Rubriken kanske kräver en förklaring, men vi är ju (ibland) vådligt konservativa här på bloggen. Det ska vara som det alltid har varit och det var bättre förr. Och förr hade spelarna fasta nummer. Målvakten hade nummer 1, backarna hade nummer 2-5 och så vidare. 1985, då Hannu Palmu återvände och fann att PL hade tagit hans nummer 18, vände han på siffrorna och tog nummer 81.
Det var den första spelaren någonsin i AIK:s historia som hade ett nummer högre än 30. Sam Lindstål hade nummer 35 ett par år senare, men utöver några specialnummer (som vi kommer att prata om senare) var det först på 2000-talet som det blev aktuellt att ha nummer högre än 30 (förutom #33Lasse Marklund, men han har en egen regelbok). Därför har vi valt att sätta gränsen vid just det numret, även om det finns många höga nummer-spelare som vi är barnsligt förtjusta i.
Att göra en lista endast baserat på hjärta och tyckande är alltid lite kontroversiellt, men vi har aldrig något emot andra synpunkter. Det kommer att gå till enligt följande; vi har valt ut den, enligt oss, bästa spelaren/nummer 1-30. Olika parametrar har tagits i beaktande, men förmodligen landar valen mer i hjärta än hjärna. Vilken generation man tillhör är också direkt avgörande.
Vissa val har varit enkla, andra nästan omöjliga. Vissa nummer är otroligt välburna, medan andra egentligen inte haft någon större stjärna. Att ha gjort många säsonger är ett plus. Det finns inte med någon som endast gjort en säsong. Således ingen Kari Jalonen eller Fredrik Hynning. Här följer nu de trettio spelarna som burit upp respektive nummer på tröjan allra bäst.
1. Dick Andersson
Vi börjar med det svåraste valet av alla. Klimpen eller Dick? Dick eller Klimpen? Det slutgiltiga valet motiveras med Dicks tretton säsonger under extremt svåra tider. Han stod kvar när det blåste, oavsett konkurshot eller undermåliga tränare. Klimpen är starkast förknippad med insatser i Tre Kronor, och det är inte lika viktigt som AIK-insatser. Det som ligger Andersson i fatet är två matcher i gulgrön tröja, men vi väljer att vara en struts och glömma bort det.
2. Hasse Svedberg
Hasse är från en tid då man inte valde nummer, utan första backparet hade 2 och 3. Vi grunnade lite över Håkan Strömqvists tio säsonger i Skellefteå. Kari Suoraniemi? Erik Anderssons dubbla guld i tröja två, men när vi sansade oss fanns det endast en vettig kandidat och det är Hasse Svedberg.
3. Göte Almqvist
Hasses backpartner hette Göte Almqvist och hade således nummer 3. Tolv säsonger i AIK, mannen bakom tigerränderna på tröjan och givetvis en stor legend. Det fanns konkurrens av Pekka Rampa, Lasse Marklund och Niclas Burström, men valet av Göte var ett av våra enklare val.
4. Johan Åkerman
Men inte lika enkelt som det var att välja vem som skulle bära nummer 4. Johan Åkerman är topp tre backar i AIK:s historia, och en extremt viktig spelare och person bakom uppgången till Elitserien. De två andra, obetydliga alternativen; Elon Sundström och Janne Lindholm har alldeles för mycket Björklöven över sig.
5. Adam Larsson
Här är vi ganska inkonsekventa då Larssons meriter snarare kommer från NHL och landslaget, men när man tittar på övriga som burit nummer 5, är det endast SM-guldvinnaren Bosse Andersson som kan bli aktuell, och då föll valet på Larsson. Hans namn är starkt förknippat med AIK, och den tidiga debuten och att vara son till Robert Larsson fick vågskålen att tippa över åt hans håll.
6. Göran Lindblom
Vår fältherre nummer ett. Fantastiskt spelsinne och passningsspel. Sexton säsonger som innehöll allt. SM-guld, degradering och allt däremellan. Göran var under många år bofast i landslaget och en perfekt ambassadör för AIK på den internationella arenan.
7. David Rundblad
Det är, som sagt, tio år sedan han var i AIK och han kommer knappast tillbaka, men det han gjorde under 2010/11 är oemotsvarat och jag vet inte hur någon skulle kunna konkurrera ut Rundblad. Den mest aktuelle är pappa Robert Larsson, men familjen får nöja sig med en plats i AIK genom tiderna.
8. Peter Helander
Tröja 8 är inget man går och lyckas med bara så där. När vi tittar igenom listan med namn är det inte jättemånga namn som man får upp pulsen av. Den ende som var aktuell var Ola Stenlund. Både Ola och Peter Helander bildade backpar med Göran Lindblom och bara det är ju en tung merit.
9. Magnus Wernblom
Frågan är om inte tröja 9 är tröjornas Rolls Royce. Garvis Määttä, Kari Jalonen, Mats Lindgren, Kimmo Koskenkorva och Viktor Arvidsson har alla burit den med den äran. Valet föll till slut på Wernblom, då han var den som till sist tog oss tillbaka till finrummet med en vinnarskalle och personlighet som var direkt avgörande. Naturligtvis svider det att peta Garvis, och rimligtvis är det så att han faller bort på grund av att han och jag inte klickar generationsmässigt.
10. Joakim Lindström
Acka Andersson väljs inte bort. Det är Joakim Lindström som väljs. Acka är vår meste landslagsman och en otroligt viktig spelare för AIK:s historia. Nu sitter kanske ni 60-plussare och känner er bortvalda för andra numret i rad, men ingenting skulle kunna peta Jocke från tian. Dels dubbla SM-guld och dels är konkurrensen väldigt mycket tuffare nu. Men Joakim Lindström väljs för att han är han.
11. Karl-Sören Hedlund
Vi kunde ju inte rata hela myggkedjan, även om det blev den minst namnkunnige som till slut kom med. När de andra föll ifrån på grund av tuff konkurrens, var det ganska skral konkurrens kring tröja 11. Micke Granstedt var givetvis på tapeten, men den här gången visade det sig att gammal är äldst.
12. Kent Norberg
Ett kontroversiellt val med tanke på Henric "Tosse" Hedlund, B-O Karlsson, Jan-Erik Sandberg och Adam Pettersson. Det som gjorde att tröja 12 gick till Nubben, var hans enorma poängskörd under år då vi verkligen var som sämst. Även om det kostade någon av nyss nämnda herrar platsen, vill vi också gärna sprida ut spelarna mellan olika generationer, så grattis till Kent Norberg.
13. Per Johansson
Otursnumret för vissa innebar i alla fall lycka för Tjuven. Mål-Tjuven. Näst mest mål av alla AIK:are, trots betydligt färre matcher. Ett par ensäsongs-forwards var egentligen de enda motbuden, men vi kan ju inte ha med Dimitrakos eller Lehtonen i det här laget. Lika enkelt val som Åkerman.
14. Johnny Forsman
Fjorton står det på tröjan och fjorton säsonger blev det för Forsman, som likt Göran Lindblom hann vara med om det mesta under sin fina karriär. Patrik Ekholm och en tidig Martin Karlsson är ju inga konkurrenter att tala om. Valet av Johnny Forsman var självklart.
15. Daniel Pettersson
Lasse Nyström, tänker du. Men utöver Målet så gör vi bedömningen att Daniel Pettersson hade en gedignare AIK-karriär. Fjorton säsonger, där de flesta var riktiga skitår för laget. Lagkapten, kulturbärare, hjälte. Att dessutom föra generna vidare till nästa generation (Marcus), är knappast en nackdel.
16. Fredrik Lindgren
Det finns säkert de som hajar till nu och tycker att Fredrik Lindgren spelade med nummer 61. I så fall har du gjort bort dig och den okunskapen säger att du hoppade på tåget då det vankades SM-guld. När Lindgren kom tillbaka från Färjestad hade nämligen Ivan Majesky tagit tröja 16 och Lindgren gjorde en Palmu och vände på siffrorna. Vi kunde inte gärna hoppa över den meste AIK:aren genom tiderna.
17. Pär Lindholm
Även om Pär bara gjort fyra fulla säsonger (hittills), tycker vi att han under dessa år presterade mer än Torbjörn Nilsson och Niklas Mannberg, och därmed blev Lindholm vårt val gällande tröja 17. En ödmjuk, hårt jobbande center som gick den långa vägen för att slå sig in i a-laget. Vad mer kan man begära?
18. Pär Mikaelsson
Det känns närmast fånigt att motivera detta, men Mr AIK har en självklar plats i laget. Vad som däremot inte är självklart är Mikaelssons sinne för nostalgi. Att hoppa mellan nummer på det viset han gjorde, är inte önskvärt, men Pär är förlåten. Direkt.
19. Pontus Petterström
En annan nummerbytare är Pontus Petterström. I hans fall ska han vara lycklig, eftersom det gav honom en plats i den här truppen. Det hade varit minst sagt svårt att ta sig in via nummer 18 eller 20. Nummer 19 har en svag historia. Claes Lindblom? Andrew Calof? Thomas Hedin?
20. Hardy Nilsson
För tjugo år sedan var nummer 20 vad nummer 9 är idag. Det mest mytomspunna numret. Och det har burits av prominenta herrar. Förutom Hardy (som var ett givet val); Janne Erixon, Stefan Lundqvist, Jonathan Hedström och Erik Forsell. Det ska dock till mer än så för att flytta undan hårde Hardy.
21. Jimmie Ericsson
Nästa ikon kommer numret efter Hardy. Vad Jimmie Ericsson inneburit för AIK går inte att med ord beskriva, så vi nöjer oss med att säga att han lyfte SM-bucklan två år i rad och de närmaste konkurrenterna att väljas till nummer 21 var; Kjell-Arne Wikström, Niklas Brännström och Randy Heath.
22. Ulf Hedman
Inget ont om Ulf Hedman, men nummer 22 är kanske det svagaste numret i AIK:s historia. Det enda seriösa alternativet var Janne Pesonen och han är alldeles för mycket legoknekt för att vara ett alternativ. Hedman vann SM-guld 78 och gjorde nio fina säsonger, så ingen skugga ska falla över honom bara för att konkurrensen är usel.
23. Roland Stoltz
Grävskopan från Överkalix är en riktig man och en riktig AIK:are. Inblandad i fighten när vaktmästarna släckte lyset. Tre tränarsejourer. Tolv säsonger i samma generation som Lindblom och Forsman. En fantastisk lagspelare och motor. Det har sagts om spelare för men; spelare som Rolle Stoltz finns inte längre. Krobbe Lundberg hade säkert kunna varit aktuell om han inte lämnat för Brynäs och så vidare.
24. Martin Pettersson
Nu vrider sig Micke Granstedt av vånda i sin lyxiga båt, utanför sin lyxiga sommarstuga. Hans och Petterssons karriärer var ju nästan identiska och så platsar bara Martin. Svaret är att konkurrensen på tröja 24 var något svagare (Oscar Lindberg emot), plus att vi håller Martin Pettersson snäppet bättre än Granstedt.
25. Christer Johansson
Majla gjorde tio säsonger (1970-80) och var således med och vann guld 1978. En hårt jobbande, liten forward som pysslar med trav idag. Axel Holmström och Oleg Yashin bar också nummer 25, men de räckte inte ända fram.
26. Anders Söderberg
Jörgen Marklund och Johan Backlund hade varit svaga val, men okej val. Nu behövdes inte det, eftersom tröja 26 bars av Anders Söderberg i åtta år. De åren som vi tog oss upp, etablerade oss och började prenumerera på finalplats. Det blev inget SM-guld för Antos, men han fick det näst finaste; en plats på den här listan.
27.
Ja, om Gud hade varit god hade det stått Martin Lundberg, men längre bort än vad han är att komma med är nog ingen. Martin "Kingen" Johansson knackar mer troligt på dörren. Jörgen Wännström är naturligtvis ett utsökt val, då han likt Dick Andersson och Daniel Pettersson kämpade på i den hårdaste av motvindar.
28. Mats Lundström
Det sena 80-talets bästa AIK-are, som knackade på dörren till landslaget och kom tillbaka hit, trots att det såg becksvart ut 1989. Högerfattade Lundström är ensam på banan vad gäller nummer 28, men vi har vissa förhoppningar om att ändra till Jesper Frödén om 5-10 år.
29. Dick Burlin
Burlin var den förste att bära nummer 29, och sedan dess har ingen kommit riktigt nära att peta honom från den här laget. Fredriksen, Harmer, Norgren, Sundqvist, Krantz, Boström, Anderson och Sundsvik är samtliga övriga. Även här ser vi en värdig arvtagare i Albin Sundsvik, men det får tiden utvisa.
30. Gustaf Lindvall
Spontant tänker man på Mats Abrahamsson, och det hade nog blivit Mats för ett år sedan. Lindvall har sedan dess som bekant exploderat och är just nu SHL:s bästa målvakt med smak på mera. Rimligtvis kommer han att spela till sig ett kontakt i en bättre liga, men likt alla andra på den här listan är det insatserna i AIK vi kommer att minnas honom för.
Krobbe hade nummer 23 visst var det så?
SvaraRaderaJa, det står i texten.
Radera