Hockeykultur - Den bästa AIK-sidan någonsin

Vi har tidigare varit inne på internets betydelse för oss supportrar. Hur tidigare Norran haft ensamrätt på rapporterandet och tyckandet. Swehockey har avhandlats, likaså det första forumet som fanns på AIK:s hemsida. Men under genomgången av övriga AIK-relaterade internet-fenomen utelämnade vi avsiktligt det allra största; hockeykultur.com.

Plötsligt fanns det bara där. Skapat av ett gäng stora, men mycket anonyma AIK-fans. Inte de som skrek högst på läktaren. Snarare personer som alltid bara fanns där på läktaren. Introverta killar, som kombinerade sitt brinn för AIK med gåvan att kunna uttrycka sig i skrift. De ville hitta en plattform för djupare AIK-debatt, en bit bort från den rådande Forza-mentaliteten.

Det var en hemsida sprungen ur den tunga åren och egentligen var det just motgångarna som närde både grundarna och sidans besökare. I takt med att AIK började nå framgångar, blev behovet av Hockeykultur allt mindre. De gyllene åren var 1999-2008. Sen började det går för bra och på något vis var det roligare att diskutera Mikael Tjälidén än Kimmo Koskenkorva. Motsatsen till medgångssupportrar.

Det bästa ordet för rörelsen var kanske motgångssupportrar. Vid ett par tillfällen genomfördes träffar med ett antal av oss som var aktiva på forumet. Bäst beskrivet som en jättestor blind date för nördar. 10-15 vuxna män som strök längs väggen på den avtalade mötesplatsen och ingen som riktigt ville ta initiativet. När vi väl hade satt oss till bords visade det sig att den stora massan av oss aldrig hade spelat hockey och egentligen inte kunde relatera till hur det var att röra sig ute på isen. En skara teoretiker.

Även om vi kommer att presentera fler ingredienser än forumet, så var det just det som var den stora grejen. Här kunde det diskuteras saker som går så högt över huvudet på dagens Facebook-grupp-fans att det är helt otroligt att två grupper av människor, som nog egentligen vill samma sak, kan vara så olika. Den sarkastiska, nördiga tonen på dialogen gjorde att många som försökte, inte hade en chans att komma in i snacket. Allra jobbigast var det för Lövarna som på något sätt aldrig förstår.

Det här inlägget har lite "klubben för inbördes beundran"-vibbar, men så måste det nog vara. Annars går inlägget inte att skriva. Ni som aldrig frekventerade hockeykultur.com bör ändå läsa detta och känna en avundsjuka att ni missade det bästa som någonsin hänt internet. Vi ska nu ta er igenom diverse händelser och företeelser som sidan bjöd på.

Hotel Yorba/Banjolandet
Detta var namnet på subforumet där saker som inte handlade om hockey avhandlades. Hotel Yorba är en låt av The White Stripes, vilket speglar att hockey inte var allt för sidans grundare. Musik, och gärna androgyn britpop, var också viktigt. Banjolandet syftar på kombinationen av scenen från filmen "Den sista färden" då en inavlad kille visar sig vara en hejare på banjo samt Bodenfansens drift med den påstådda inaveln runt Skellefteå. Sixfingers och så vidare.

Där diskuterades politik, musik, fotboll och annat som inte var hockeyrelaterat. Det mest minnesvärda var tråden som hette något i stil med "Lika som bär". Anledningen till att det inte går att vara mer precis än så, beror på att sidan lagts ner och allt måste tas ur minnet.

Hockeykultur Hall of Fame
Ett segment som behandlade de osjungna hjältarna, anti-hjältarna och till viss del de klassiska hjältarna. Alla känner till hur ett Hall of Fame fungerar. Allt eftersom väljs de största spelarna in. Hockeykulturs variant fungerade snarlikt, även om kriterierna var högst omväxlande. Micke Lindgren, Patrik Westerback, Robert Larsson och Lejonströms Stefan Nilsson blev alla invalda och om du inte förstår charmen med dessa val, kommer det nog att bli svårt att förklara. Det är betydligt mycket troligare att Christian Söderström skulle väljas in än Pär Lindholm. Inget ont om Pär, som givetvis är en bättre spelare, men hans kvaliteter är för normala och han sticker inte ut på ett skojigt vis.

Smeknamn på AIK-spelare
Mathias Nilimaa kallades "Gåtan", Brett Harkins var "Golden Brett" och Daniel Ström hette "Kniven". För mig och den stora massan i många fall oförklarliga smeknamn, och säkert skapade på en ren ingivelse, men de blev snabbt etablerade och det gällde att hänga med. Den som inte visste vem som hade en Jörnsfrisyr (Ulf Taavola) var inte riktigt med i matchen.

Tråden "Jante vs the world"
Jante var en Luleå-orienterad forumit som hade väldigt, vääldigt svårt att läsa mellan raderna. I den här tråden som blev många sidor lång, debatterade han först med "Ray" om vems karriär som var mer lyckad Sasja Belyavskis eller B-O Karlssons. Utan att gå in på åsikter eller sakfrågan, valde? "Jante" att missförstå exakt allt som skrevs och dunkade huvudet in i väggen dag efter dag.

Debatten spillde sedan över på hur lite potential Jimmie Ericsson hade. Jante presenterade en lista över andra allsvenska forwards som garanterat skulle få en mer lyckad karriär. Det är inte så att vi främst minns hur fel Jante hade, utan snarare att han inte hade förmågan att läsa vad någon annan skrev och på så vis inte alls kunde följa debatten. Avslutningsvis lyckades han missförstå en del av debatten som han inte ens var inblandad i, då han la sig i "Rays" attack på "Humlan" angående eventuella studieskulder. Jag skulle kunna betala en bra slant för att få läsa om detta.

"Rundblad: geni eller livsfarlig blådåre"
Ytterligare en klassisk tråd där skribenten "Hardy" fick frispel och attackerade David Rundblads riskabla spelstil. Hardy fick många emot sig då han hävdade att Rundblad gjorde mer skada än nytta. Till slut tog någon tag i saken och räknade ut en procentsats över hur många mål framåt som Rundblads risker innebar, kontra hur många mål i baken det blev. Det som gör detta värt att lyfta här, är att någon la ner många timmar för att räkna ut detta, på förmodligen ett totalt ovetenskapligt sätt. Folk brann på ett annat sätt än hon som stickar svartgula strumpor nuförtiden. I min värld, på ett bättre sätt.

Driften med Björklöven
Naturligtvis ganska rejält över huvudet på "Nicke från Teg" och de övriga gröngula som hade hittat dit. Bilden på Umeå som universitetsstaden som kände sig överlägsna gentemot arbetarstaden Skellefteå. AIK:s hockeykultur hyllades också. Inte minst när man jämförde den med hur Björklövens fans såg på saken. Uttrycket Löven-turen myntades. Nu har väl det här till viss del bitit oss i baken, då det visat sig att Löven har spenderat ännu längre tid utanför Elitserien/SHL än AIK, och numera hittar de snarare nya sätt att misslyckas på än i början av det här århundradet då de lyckades med vad som helst, trots att Lars Briell och Jörgen Hermansson var ledande spelare.

Precis i stil med hela sidan, slutade man inte direkt på topp, utan sakta tynade hockeykultur.com bort i takt med AIK:s framgångar och kommersialiseringen av ishockeyn. T-shirten som trycktes upp i begränsad upplaga någon gång runt 2005 summerar det bäst. "Sittstrejken på Vitberget inställd på grund av brist på motgångar".


Vi kontaktade Peter Westermark, som var en av grundarna till hockeykultur.com.

Vad var tanken när ni startade sidan?
Vi hade väl ingen riktig plan, men AIK:s officiella sida och forumet blev mer regelstyrt och vi tyckte att flera perspektiv i dåtidens AIK-bevakning saknades. Vi ville ha en plats som vi styrde över själva och där det var fritt fram att bråka. En annan tanke var att hockeybevakning generellt hade låg verkningshöjd jämfört med fotbollen, som letade sig in på kultursidorna. Inte för att vi nådde superhögt, men vi fick känna oss lite smarta då vi vävde in citat från Mark E Smith i artiklarna för att det lät bra.

Vilket är ditt bästa minne från den tiden?
Jag tycker att vi hade en tydlig linje då det gällde derbykulturen mot Björklöven. Om man inte har något negativt att säga om Löven, ska man vara tyst. Det fanns inget av det man hör nu om att ”det vore kul om Björklöven gick upp för det är roliga matcher”. Nej, det vore inte alls kul, de förtjänar allt elände och det är inte alls roliga matcher. Vi har allt att förlora på det. Men antagligen kommer de att gå upp. 

Varför las Hockeykultur ner?
Dels det vanliga att vi blev äldre, bytte jobb och skaffade barn. Men mest av allt kanske det var att vi var engagerade i att AIK skulle gå upp i Elitserien. När det hände gick luften ur oss. Vi var ju framme. Och det var i någon mening rätt, att gå upp via Kvalserien är ju betydligt större än att vinna SM-guld. 

Kommer den någonsin tillbaka?
Nä. Men jag tycker att den här bloggen fyller ett tomrum som saknas i AIK-bevakningen och gör enormt mycket för att bygga på engagemanget runt klubben.