Skellefteå AIK vs Färjestad - en tidslinje

Färjestad upplevs som mobbaren på skolgården, som tar vad han vill, gör vad han vill och naturligtvis tycker ingen om honom. Genom åren har de valt bort sitt juniorlag, eftersom det konceptet inte var tillräckligt lukrativt. De har ansett sig vara för stora för svensk hockey, och på fullaste allvar velat starta en nordisk liga för att tjäna mer pengar. Begreppet ”Familjen” innebar att de rensade ut alla som inte fått modersmjölken innanför väggarna på Löfbergs Arena. I grunden en mycket osympatisk förening, som ingen annan gillar.

Men mobbaren har ju vänner. Ja-sägare som inte vågar säga ifrån. På så vis har de haft en väldigt stark ställning i kompisgänget SHL. Skellefteå AIK å andra sidan stod länge och tittade på på skolgården. Många år ville ingen ta i oss med tång, men så småningom bjöds vi in i leken. Med armbågen.

Men till slut växer den där lilla knatten till sig, tränar hårdast i hela Sverige, söker upp den stora, stygga mobbaren och får sin revansch. Den här sagan finns i många olika versioner, och idag utspelas den på isar i Skellefteå och Karlstad. Här följer en tidslinje, där Färjestad gång på gång smällt till oss och tagit det finaste vi har. Visst har vi fått in en smocka eller två, bara för att åka på en ännu värre propp.

1966: Acka Andersson flyttar till Karlstad
Skellefteå AIK:s lagkapten och frontfigur lämnade oss helt oväntat. I Skellefteå hade han tagit tre SM-silver och Färjestad var inte ens nära medaljerna. Kjell Glennert ville skapa en hockey-stormakt i Karlstad och valde att vifta med sedelbuntarna för att locka dit det bästa som fanns i Sverige.

Slutet av 70-talet: AIK tar makten
Acka gav effekt i Färjestad och han gav föreningen den skjutsen de behövde. Intresset vaknade och både 1976 och 1977 tog de SM-silver. Tredje gången gillt, tänkte man 1978, men vi vet ju alla hur det gick. Skellefteå AIK vann Norrlands första guld och samtidigt missade FBK slutspelet.

1981: Färjestad vinner guld
Och det speciella med det är att det här var året där Skellefteå var ännu bättre än 1978 och vann serien i stor stil. I semifinalen väntade Färjestad och programenligt tog AIK ledningen med 1-0 i matcher. Därefter låste det sig. Färjestad vann två raka, tog hem guldet i samma veva och en lång framgångsrik era hade tagit sin början.

1987: Hela Skellefteå hejar på Färjestad. Som sviker oss totalt.
Finalen mellan Färjestad och Björklöven var också en angelägenhet i de norra länsdelarna. Vi bänkade oss framför TV:n för att hata Löven och heja på FBK. Tyvärr lyckades de inte försvara guldet från 1986, och många AIK:are grät sig till sömns.

1991: Niklas Brännström 
Ett år efter att ha åkt ur Elitserien vädrades inte direkt morgonluft, men det fanns ett ljus i mörkret. Niklas Brännström hade fått ett massivt genombrott och var mannen som skulle ta oss tillbaka. Vi var vana vid att våra spelare stannade och kämpade för den svartgula skölden, men tiderna hade förändrats och Brännström tog chansen att spela in en högre serie.

1993: Mats Lindgren
Samma historia. Annat namn. Och Lindgren var givetvis ännu bättre än Brännström. Men det fanns en större skillnad än så. Vi fans var resignerade. Det var klart att Mats Lindgren skulle testa sina vingar i ett bättre lag. Vi hade ju ändå inget att komma med. Trist bara att Färjestad ännu en gång skodde sig på vår olycka.

2006: Vi vill ha Tommy kvar!
Men så blev det inte. När familjen kallade återvände Samuelsson direkt. Detta trots att han var mannen som äntligen tog oss tillbaka. Det var väl ett ganska naturligt beslut att återvända hem, men som supporter för Skellefteå AIK var detta ytterligare ett bevis på att Färjestad tar vad de vill ha.

2006: Perra Johnsson skickas hit
Att byta Tommy Samuelsson mot Per-Erik Johnsson är som att börja spela med träklubbor istället för komposit. Visst var han en frisk fläkt och en fin gruppbyggare, men det var ändå en av de värre rockader vi sett.

2007: Richard Lintner drar söderut
Vår överlägset främste back Richard Lintner gjorde 29 poäng och var en faktor bakom att vi klarade oss kvar. Då bestämde sig Färjestad för att stärka upp sin backsida med honom. Lintner var sämre i Karlstad, men det viktigaste var kanske att dränera oss.

2007: Plötsligt är Jens Skålberg aktuell
60kg tung, inga meriter och aldrig spelat högre än i division ett. Han kanske inte var tilltänkt som Lintners ersättare, men Peo Larsson läckte till pressen ändå och andra lag såg en chans att fynda. Skålberg valde Färjestad.

2008: Perra Johnsson flyttar hem
”Fan, Perra kanske inte är så dum ändå. Han har gjort det bra med Skellefteå.” Orden är Håkan Loobs, som under många år lekte Gudfader uppe på Färjestads kansli. Och det viktigaste för Don Corleone är familjen. Välkommen hem, Perra.

2008: Lee Goren vill vinna något
Och 2008 vinner man ingenting med Skellefteå AIK. Så Goren beslutade sig för att åka till föreningen där vinnarkulturen satt i väggarna. Ett av tidernas tyngsta spelartapp för vår del och ett bevis på hur lite vi hade att säga till om när de stora elefanterna började stampa.

2008: Vår enda värvning någonsin från Färjestad
Med Lee Goren i laget fanns det inte längre någon plats för Christian Söderström. Istället valde han att flytta den motsatta vägen och när vi summerar hans framfart i AIK var den övergången det första som gynnade oss i relationen med Färjestad sedan vi slog ut dem i semifinalen 1978.

2009: Första slutspelsmötet sedan 1981
När Kimmo Koskenkorva avgjorde mot Linköping var vi nöjda med att ha tagit oss vidare, och luften gick ur oss. Färjestad hade ett bra lag och slutade som svenska mästare det året och avfärdade oss enkelt med 4-0 i matcher.

2009: AIK har fått fram en landslagsback
Att Fredrik Lindgren tog sig till landslaget, hela vägen från AIK:s juniorer var obeskrivligt stort. Vi var på väg uppåt och Lindgren var en av symbolerna. Då knackade Färjestad på dörren, och även om han naturligtvis ville ha en ny utmaning, så spelade givetvis pengarna en stor roll.

2009: Kent McDonell flyttar till Karlstad 
Okej, vi ville väl inte ha kvar super-Kent, men grejen med den här transfern är att Färjestad inte orkade scouta, utan plockade åt sig det som verkade bra från övriga klubbar. Ingen succé för McDonell, men att plocka spelare från oss var det bästa som fanns.

2010: Vändningen?
AIK började bli ett topplag och när vi ställdes mot Färjestad i kvartsfinalen 2010 fanns det definitivt en realistisk chans att slå ut dem. Vilket vi också gjorde, men det krävdes sju matcher innan vi äntligen lyckades trycka till den stora jätten på riktigt. Var det ett trendbrott vi fick se?

2011: Färjestads nionde guld
Nej, det blev inget trendbrott. När vi äntligen tog oss till final visade det sig att Färjestads rutin av stora matcher var avgörande. Efter det att vi vann guldet -78 hade Färjestad vunnit åtta SM-guld och nu fick vi sitta på första parkett när de lyfte bucklan för nionde gången. Det var väl rättvist, men oerhört bittert.

2014: Knocken 
Länsningen av våra spelare, allmänt drygt uppträdande mot övriga hockey-Sverige och framgångar som ingen annan de senaste trettio åren. Men nu var det slut med det. Urkraften Skellefteå AIK skulle ta tillbaka allt. Med ränta! På fyra finalmatcher gjorde Färjestad tre mål. Vi vann med 8-1 hemma i tredje matchen och när Jimmie Ericsson lyfte bucklan i Löfbergs skrek han nog inombords om att det här var revanschen för värvningarna av Lee Goren och Mats och Fredrik Lindgren.

2018: Lindström trycker till igen
Nu hade vi fått vår revansch och förnedrat dem på sin hemmaplan, men underskatta aldrig en Joakim Lindström som vaknat på fel sida. Dels gjorde han 1-0 i första matchen på ett magnifikt vis, men den stora snackisen när vi vann kvartsfinalserien med 4-2 var hans attacker på Oscar Steen. Förmodligen hans sätt att visa att ingen sätter sig på oss i trettio år ostraffat.


Övriga spelare som spelat i båda lagen:
Fredrik Sundin
Henrik Karlsson
Atvars Tribuncovs
Jonas Frögren
Stefan Steen
Martin Sevc
Pontus Widerström
Markus Svensson
Tomas Skogs
Albin Eriksson

Långt ifrån alla dessa spelarna har gått rakt mellan lagen (endast Widerström och Eriksson, men maktförskjutningen är tydlig. Medan Tribuncovs och Skogs flyttar till Färjestad för att avrunda karriären, så lyckades vi knyta till oss deras gamla försvarsgeneraler, Sevc och Frögren, mitt framför näsan på dem. De killarna lämnade dessutom AIK med varsin guldmedalj. Slutet gott, allting gott.