Brothers in arms eller Bros before hoes eller O brother where art thou

Svårt med rubriksättningen idag, då vi inte har haft ett klassiskt brödrapar med telepatisk förmåga likt bröderna Sedin. Rögle hade bröderna Elvenes. Björklöven bröderna Sundström (födda i Skellefteå, vilket bara gör det värre). Bröderna Ahlström från Solna. HV71 med Isac och hans bror Brännström, Erik. Bröderna Huusko, Westerholmarna, bröderna Emanuelsson. Nästan alla lag har haft två bröder som antingen spelat tillsammans eller som var och en för sig varit riktigt bra. Typ Mikael och Niklas Andersson (Frölunda).

Vi fick snarare gräva väldigt djupt för att överhuvudtaget kunna plocka fram bröder som representerat AIK. Nio brödrapar, varav en trio, kom vi fram till, men vi har en gnagande känsla av att vi har missat något. Läsarna brukar vara duktiga på att hitta och påpeka misstag, så här har ni verkligen chansen.

1999/00 hade vi faktiskt två brödrapar i truppen samtidigt och 2003/04 ett par brorsor. Dessa hade ingen telepatisk förmåga, så det är väldigt tunnsått på den här fronten. Tittar man igenom juniortrupper kan man se många bröder som i AIK aldrig blev ett par. Till exempel har Nils och Erik Granberg (Petter) försökt. Hampus Larsson (Adam). Just nu har vi Måns och Zeb Forsfjäll, som vi har vissa förhoppningar på.

Vi kommer i det här inlägget också försöka svara på den eviga frågan vilken plats i syskonskaran man bör ha för att nå störst framgångar. Den allmänna opinionen säger att det är bäst att vara äldst, men vi ska forska i huruvida det är sant.

Johan och Patrik Eriksson 
Det blev sjutton poänglösa matcher för storebror Johan i SHC, 1988/89. Lillebror var desto mer framgångsrik med fyra säsonger, och toppåret 94/95 där han gjorde 32 poäng på 32 matcher. Efter det drog laxfisket i Mörrumsån och han flyttade till Blekinge, där Patrik under många år var en storstjärna. I Mörrum fanns redan Johan och de två bröderna hann spela ihop där under några säsonger. Vi vill omedelbart förtydliga att det är tiden i AIK som ligger till grund för vår bedömning om vem som lyckats bäst. Vinnare i den här ronden är lillebror Patrik.

Dick Burlin och Christofer Abrahamsson 
Alla är nog inte bekanta med att de här två är bröder (halvbröder). Till och med Eliteprospects har missat den viktiga informationen. Vi är ju oerhört svaga för storebror Dick. Oklart om det är för hårsvallet, högerfattningen eller bakom målburen-finten. Förmodligen en kombination av all den samlade elegansen han står för. Lillebror Christofer saknar nästan helt elegans. Visserligen en fin dribbler, men allmänt gnällig, leftare och en säsong i Björklöven, gör att det knappt går att vinna en strid klarare än vad storebror Dick Burlin gör här.

Emil Ekblad och Erik Forssell 
Eller, jo det går att vinna ännu tydligare. Även dessa två herrar är halvbröder och storebror Emil stod för tre skrala säsonger 1993-96, med en ganska svag skridskoåkning och klubbteknik. Desto bättre var hans räckvidd och det är nog enda grenen han bräcker brorsan i. Vi fantiserar om att sju år yngre Erik skippade Alfons Åberg på kvällarna och istället låg och småmyste med storebrors matteböcker från högstadiet. Solklar vinst för yngre brodern Erik Forssell.

Mikael och Fredrik Lindgren
När Micke kom hem från Sundsvall kändes han som en stjärna. Och under sina 4,5 år i AIK uppträdde han som en sådan. Kanske inte alltid spelmässigt, men stilmässigt. När lillebror Fredrik dök upp som en blixt från klar himmel var de väldigt lika varandra utseendemässigt, vilket var trevligt. Micke tvingades dock lämna under deras andra gemensamma säsong och vi har länge misstänkt att det kan ha varit en tyst protest från lillebror som innebar att han också lämnade AIK efter den säsongen? Om nu någon tvekar så går poängen till lillebror Fredrik Lindgren.

Pär och David Holmqvist 
Bolidengrabbarna som nog aldrig kände sig riktigt hemma i Skellefteå AIK. Pär slog igenom 98/99, bara för att året efter flytta till Björklöven. Mer fel ute än så är det svårt att vara. Lillebror David sågs som en större talang och testade vingarna i Modos juniorverksamhet. När båda bröderna insåg att AIK var det bästa som fanns, förenades de här 2003/04, men trots lagets framgångar gick det tungt för Pär och David. Ingen av dem var kvar året efter, och storebror Pär Holmqvist vinner detta på poäng.

Erik och Alexander Sundqvist
Den snyggaste av de fyra Sundqvist-bröderna är tveklöst äldste brodern Erik. Smågrabbarna Jack och Eddie lämnade AIK redan som b-juniorer, medan storebror Erik står noterad för en a-lagsmatch säsongen 99/00. Det mest hockeymässigt begåvade brodern är dock Alexander. Han gick den långa vägen ända upp till a-laget, lyckades inte där, men fick återkomma säsongen vi gick upp och stod där för habila 4+4 på 41 matcher. Poäng till småbröderna, alltså.

Victor, Rasmus och Elias Edström
Mäktigt med tre bröder som nått ända upp till AIK:s a-lag. För även om det inte blev succé för någon av dem, är det ändå otroligt bra gjort. Victor kom upp från juniorlaget, vilket var ovanligt då. Han fick verkligen chansen, men var inte nog bra helt enkelt. Exakt samma resa gjorde yngste brodern Elias, men på en högre nivå. Han nådde juniorlandslag och SHL-spel, men hittade så småningom sin nivå i Hockeyettan. Det stora hoppet stod till mellanbrodern Rasmus och det såg verkligen ut att lyckas när han slog igenom. Tyvärr hade han inte riktigt rätt psyke för att ta sig till högsta nivån. Han bedöms ändå ha haft klart bäst AIK-karriär av bröderna.

Sebastian och Alexander Selin
Storebror Sebastian är en av sanslöst många 92:or som ville ha plats i Skellefteå AIK:s a-lag. Överflödets förbannelse drabbade honom, som fick göra åtta matcher i Elitserien och idag är han en gedigen allsvensk spelare, vilket vi hoppas han är även nästa år eftersom han spelar i Björklöven. Lillebror Alexander står bokförd för 0 matcher i SHL, men att det står så på Eliteprospects gör att vi tar med det här brödraparet på vår lista. Alexander återfinns idag i Kiruna och om man jämför dem, så blev storebror Sebastian Selins karriär mer lyckad, särskilt tiden i AIK.

Marcus och Lucas Wallmark 
Minnet av de här bröderna skulle man ju helst vilja begrava på en åker utanför Röbäck, men då båda står noterade för a-lagsmatcher är det bara att bita i det sura äpplet. En Elitseriematch för storebror Marcus och två för Lucas är vår enda bedömningsgrund. Lillebror Lucas Wallmark döms till segrare och sen glömmer vi det här.


Allt som allt kan vi konstatera att tre äldre bröder lyckats bäst, fem yngre bröder och en mellanbroder. Eftersom statistiken är otydlig, drar vi slutsatsen att det är allra bäst att vara ensambarn.