Olika typer på läktaren

Att gå på en hockeymatch är lite av ett socialt experiment. Där kommer du att stöta på människor som du förmodligen aldrig skulle se någon annanstans. Människor som du inte har något gemensamt med. Udda typer, kufar och outsiders. Men även bekanta som du inte hade koll på var hockeyintresserade. Naturligtvis är du och dina vänner och bekanta inga kufar. Ni är ju vanligt folk.

Det fina med denna sociala mångfalden är att trots allas olikheter så strävar vi mot samma mål och vill samma sak; att AIK ska vinna. När vi sedan lunkar hemåt igen är vi en spridd skur människor som förenas nästa gång det är match. För idrotten förbrödrar och är en otroligt stark kraft. Men vilka är vi som går på matcherna? Vi har hittat tio olika kategorier människor på läktaren. Samma person kan gå under flera olika rubriker, men allt som allt beskrivs tio typer. Vi erkänner dock att det kan finnas ännu fler.

Vi vill påpeka att ingen typ är bättre än någon annan, utan vi gillar alla som bidrar med entrépeng och stämning. Däremot kommer kanske inte genusforskare att uppskatta den här texten, då vi kommer att generalisera grovt, då vi kommer att använda oss av stereotyper. 

Det springande barnet

Detta var en större faktor innan arenan byggdes om. Då var det alldeles tomt nere i foajén och under matchen var det ett bra ställe att springa fram och tillbaka på. Helt utan egentligt intresse för spelet och resultatet. Bilpåse och läsk ingår i konceptet. Alltså inte där för själva hockeyn. Dagens barn springer inte runt så mycket, utan de är på fritidsgård längst nere vid sargen. Dessa barn går sannolikt inte på matcherna om fem år. Däremot finns det 10-12-åringar som genuint brinner. Dessa barn är insatta, kan alla spelarna och jublar på rätt sätt vid mål. Det vill säga åt själva målet och inte för att alla andra jublar. Dessa barn är vår framtid.

Hockey = öl

Trots att dessa människor inbringar mycket pengar är de en enerverande art. De kan resa sig för att gå till baren med sex minuter kvar av perioden, trots att vi just fått powerplay. De är inte primärt där för hockeyn, utan hockeyn är en möjlighet att dricka öl. Den här typen är ganska ny, då AIK inte haft serveringstillstånd så himla många år. Frågan är om de ens gick på matcher tidigare, eller om deras beteende har förändrats? Men, men. Pengar till föreningen, även om man önskade att folk brann mer för själva hockeyn.

Den tysta gubben

Har varit med sedan Norrvalla. Klädd i beiga kläder och har haft samma sittplats oändligt länge. Hans fru tänker inte ens tanken att någon gång följa med, men tycker att det är trevligt att hennes man kommer ut ibland. Som vi redan antytt för den tysta gubben inget väsen av sig, men blir inombords väldigt glad vid mål och segrar. Möjligtvis kan han yttra orden ”Idag ser det bra ut”, till sin bänkgranne. Det här är en utrotningshotad art, då han ingår i riskgrupp just nu. Det är nog många tysta gubbar som väntar med att köpa säsongskort i år.

Den personlighetsförändrade

Den här personen kan vara mycket svår att bestämma med blotta ögat. Det kan vara en kvinna eller man. Slipsklädd eller arbetare. Om typen är svårbestämd innan match, blir det desto lättare när matchen startat. Vid minsta domslut emot kommer huden att växla färg till djuprött och diverse svordomar och könsord kommer att höras över hela sektionen. Tyvärr spelar det ingen roll om han är själv eller sitter med sin sjuårige son. För innanför arenans väggar blir han en annan. Skriker och gormar på domaren, motståndare och till och med hemmaspelarna. Konstigt nog hörs aldrig några positiva tillrop. Nej, arg ska man vara.

Den uppraggningsbara

Vi utgår från att detta är en kvinna. Det finns absolut ett hockeyintresse, men framförallt sveper blicken över läktaren, inte nödvändigtvis på jakt, men det är minst lika spännande att titta på folk. I paus är baren given och med tanke på att män är överrepresenterade, är det ett trevligt ställe att vistas på. Den här typen går väl ihop med ”Hockey = öl”-personen, då de har gemensamt att arenan mest är ett tillhåll för annat än just hockeymatcher. Dessvärre leder nog spaningen oftast bara till blickar och enstaka samtal, men ny chans nästa match!

Den sofistikerade

Lite oväntat är det att hockeyn ingår i dennes intressesfär. Svåra filmer, deppig musik och flertalet vänner med helt andra intressen är vanliga kännetecken. Den här typen brinner ganska hårt, även om agerandet under match är relativt återhållsamt. Han kan sin historia och hänvisar gärna till de svåra tiderna på 90-talet. Ingen hockeybakgrund över huvudtaget, och har en liten klick vänner med liknande karaktäristika. 

Far och son - båda vuxna

Ett fint par. År ut och år in följs de åt på matcherna. Ståplats är vad som gäller och i relativt tyst samförstånd följer de matcherna. Sonen kan definitivt höra till ”den sofistikerade” typen, medan det inte är omöjligt att pappan är en variant på tysta gubben. Hockeyn är en sammansvetsande länk över generationsgränserna och när dagen kommer att pappan går ur tiden blir matcherna till en början en väldigt jobbig påminnelse på vad som varit. Men förhoppningsvis förs traditionen vidare med nästa generation.

Snackaren

Han kommer ensam till matcherna och har en fast plats på ståplatsläktaren. Ofta är han omgiven av ungefär samma människor på läktaren. De flesta av oss är vanedjur och står år efter år på samma ställe. Väl där talar snackaren med hög röst och deltar i alla omgivande konversationer. Han lägger sig i samtal och är inte särskilt intresserad av att ändra sin åsikt. Under matchens gång konverserar han egentligen inte med någon, men snackar lik förbannat hela tiden. 

Han som kan allt

Den här personen är genuint intresserad av ishockey och AIK. Förstår sig på spelet hyfsat och har gått på matcherna sedan unga år. Risken är stor att han, i smyg, irriterar sig på en hel del människor i sin närhet. ”Snackaren” är ingen favorit, då denne ofta har rakt motsatta åsikter. Den som kan allt har koll på statistiken, både nu och historiskt. Ofta tror den här personen att han har mer koll än vad som verkligen är fallet.

Mainstream-besökaren

Medgångssupportern kanske man borde skriva, men egentligen är det ingen riktig supporter. När det är inne med hockey går han/hon på matcherna utan någon annan anledning än att det är det som folk gör. Två år senare kan allt vara glömt och personen kan knappt nämna en spelare i laget. Det här är ett utdöende släkte som främst syntes till 2012-14. Men skulle vi finnas med i toppen igen kanske han dyker upp igen. Om det är det som anses vara det rätta att göra.

Men du tillhör väl ingen av dessa typer? Du är ju den normala åskådaren?

Hur som helst är det oerhört fint att (nästan) alla dessa olika människotyperna på bara ett par sekunder kan bilda en lynchmobb som gemensamt drabbas av en masspsykos som skriker, hatar och jublar. Vi får vara hur olika och annorlunda som helst. Just där och då är vi ett. Förutom de som redan gått till baren.