Janne Erixon: pionjären och hjälten

 

På 80-talet var NHL något som fanns på andra sidan Atlanten, stort och svårt att förstå. Att ta klivet dit gjorde maximalt en handfull spelare/säsong. Och det var fullfjädrade landslagsmän med flera säsonger i Elitserien på CV:t. Det gick att följa svenskarnas framfart via resultatsidan i sin morgontidning och att ha ett favoritlag var ganska ovanligt.

New York Islanders var stora, efter sina fyra Stanley Cup-titlar. Edmonton Oilers hade något stort på gång. Och sen fanns ju New York Rangers, som alltid lockade till sig fans, både från Sverige och resten av världen. Skyskrapor, Frihetsgudinnan, gula taxibilar, Manhattan. Dit flyttade 22 år unge Jan Erixon, från Skellefteå.

Vi kommer att återkomma till Madison Square Garden och Broadway senare i texten. Som barn simmade, cyklade och längdskidade Janne, förutom ishockeyn. Detta la grunden till konditionen och de extremt starka benen. Det syntes tidigt att det här var en talang utöver det vanliga och Erixon var också bofast i det svenska juniorlandslaget, tillsammans med två andra 61:or; Mikael Granstedt och Martin Pettersson.

1981 kom det stora genombrottet då han var en stor faktor bakom att Sverige vann sitt första JVM-guld. Janne gjorde 7 poäng på 5 matcher och togs ut i turneringens all star team. Av bara farten fick Erixon spela både VM och Canada Cup. Han uppmärksammades också i Nordamerika och draftades i andra rundan, som nummer 30 totalt, av New York Rangers. En av två klubbar som han någonsin skulle representera.

Rangers ville ha över honom direkt, men Erixon hade is i magen, till skillnad från många nuförtiden, och stannade två år till i Skellefteå. Där växte han fram till en stjärna och var given i landslaget då han flyttade över Atlanten. Tidigare hade Hardy Åström, Rolle Stoltz och Peter Helander testat lyckan i NHL, utan att ha gjort succé. Men det här var någonting annat. Klart Janne skulle lyckas!

Och så blev det. Janne blev Rangers trogen under tio säsonger. Där gick han från att ha varit en poängspelare till att bli en utpräglad defensiv forward, som skulle neutralisera motståndarnas stjärnor. Som bäst blev det 8 mål under en säsong, och 30 poäng (debutsäsongen). Tyvärr fick Erixon stora problem med ryggen och missade mängder av matcher. 264 grundseriematcher missade han under sina tio säsonger. Det var dock inget vi funderade på särskilt mycket, utan för oss var Jan Erixon AIK:aren som lyckades i NHL. 

Superstjärna som ung och hyllad i NHL, men för den stora massan i Skellefteå fick Erixon ännu större legendstatus för det han gjorde efter tiden i Rangers. Han hade alltid sagt att han skulle avsluta karriären i AIK (Ping Jonathan Hedström) och trots anbud från hela Elitserien och den krånglande ryggen, var det inget snack. Skellefteå AIK var laget i hans hjärta och han skulle tillbaka. Kosta vad det kosta ville.

Det blev inte så många matcher efter comebacken, då kroppen inte höll. Men det lilla vi fick se var som från en annan värld. Den nivån han höll hade vi aldrig sett förut. Allra tydligast blev det i ett hemmaderby mot Björklöven. AIK spelade 3 mot 5 och Erixon höll pucken på egen hand i Lövens zon. Han tvingade fram en blockering av målvakten och när de andra åkte och bytte, tittade han inte ens mot båset, utan ställde bara upp för att ta nästa tekning. Som han vann klockrent och spelade resten av boxplaytiden.

När karriären var slut fortsatte han att vara enormt viktig för AIK. En av hjärnorna bakom den ökade satsningen på ungdomarna var Jan Erixon. Och vem skulle bättre än han veta vad som krävdes för att lyckas? Under sju säsonger var han J20-tränare. Precis under den tiden då AIK lyfte fram fler juniorer än vad som någonsin har lyfts fram. Ska man ranka viktiga personer i AIK:s historia, så ligger Janne Erixon, minst sagt, ganska bra till. 

Jan Erixons AIK-karriär i siffror

Matcher: 121 

Mål: 28

Assist: 45

Poäng: 73

Utvisningsminuter: 92