Game seven - det som skiljer vinnarna från förlorarna

Under väldigt många år var vår självbild djupt sårad. Vi var förlorare som aldrig skulle lyckas. Otaliga misslyckanden i playoff till Kvalserien, sanslösa misslyckanden då vi skulle tillbaka till Elitserien. Till och med i riksmedia blev Skellefteå AIK kända som laget som alltid misslyckades. Och så kändes det ju. Så var det ju! Kontentan var att även vi fans var misslyckade.

Men på något vis vände det. Wernblom, Åkerman, Tommy Samuelsson. Fredrik Krekula! Vi tog oss tillbaka och lyckades dessutom stanna kvar, trots ett väldigt tufft första år med negativ kvalserie och allt. Sen tog vi steg för steg med slutspel, starkare spelartrupp och för första gången på över tjugo år hade vi framtidstro. Vi kanske inte var förlorare. Och om man inte är en förlorare, vad är man då? Jo, en vinnare!

Game seven är en mytomspunnen företeelse som är väldigt stor i NHL. Det finns all tänkbar statistik och både podcasts och annan media som belyser och förundras över psykologin kring det här fenomenet. Det finns lag som har stor plusstatistik från sjunde matchen, samtidigt som andra lag har kraftig minusstatistik. Vissa spelare trivs med pressen. Andra kapitulerar under den.

Var står då Skellefteå AIK? Är vi vinnare eller är vi förlorare? Sammanlagt har vi varit involverade i sex serier som gått till en sjunde och avgörande match. Nedan ska vi redogöra för hur det har gått för oss. Vi är naturligtvis medvetna om att vi förlorat ett antal playoff i avgörande matcher, men det finns inget fenomen som heter "The magic with Game three", så vi skippar det. Här följer en genomgång av samtliga Skellefteå AIK:s Game seven.

2009: Kvartsfinal mot Linköping - VINST 3-2 i sudden
Det här är utan tvekan det mest klassiska avgörandet i en sjunde match för oss. Det krävdes en sjätte period i sjunde matchen för att skilja lagen åt innan Kimmo Koskenkorva avgjorde på ett episkt vis. Segern ses som ett stort steg mot de framgångarna som följde. Äntligen tog vi oss förbi en omgång i slutspelet och sättet det gjordes på var fantastiskt. Spelarna som var med den här kvällen bar garanterat med sig känslan till kommande, liknande situationer.

2010: Kvartsfinal mot Färjestad - VINST 2-1
I den här serien var vi favoriter, men Färjestad stretade emot och alla vet att vad som helst kan ske i en direkt avgörande match. Och under matchen var känslan att de var lite starkare än oss. Men när det stod och vägde mot slutet av matchen klev vår förstakedja fram. Fredrik Warg gjorde målet, assisterad av Jimmie Ericsson och Brad Moran. Vi hade länge suktat efter en framgång på vår egen hemmaplan och att vinna sjunde matchen mot just Färjestad var ett bevis på att vi kunde gå hur långt som helst.

2011: Kvartsfinal mot Linköping - VINST 3-2
Nytt avgörande mot Linköping. Den här gången på hemmaplan och det kändes som att serien var vår att förlora. Matchens sista mål gjordes av Erik Andersson iförd Linköpings tröja, men då var det redan för sent. Inför en icke fullsatt arena (många hemma-sittare av ren ångest?) hade AIK gått iväg till 3-1 när Andersson reducerade. Sista perioden spelades av på en fantastiskt vis och vi släppte bara till 8 skott av ett desperat Linköping. En maktdemonstration.

2012: Semifinal mot Solna - VINST 5-3
Året då vi hade en otrolig tur med lottningen. Viktor Fasth hade på egen hand hållit kvar Solna i slutspelet och nu skulle vi skölja över dem. Men det blev mycket tuffare än väntat och plötsligt stod vi där inför Game seven. AIK tog omedelbart kontroll över händelserna och släppte den aldrig. Solna reducerade med 17 sekunder kvar, så det var ingen fara på taket. Två av deras mål gjordes Tobias Viklund och Kent McDonell. Två spelare som fostrats till vinnare i Linköping tre år tidigare. Men tittar man igenom AIK:s bredd och topp, är det märkligt att det här gick till en sjunde match. Goren, Möller och Ericsson bland målskyttarna.

2016: Semifinal mot Växjö - VINST 3-2 i sudden
Året innan hade vi förlorat finalen mot just Växjö och nu var det dags för revansch. Det var en väldigt tuff serie som kunde ha gått i endera riktningen. Nu gick den i AIK:s riktning och det var nog ingen slump att vi vann Game seven för femte gången i rad. Vi har tidigare tagit upp Erik Forssells förmåga att vara på rätt plats då viktiga matcher ska avgöras. Det här var en gång i raden då nummer 20 avgjorde en match på övertid. Otroligt skön känsla inför hemmapubliken. Fem raka Game seven-vinster, alltså!

2017: Kvartsfinal mot Frölunda - FÖRLUST 2-3 i sudden
Det är ingen större tröst, snarare tvärtom, att Jesper Olofssons bror fick avgöra detta. Värt att minnas (glömma) är att matchen innan också avgjordes i sudden, då Pontus Petterströms tappade klubba spelade en avgörande roll. Naturligtvis går det inte att vinna varje avgörande match och ska vi trösta oss med något så är det att vi ALDRIG har förlorat Game seven på hemmaplan.

Vi har också tittat igenom vilka spelare som kliver fram i dessa avgörande matcher och skapat en poängliga från ovanstående sex Game seven. Det är klart att vissa spelare bara deltagit i en eller två av matcherna, men det är ju inget vi kan göra något åt. Väljer man bort AIK kan man aldrig hamna överst i en poängliga. Att se vilka två som toppar denna poängligan är ljuv musik i varje AIK:ares öron. Vi har endast valt att plocka med spelare som gjort två poäng eller mer.

1. Jimmie Ericsson, 1+4
2. Fredrik Lindgren, 0+4
3. Oscar Möller 1+2
4. Joakim Lindström, 2+0
4. Johan Forsberg, 2+0
6. Erik Forssell, 1+1
6. Lee Goren, 1+1
6. Christian Söderström, 1+1
6. Anders Söderberg, 1+1
6. Oscar Lindberg, 1+1
11. Sebastian Aho, 0+2

Att Jimmie Ericsson skulle vara högt uppe tog vi för givet, men att Fredrik Lindgren skulle snitta 1poäng/match i Game seven (skadad 2009 och spelade i Färjestad 2010) är helt makalöst!