Tänk om vi hade haft dubbel uppsättning Lindberg. Oscar var ju enastående vid guldet 2013, och hade också några år innan där man såg vilken megatalang han var och vi bara väntade på genombrottet. Nu väntar vi igen. Den här gången på att han ska lämna utlandslivet och skriva ett femårskontrakt med AIK och bara komma hem och dominera.
Och den dagen det sker hade vi kunnat ha två Lindberg-bröder i laget. Tvillingbrodern Johan ansågs nämligen vara lika lovande i ung ålder, men inte lika intresserad och träningsflitig som Oscar. För visst kittlar det att fantisera om ett tvillingpar med samma telepatiska förmåga som Sedinarna. Nu blir det aldrig så då Johan ganska snabbt valde att dra ner på satsningen.
Men han är fortfarande aktiv och senaste säsongen dundrade han in 87 poäng på 23 matcher för Clemensnäs i division två. Magiska siffror, oavsett nivå man befinner sig på. Senaste tio åren har han spelat i Hockeyettan/division två i Clemensnäs och svarat för inte mindre än 554 poäng under dessa år. Om ni någonsin skulle åka och titta på en match, kommer ni att förstå fantasin om att få se bröderna Lindberg i samma kedja.
Nu räcker det ju aldrig att bara ha talang, utan det krävs oändligt mycket mer för att bli en spelare på högsta nivån. I vår miniserie om bröder som kanske hade mer talang, har vi alltså pratat med Johan Lindberg. Vi kan avslöja att han är betydligt mer ödmjuk än Mikael och Fredrik Lindgrens bror Magnus, som inte stack under stolen med att han nog var den störste talangen av bröderna.
När började du spela hockey?
Det var i sexårsåldern. Från början var det spel i Björnligan. En gång i veckan, varje lördag.
Vem av er var mer framgångsrik från början?
Från början var det nog jag som var den större talangen, men det dröjde inte så länge innan Oscar passerade mig. Han brann för hockey mer och var jämt ute och tränade, medan jag var lat och höll mig inne.
Hur länge spelade ni ihop?
Vi höll ihop till U15 (A2 hette det då), då fick Oscar flytta upp en årskull.
Spelade ni ofta i samma kedja?
Under de första åren gjorde vi oftast det. Sedan skolade jag om mig till back och stannade på den positionen ända tills jag var b-junior.
Vad berodde det på att du lämnade AIK?
När det var dags för uttagning till A1 kom jag inte med. Jag var sent utvecklad och hängde inte med fart- och fysikmässigt.
Nu blev ju era hockeykarriärer helt olika, men skulle du säga att er råtalang är på ungefär samma nivå?
Nja, det vet jag inte. Jag vet att jag har bra hockeysinne, men på det stora hela är Ogge en större talang och bra på det mesta.
Du har ju vräkt in poäng i Clemensnäs. Var det någonsin aktuellt att se hur högt upp i seriesystemet du hade kunnat ta dig?
Jag har haft en del anbud från lag i södra Sverige och utomlands, men det har aldrig varit riktigt aktuellt med tanke på att jag trivs här med jobb, familj och vänner. Jag är lite för bekväm.
Om du verkligen gav allt och vigde ditt liv åt hockey och träning i två år, skulle du kunna ta en plats i AIK:s fjärdekedja?
Hahaha. Inte en chans. Det är alldeles för stor skillnad. (Där sprack vår dröm!)
Hur väl följer du brorsans karriär?
Jag ser typ alla matcherna. Det är kul.
Vi avslutar med några snabbfrågor. Du svarar Johan eller Oscar.
Bäst skott: Oscar
Skridskoåkning: Oscar
Klubbteknik: Oscar
Speluppfattning: Johan
Trashtalk: Oscar
Matlagning: Johan
Hår: Johan
Betyg i skolan: Johan
Jobbade ett halvår på Morö Backe-skolan i Johans och Oscars klass. Minns heta duster ute på skolgården i både fotboll och innebandy. Tror nog Johan var den större talangen och vinnarskallen just då, men det var uppenbart att Oscar hade en annan talang som i längden är oerhört viktig: han kunde bita ihop när det gick emot, gnällde inte, utan bara jobbade ännu hårdare. Den typen av talang man kan utveckla av att tävla varje dag mot en duktig tvillingbror gissar jag. Utifrån det lilla nedslaget i verkligheten för 20 år sedan, så var Johan kanske lite mer individualist och Oscar mer lagorienterad. Båda var dock härliga småkillar på den tiden.
SvaraRadera