Fortsätt till huvudinnehåll

Att följa en match via Swehockey


Tro det eller ej, era Cmore-abonnemang-jävlar, men det fanns en tid då alla matcher inte TV-sändes, utan man fick hitta andra vägar att följa dem. Hemmamatcherna sågs givetvis på plats och likaså bortamatcher mot Piteå, Boden och Björklöven (Sundsvall på helgen). Men att börja dagspendla till Almtuna, Leksand och Kiruna, var oöverkomligt.

Radiosändningar fanns givetvis, men den allsvenska serielunken var inte högsta prio hos Radiosporten. 3-4 uppdateringar/period. Max. Och då endast resultat och inga målskyttar eller tendenser. Återstod då gjorde, i alla fall efter internets uppkomst, swehockey.se. En fantastisk sida på nätet där man kan följa matcher. I alla fall få veta om det blir mål eller utvisningar. I paus också skottstatistiken.

Numera kommer en uppdatering när utvisningarna är över, men den lyxen fanns inte under den epoken då swehockey var som hetast. Lite kuriosa är att i Finland heter motsvarande sida finhockey.fi. Men nog om detta. Nu till beskrivningen över proceduren att sätta sig ner framför skärmen och låta ångesten dominera livet i drygt två timmar.

I förberedelserna ingick inget köp av någon sorts snacks. Det kan vara en naturlig del av ett TV-event, men inte när man kollade på swehockey-matcher. De flottiga fingrarna skulle fläcka ner mus och tangentbordet. Nej, inga frestelser fick störa helvetet att sätta sig ner och följa en AIK-match på datorn, utan en chans att kunna påverka (som man ju kan på plats).

Nåväl, efter midnatt kunde man gå in och se vilka matcher som spelades i de olika serierna under det kommande dygnet. Var man extra tänd redan innan läggdags, valde man ut de fyra viktigaste matcherna och placerade dessa rutorna, jämnt fördelade över skärmen. Någon gång testade man att överblicka fler matcher samtidigt, men då gick det inte att se tillräckligt många händelser i varje match. Då var det bättre att fokusera ordentligt på fyra matcher. AIK:s alltid överst till vänster. Löven ofta överst till höger.

Efter att ha vaknat på morgonen, med en välbekant knut i magen, gällde det att få dagen att gå. Enorm skillnad på en 16-match och en 19-match i väntan. Ofta googlade man våldsamt på olika forum och tidningars hemsidor för att få all info och spekulationer i väntan på att klockan slog 15. 15?? Matchen började ju 16?! Jo, men en timme före nedsläpp släpptes laguppställningarna.

Då ägnade man ganska mycket tid åt att kolla igenom alla möjliga matcher. Viktiga besked som att Nyköpings Ronny Björlin var tillbaka i uppställningen i matchen mot Löven. Samtidigt kanske Johan Boman hade sträckt ljumsken igen. Förhoppningarna ökade i samma takten som ångesten sköljde över mig med våldsam kraft. För nu närmade sig nedsläpp!

Men vi har ju missat att gå igenom AIK:s laguppställning. Björn Lavanders krånglande fot var inte allvarligare än att han kan spela! Johan Ramstedt är tillbaka! Men var faan är Dick Burlin? In på forum och scanna av. Där kunde det spekuleras i allt från en förkylning till en depression efter en eventuell otrohetsaffär. Men det var inte bra att han saknas. I en så här viktig match (oavsett vilken match det var).

Men helvete! Matchen är igång. Vi har missat en minut på grund av vårt desperata Burlin-surfande. Och Varjamo är redan utvisad. Vid utvisningar sniglade sig tiden fram. Två minuter kunde ju vara hur lång tid som helst. Det var ju omöjligt att veta hur många avbrott i spelet det var. De värsta insläppta målen var när man hann andas ut och tänka att nu MÅSTE vi vara fulltaliga. Fem sekunder senare har Daniel Olsson gjort mål för Sundsvall. I powerplay...

Att titta på swehockey med en vän eller familjemedlem var ett svårt projekt. Det kunde ju bli så att denne var en hundradels sekund snabbare och upptäckte något före mig. Då kändes det som om man gått miste om något, trots att resultatet var detsamma. Då kommer mardrömsbeskedet. Vi har släppt in ett mål, och bara minuten senare ett till. Det är omöjligt att slå Bajen borta.

Nåja, ett mål innan paus och det är match. Men Hammarby håller ut och det blir periodpaus. 15-4 i skott till oss och ingen utdelning. Worst case scenario! Och vad ska man pyssla med nu i arton minuter? Någon match kanske fortfarande håller på, men annars blir det mest psykvandringar genom lägenheten och konstanta sneglingar mot datorn, trots att man vet att det är minst fem minuter kvar av pausen.

När andra perioden startar har man redan kalkylen klar. Mål inom tio minuter och vi kan vända matchen. Om det går tio minuter utan att det blir mål, förlänger man fristen till femton minuter. Men desperationen ökar. Nu! Jimmie Kraft utvisad för roughing. Det måste bli mål i det här numerära överläget! Det hinner gå en minut innan beskedet kommer att det är en dubbelutvisning. Krekula också för roughing.

Yes!!! Reducering! Kent Lindberg assisterad av Wännström. Vilken hjälte Kent är!! (Obs. Dessa ord skriks rätt ut. Oavsett om man är ensam hemma eller ej.) Nu går vi för kvitteringen. Innan paus. Men så blir det inte. De drar på sig en till utvisning, men det händer ingenting. Som jag skrev tidigare i inlägget fick man inget besked när utvisningen var över. Och vips är det paus igen. Underläge och Löven leder med 4-2.

F5. F5. F5. Kan inte tredje starta, så att pausångesten får bytas ut mot matchångesten. Vi hinner byta ut Boden-Piteå (som redan är avgjord) mot Bofors-Mora. Men AIK är viktigast och det hinner bara gå en kort stund innan:
43.28 2-2(EQ) SKE 4. Johan Åkerman 

Åkerman-ramsan dras för full hals och nu har vi dryga kvarten på oss att avgöra. Nu har vi minst en poäng och känslan av oro förvärras. Nu har vi något att förlora. Och den känslan tiodubblas såklart om vi leder. Men nu rinner tiden iväg. Vi behöver ju tre poäng! Då. Som en blixt från klar himmel. Petterström, assisterad av Poikolainen och Ericsson, har gett oss ledningen (vi rör oss medvetet mellan olika AIK-årgångar). 2-3!!!!

En halvdan supporter blir jätteglad. För min del byts glädjen ut mot i det närmaste panikångest. Ledning är det värsta som finns för nerverna. Jag väljer att gå till köket för att göra en oklar syssla. Tillbaka till datorn. Inget har hänt. Jag slår på TV:n. Löpning till datorn. Det måste ju vara slut snart!! Det blinkar till och något händer. Trots att jag ser det har jag svårt att tro det. Patrik Ekholm ENG. Assisterad av Pär Mikaelsson. Tid 19.34. Matchen är avgjord och lyckan är minst lika stor som efter en live-match.

Känslorna är svåra att kanalisera, och dessutom har Nyköping kvitterat mot Löven och den matchen går till straffar. Att följa ett straffavgörande på swehockey är nästan ett eget inlägg, med fruktansvärd oro som pris, så vi hoppar över det. Det den här kvällen nu handlar om är att surfa, kolla tabellen och kolla poängligan (stor glädje över att Hirvonen fick ett sent ass på Åkermans mål). Vid förlust undviker man hela internet tills det är dags för nästa match.

För dig som missat den här erfarenheten. Sätt dig vid datorn under en bortamatch och utmana ditt psyke på ett sätt som du aldrig har gjort förut.



Kommentarer

  1. Exakt, fick PTSD av detta inlägg!

    SvaraRadera
  2. Det här är ishockeykultur!

    SvaraRadera
  3. Jag minns att farsan brukade ta mig ner till Norran när han blev frustrerad på Radiosporten. Där man kunde se en analog uppdatering med textade resultatskyltar. Man stod och frös och väntade förhoppningsfullt att en ny skylt skulle visa mål eller seger för AIK. Blev det seger åkte vi till Korv Ivars för en segerkorv. Detta var naturligtvis innan internet eller text-tv fanns.

    SvaraRadera
  4. Herregud hur mycket man stått framför norran's fönster och frusit , och väntat på uppdatering

    SvaraRadera
  5. Inte fått mig en sån dos (dubbeldos) hockeykultur sen Tok-Tobbe bjöd på läkarsprit med kaffe på Almtunas läktare.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar