Topp 10 mäktiga kontraktsförlängningar

Länge brydde man sig inte om hur långa kontrakten var. Det var ju givet att spelarna skulle stanna. Naturligtvis var det en enorm chock när Hardy stack, men någonstans var det ändå i ruset efter SM-guldet, så det gick hyggligt att hantera. Några fler flyttar skedde i slutet av 70- och början av 80-talet, vissa lite tyngre, andra bemöttes med en axelryckning.

Det vanliga var att spelarna antingen slutade med hockeyn eller att de inte var tillräckligt bra för att stanna kvar i AIK. Så förlöpte i princip hela 80-talet. Heath och Jalonen var utländska spelare som bara var här till låns, så att de skulle dra vidare kändes ganska givet. Rolle Stoltz och Göran Lindblom la av, annars var truppen till större delen konstant och en kontraktsförlängning var bara som det skulle vara och inget man oroade sig för.

90-talet blev annorlunda. AIK var i Division ett och hade vi bra spelare (Brännström, Lindgren, Hedström med flera), visste man att de per automatik var förlorade, baserade på vår plats i näringskedjan. Men i slutet av det årtiondet hände två saker. 1. Vi blev bättre och hade således både bättre spelare och en tro på att det var möjligt att gå upp. 2. Internets tillkomst innebar att klubbarna basunerade ut nya kontrakt OCH kontraktslängd, på sina hemsidor.

Nu, tjugo år senare, råder det ingen tvekan om hur lång tid en spelare har kvar på kontraktet. På Eliteprospects står kontraktslängder. I kvällstidningarna skrivs ett antal artiklar om ”så är kontraktsläget i din klubb”.

Numera är det nästan kört ifall en spelare inte har förlängt kontraktet när serien är slut. Redan nu jobbar sportcheferna med nästa års truppbygge. Så sent som förra månaden skrev Andreas Wingerli på ett nytt kontrakt. Senaste tio åren har vi haft en så stark position att det enda som har oroat har varit om vi ska förlora spelare till NHL (och då finns det ju inget kontrakt i världen som hjälper), men det fanns en tid då det var absolut panik ifall en viktig spelare inte hade förlängt.

Dagens uppgift är att ranka de tio största kontraktsförlängnings-ögonblicken. De ögonblicken som har inneburit en total eufori alternativt att man verkligen kan andas ut. Listan kommer också att innehålla magiska långtidskontrakt som har inneburit arbetsro och tilltro till framtiden. Det var en svår lista att skriva. Det fanns ingen plats för Anders Söderbergs treårskontrakt eller Jyri Marttinens förlängning. Vi börjar med plats tio och jobbar oss uppåt.

10. Gustaf Lindvalls treårskontrakt 2020
Hur stort var intresset från KHL? Kunde det vara så att till och med NHL-lag var här och scoutade Lindvall? Svar som bara han och hans agent hade. Dessutom är det alltid svårt och jobbigt att byta ut båda målvakterna. För att Armalis skulle lämna var både nödvändigt och bestämt. I intervjun med Gustaf tryckte han på hur fantastiskt det kändes att bli sin moderklubb trogen ytterligare minst tre år. Ljuvlig läsning för en supporter och ljuvligt att förlänga med lagets viktigaste spelare.

9. Oscar Möllers fyraårskontrakt 2018
Allt vi hade byggt upp var på väg att rinna bort från oss, kändes det som. Vi som vant oss vid guld och finaler, satt nu i klorna på Mikael Lindgrens rekryteringsförmåga och känslan var att det sluttade brant utför. Oscar Möller hade ett år kvar på kontraktet, och orosklumpen i magen tyckte att det var rimligt att tro att Möller skulle flytta söderut, närmare barnens far- och morföräldrar. Då. Som en blixt från klar himmel signerade han ett fyraårskontrakt. I praktiken ett femårs, med tanke på att det skrevs så tidigt som i augusti. ”Det känns fantastiskt kul! Jag känner mig glad, lycklig och stolt.”

8. Patrik Ekholms tvåårskontrakt 2001
Tidernas vägskäl skedde inför säsongen 01/02 då nästan hela laget byttes ut. Det var dock ingenting vi hade en aning om då Norran publicerade en artikel om att det fanns Elitserielag som var intresserade av Patrik Ekholm. Elitserieintresse = kört, är en gammal sanning. Men Putte tog sitt förnuft tillfånga och på den tiden uppdaterades Norran ett visst klockslag nattetid. Lyckan var gjord när man 01.00 F5:ade fram ett nyskrivet tvåårskontrakt på vår förstecenter.

7. Bud Holloways ettårskontrakt 2012
I slutspelet 2012 slog Bud Holloway alla tiders poängrekord. Dessvärre förlorade vi finalserien mot Brynäs och fastän vi på läktaren var extremt hungriga och revanschsugna var det ju inte självklart att en kanadensisk spelare skulle känna likadant. Snarare fanns det en stor risk att hans storspel hade gett eko i mer välbetalda delar av hockeyvärlden. Men Bud ville vinna och 14:e maj stod det klart att han förlängde kontraktet med ytterligare ett år.

6. Joni Ortios ettårskontrakt 2017
Joni Ortio hade varit magiskt bra under säsongen och kändes som högvilt på marknaden, inte minst i Ryssland. Att han i det läget valde att förlänga sitt kontrakt med ett år till, redan i februari, var underbara nyheter. Micke Lindgren valde dessutom att låta honom skriva på kontraktet nere på isen, vilket skapade en euforisk stämning på läktaren. Ett tidigt kontrakt på en nyckelspelare är bland det härligaste som finns.

5. Stefan Lundqvists ettårskontrakt 2001
I en tidigare text har vi beskrivit problematiken kring Slungans kontraktsskrivande. Och det kändes verkligen kört. Petra ville hem och allt drog ut på tiden. Men Johan Åkerman låg på Lundqvist och det första som Patrik Ekholm gjorde, efter sin kontraktsförlängning, var att ringa till sin kedjekamrat. Hur detta i slutändan gick till vet ingen, men faktum är att Stefan Lundqvist lyckades övertyga familjen om att stanna ett år till. När beskedet kom fick man nypa sig i armen.

4. Joakim Lindströms femårskontrakt 2013
Fem år! Efter SHL-premiären mot Frölunda, där Lindström för övrigt gjorde två mål, basunerade speakern ut att Jocke förlängt kontraktet med inte mindre än fem år. För oss fans innebar det att vi hade ett projekt att tro på under många år. Just då kändes det inte orimligt med fem raka SM-guld. Under de här åren hade man sådant självförtroende att man nog trodde att Lindström skulle bli kvar, men fem år var helt otroligt!

3. Magnus Wernbloms ettårskontrakt 2006
Man skämdes å Wernbloms vägnar då vi missade i Leksand 2004. Likaså då Chad Hinz sjabblade till det året efter. Tredje gången gillt 2006 och det var overkligt då Werner redan i februari valde att förlänga sitt kontrakt med ett år till. Utan Elitserieklausul!! Det innebar i praktiken att vi skulle ha chansen att gå upp, under minst en säsong till. För att vi skulle gå upp i år kändes osannolikt. Som supporter var man oerhört stolt över att Magnus Wernblom tagit oss till sig och trivdes så bra att han oberoende av vilken serie vi skulle spela i nästa år.

2. Jimmie Ericssons femårskontrakt 2010
Ryktena gick om Ryssland, men Jimmie väntade inte in några rubel-förhandlingar, utan berättade att AIK hela tiden varit hans förstaval då han trivdes i staden och laget. Han brydde sig inte om att ha en KHL-klausul i kontraktet då det var Skellefteå som gällde. Det här kontraktet betecknar jag som ögonblicket då Jimmie blev en AIK-ikon och som startskottet till både hans och lagets storhetstid. Att skriva ett kontrakt på fem år är också ett otroligt statement. Inte minst när det skrevs innan våra bästa år.

1. Johan Åkermans treårskontrakt 2003
Hur stor en förlängning är, kan också bero på omständigheterna. I mitt fall satt jag på ett möte då en kollega passerade utanför glasdörren och mimade ”nummer 4, tre år”. Vad det mötet mynnade ut i har jag absolut ingen aning om, då glädjen inombords var så oerhört stor. Åkerman hade alltid erbjudanden från Elitserien, men valde alltså att stanna i AIK trots att det aldrig verkade gå vägen för oss. Topp tio hockeyminnen, trots att jag inte var nära vare sig en is eller en TV just då.