. AIK VINNER MATCHEN och har återigen ett gyllene läge att ta sig upp i Elitserien. Med tre matcher kvar att spela är det fem poäng ner till Södertälje på tredje plats. Men det resonemanget köper inte knuten som finns i magen och man lyssnar knappt på Wikegårds lyriska brandtal efter matchen. "Det här är den roligaste matchen jag sett den här säsongen. Inklusive OS!" Då ska det sägas att Sverige tog OS-guld efter en gastkramning mot Finland.