Kvalfiaskonas årtionde

Nu ska vi sätta Oskarshamnstorsken i perspektiv.

Ni som är födda på 00-talet kommer inte att tro att det här är sant, men vi har inte alltid varit vinnare. 1990 åkte vi ur Elitserien med buller och bång och planen var att ta sig tillbaka omedelbart, likt vi gjorde säsongen 85/86. Vi var ju Skellefteå AIK (SHC) och det satt i vårt DNA att tampas med Brynäs, Färjestad och Djurgården och de andra klassiska storlagen.

Att spela i Division ett var långt under vår värdighet och vi tänkte lite till mans att det skulle bli en ettårig sejour. Max två år. Föga anade vi att resten av århundradet skulle vi få vara med om sådana enorma fiaskon där skitlag efter skitlag skulle förnedra och besegra oss, och på så vis avsluta vår säsong och släcka vårt hopp.

Eller hur känner ni kring lag som RA73, Boden, Björklöven och Troja. Lag predestinerade att existera på hockeyns bakgård eliminerade AIK, säsong efter säsong och drömmen om Elitserien kändes längre och längre bort. Det spelade ingen roll att vi kunde mönstra lag med Kent Norberg, Daniel Pettersson, Jens Nordin och Fredrik Andersson. Vi hittade nya sätt att förlora.

Det här inlägget kommer att inledas 1990 i Himmelstalundshallen i Norrköping. En tioårig Jimmie Ericsson har just hittat ett lag som han verkligen hatar; Skellefteå HC. Vi slåss för vår överlevnad, men misslyckas. Tretton år senare möter vi Arboga hemma och där avslutar vi inlägget. Men tills dess; njut av det helvetet som varit. Det är det som har gjort oss till vad vi är idag.

1990: Ut i playoff 3 mot Vita Hästen
Efter att ha hamnat i Allsvenskan efter jul, så gällde det att komma topp två. Det gick inte, så för att nå Kvalserien måste Rickard Rauge & co elimineras. Det stod 1-1 i matcher, efter bland annat en neslig hemmaförlust i sudden. Lasse Marklund hade slagits mot publiken senast och nu skulle det avgöras vilka som skulle nå Kvalserien. En jämn och tät match förlorades med 2-3 och nu var Skellefteå ett Division ett lag. Men vi skulle tillbaka direkt!

1991: Fiaskot mot RA73
Ett kraftigt försvagat lag hankade sig fram till Allsvenskan efter jul. Tidigt stod det klart att vi inte skulle nå topp två, utan istället tvingas kvala. Trodde vi. I själva verket hamnade vi i sitsen att vi var tvungna att besegra RA73 (som dittills tagit 3 poäng) i sista omgången för att ens nå playoff. Torsk med 5-7 och de flesta av spelarna som följt med ner försvann. Men nästa år!

1992: Ut i playoff 1 mot Örebro
Når man inte Allsvenskan efter jul, så får man spela fortsättningsserien Division ett norra. AIK skötte sig hyfsat där och hade nu tre playoff-rundor framför sig. Det blev respass direkt mot ett Örebro som förlitade sig mycket på vad ex-Färjestadaren Mikael Holmberg kunde göra. Och han kunde göra tillräckligt för att slå ut oss i den avgörande matchen som Örebro vann med 2-3 i sudden.

1993: Ut i playoff 2 mot Örebro
En snarlik säsong som den senaste. Vårt lag var profillöst, uddlöst och harmlöst, men vi tog oss förbi playoff ett mot Danderyd. Revanschläge mot Örebro, och egentligen spelade det ingen roll hur vårt lag såg ut. Vi var ju Skellefteå AIK och våra anor och traditioner gjorde att vi var favoriter i alla matcher. Tyckte vi. I själva verket var det nog ett tungt ok för spelarna. Förlust mot Örebro i den avgörande matchen med 1-2.

1994: Ut i playoff 3 mot Solna
Morgonluft!!! Bra säsong som följdes upp med att slå ut både Södertälje och Björklöven (som kom från Elitserien!) i playoff. Nu stod bara Solna mellan oss och en Kvalserie. Vi förlorade borta med 2-5, men publiken slöt sig samman och skapade kaos hemma. 4-1 och tillbaka till Stockholm för den avgörande matchen. Där var dock bensinen slut och Solna vann komfortabelt. Men vi hade återfått några procent av självkänslan.

1995: Ut i playoff 2 mot Boden
Nu! Chris Kontos! Robert Barnes! Janne Erixon!! AIK städade av Sunne i playoff ett, men hade inte en chans mot Boden i nästa runda. Ut i två raka (2-5 och 0-5). En fruktansvärd missräkning och dessutom hade satsningen inte varit gratis. Tillbaka till ritbordet med väsentligt sänkt budget. Nu kändes Elitserien som en utopi.

1996: Missat playoff
AIK:s sämsta säsong någonsin. Efter jul spelade vi i fortsättningsserien och blev fyra i den serien. Sexton poäng bakom Boden på andra plats! Det var väl lika bra att missa playoffspelet, men samtidigt var det här den absoluta bottennoteringen. Nu var den enda vägen uppåt.

1997: Ut i playoff 3 mot Mora
Men det skulle bli värre. Inte resultatmässigt, men ekonomiskt. När Ulf Hägglunds puck lämnat målet och Mora avgjorde sista matchen i sudden, var det dags att räkna samman finanserna. -6,2 miljoner och plötsligt var hockeyn sekundär. Nu gällde det att överleva.

1998: Ut i playoff 2 mot Björklöven 
Vi överlevde, men frågan är vad som är värre; konkurs eller att sitta (på ståplats) på läktaren och se Björklöven avsluta vår säsong? I playoff ett tog vi för all del revansch på Örebro, efter de dubbla förlusterna några år tidigare, men vad hjälpte det. Löven slog oss med 1-2 och 0-1 och det syntes ingen ljusning på horisonten.

1999: Ut i playoff 2 mot Troja
Troja... Det såg ut som en drömlottning. Först Piteå, som vi slog. Sen Troja, som kändes som den perfekta motståndaren. Men icke det. Redan i första matchen, som vi vann i sudden, såg det ganska illa ut. Vi var säkert ändå många som tänkte att det hade med nervositet att göra. Och så var det kanske, men hur som helst ledde det till ett nytt fiasko. Förlust i sudden med 4-5 och återigen tog vi sommarlov i mars.

2000: Ut i playoff 2 mot Björklöven 
Bästa truppen vi haft på länge och för första gången på många år var det riktigt roligt att gå på match. Den stora anledningen var värvningen av Johan Åkerman. Men truppen var för tunn och vi eliminerades av Löven i två raka matcher. Det kan till och med vara så att Björklöven tog sig hela vägen upp. Det kändes ändå som att någonting var på gång.

2001: Ut i playoff 1 mot Oskarshamn 
Det här är bland de tyngre minnena alla kategorier. Först förlust borta med 0-4. Vårt lag kändes ändå så starkt att man trodde på två raka hemma. Men när blekfete Andreas Custemo avgjorde matchen (2-5 till slut) var det som att jorden lika gärna kunde gå under. Det var också väldigt osäkert kring hur truppen skulle se ut nästa år. Vilka skulle orka fortsätta?

2002: Ut i playoff 2 mot Björklöven 
Svaret på den frågan blev förstafemman, Jens Nyström och Kent Lindberg. I övrigt genomfördes tidernas största metamorfos. Helt nytt lag, men resultatet var samma. Ut mot Löven i en matchserie som hör till de gröngulas allra käraste minnen. I sudden i den direkt avgörande matchen avgjorde Steve Potvin. Spelare i båda lagen låg ner i båset med kramp och vi hade förlorat igen.

2003: KVALSERIEN
First we take Huddinge. Then we take Arboga. Patrik Lundgren var mastermind bakom segern mot Huddinge med sina två mål och sen vann vi med 2-1 i matcher mot Arboga, efter bland annat 10-2 hemma. Glädjen både på isen och på läktaren var enorm. Nu följde en ny tid med sätt att misslyckas i Kvalseriens slutskede, men det är en annan historia.