Utropstecken och frågetecken inför hemmapremiären

Vanligtvis är det en härlig anspänning inför säsongens hemmapremiär. Förra säsongens hemmapremiär mot Oskarshamn var en typisk sådan. Till slut vann vi i förlängning mot det som visade sig vara seriens sämsta lag och Johan Alm gjorde mål på ett direktskott. Ett konkret bevis på att vad som helst kan hända.

Idag är det dags för årets premiär och coronaviruset har satt klorna i allt. Dessutom accelererar det och när vi kommer att ha publik på matcherna står skrivet i stjärnorna. Man har nästan vant sig vid att se matcher utan publik och nerven man vanligtvis känner under flera dagar inför match, saknas nu nästan helt.

Örebro är ett lag som vi har haft svårt med under de senaste säsongerna och de har tagit kliv mot att bli ett stabilt mittenlag under de senaste åren. Deras egna ambitioner är att vara ett topplag och de är dessutom förstärkta med Abols och Bromé minst under ett par månader. Att de vann sin hemmapremiär mot HV71 i torsdags är kanske missgynnande för oss. Bara att skriva detta gör att ångesten ökar. Vilket i grunden är bra. För man vill ju känna.

Inför första matchen i lördags ställde vi oss tjugo frågor, och även om man aldrig tvekar på att dra snabba, obefogade slutsatser, så förstår vi att det är för snabbt att teckna ner ett facit. Vissa av våra frågor från senast står kvar som frågor, medan vissa redan känns som utropstecken. Den här gången fokuserar vi på tio företeelser. Fem frågetecken och fem utropstecken. Givetvis frågetecknen först.

Jocke Lindström?
Jag har själv bevittnat isträningar och Jocke ser lika vass ut som vanligt. Kanske vassare än förra säsongen. Ändå finns där en gnagande oro efter Leksandsmatchen. Ett par fina framspelningar i början av matchen, men sen försvann han bara. Näst mest speltid av alla forwards, men Jocke kändes blek. Vi vet ju alla att han brukar rivstarta i början av serien, då kroppen är som fräschast. Det kändes inte bra i lördags, och vi är ju som sagt snabba på att dra slutsatser.

Publiken?
Stor oro för ekonomin. Gör Djurgården rätt som sparar in så mycket de bara kan i år? Det finns ju inte en människa i världen som har några svar, så det är klart att läget är ovisst. Manchester United förlorar 50 miljoner kronor/match. Hur mycket förlorar AIK? Växjö lyckades mygla in cirka hundra pers i logerna, så vi får hoppas att AIK tar rygg på det. Givetvis är det här den största frågan av alla.

Backsidan?
Petter Granberg saknades mycket mer än väntat senast då vi vägde ganska lätt då Leksands förstakedja satte tryck på oss. Ironiskt nog har vi tappat slagkraft offensivt på backsidan, men oron rör mest det defensiva spelet. Hur ska Adam Wilsby, Jacob Andersson och Oskar Nilsson klara sig då motståndarna vill in på kassen?

Jonathan Johnson?
Det blir ju lätt tjatigt då vi är på Johnson hela tiden, men faktum är att det inte ser bra ut. Fina egenskaper vad gäller spel med puck och spelsinne, men det bygger på att han har tid på sig, vilket han inte lyckas skapa sig. Vi har bestämt oss för att ha tålamod med honom minst 20 matcher och vi har också bestämt oss för att den powerplay-enheten som han ingår i, knappast kan vara sämre än senast. Om poängen droppar in, bör självförtroendet höjas.

Tekningarna?
Vann vi en enda tekning i boxplay mot Leksand? Sammanlagt vann AIK 34% och då vann Morley 54% och Johnson 50%. Det är ju tjänstefel att låta Wingerli eller Linus Lindström ta tekningarna i egen zon, då de mest troligt kommer att förlora. Erik Forssell måste ta tag i det här. Det funkar inte att inleda utan puck två av tre gånger.

Ingen säsongsinledning utan orosmoment, men ärligt talat känns utropstecknen lite starkare än frågetecknen. Över till det positiva!

Andreas Wingerli!
I slutet av sommaren genomförde vi en intervju, ännu ej publicerad, med Andreas Wingerli. Eftersom man gärna läser in det hemska, lät det långt ifrån givet att det skulle bli en förlängning med AIK. En av frågorna inför premiären var just vilka viktiga spelare som skulle förlänga under säsongen. Tre poäng mot Leksand och ett nyskrivet tvåårskontrakt gör att vi (nästan) glömmer det där med tekningarna.

Philip Broberg!
Broberg var en lika stor besvikelse förra säsongen, som man är nöjd med honom hittills i år. Både i offensiv och defensiv zon kändes han som en härförare. Lite som när Rundblad insåg att han var tillräckligt stark för att kunna tacklas. Vi ser det inte som omöjligt att han gör 25-30 pinnar. Samt går plus i +/-statistiken (-1 i fjol).

Andra PP-uppställningen
Nu slås det in öppna dörrar på löpande band, men det var otroligt viktigt att vi direkt hittade en plan B i numerärt överläge. Det håller inte bara att förlita sig på Jocke/Möller och när de slipper den pressen, finns alla möjligheter att de blir ännu bättre. Fantastiskt att se Burström och Berggren spela powerplay, till synes helt utan en fast plan. Sådant är svårt att försvara sig mot.

Gustaf Lindvall!
Förvisso noll procents oro för Lindvall, men skönt att se honom ta vid där han avslutade förra säsongen. Landslagsplatsen måste vara given. Hoppas bara att Arvid Söderblom hanterar sin roll och har mognaden att ta sin roll och ta chansen när den kommer. Det känns, oavsett vad, mycket skönt att ha SHL:s bästa målvakt till vårt förfogande.

Matchningen!
Drygt 28 minuter på Burström vittnar om en offensivare coachning än tidigare säsonger, då man gjort allt man kan för att fördela istiden. Vi har inte lika starkt lag nu, så vi behöver utnyttja det bästa vi har på ett annat sätt än under guldåren. Att tränarna dessutom ”vågade” satsa på andra enheten i powerplay gav också mersmak. Inte en chans att Jocke/Möller fått spela andra pp-fiolen under en endaste match under de senaste säsongerna. Pluspoäng till tränarna! (Förutom tekningscoachandet.)


Övriga spelare vi vill se mer av idag är Arvid Lundberg, Oscar Möller, Tuomas Kiiskinen, Tyler Morley och Jesper Frödén. Sparkapital!