Fortsätt till huvudinnehåll

Anders Söderberg - vår lille, store hjälte


Draftad av Boston Bruins. Två junior-VM. Elva Elitseriesäsonger med 97 mål och 221 poäng. Tre SM-silver. En fantastisk, händelserik karriär och då är alla ovanstående siffror från Modo-tiden, innan han flyttade till Skellefteå AIK. En karriär som de allra flesta varit mycket nöjd med. Men 2004 ansågs Antos vara förbrukad. Han fick inte nytt kontrakt och skulle varva ner i Allsvenskan. Men han varvade snarare upp och blev en bättre spelare än någonsin i AIK.

Magnus Wernblom var den stora värvningen och Söderberg hakade mest bara på. Så var känslan när han skrev sitt första ettårskontrakt även om det var givet att han var ett mycket bra förvärv och att han skulle vara en nyckelspelare med stor poängproduktion. Åtta säsonger senare har Anders Söderberg skrivit in sig i AIK:s historia som en våra största.

Det var nog inte bara Modo som ansåg att Antos gjort sitt. 28 år gammal var han ganska kall på marknaden och han erkände själv att det var ett steg nedåt, karriärmässigt, att flytta till Skellefteå i Allsvenskan. Däremot ansåg han att både Skellefteås lag och organisation var redo för högsta serien. Och han skulle få rätt, även om det tog ett år mer än han räknat med.

Under sina två säsonger i Allsvenskan gjorde Söderberg 99 poäng på 80 matcher, ett snitt på 1,24 poäng/match. När det sedan gällde som mest i Kvalserierna bidrog han med 21 poäng på 20 matcher och var en enormt stor faktor bakom avancemanget. Skridskoåkningen, tekniken och speluppfattningen hade firat stora triumfer i landets nästa högsta serie, men hur skulle det gå i Elitserien?

Det var självklart att han skulle vara kvar och vara en viktig kugge, men efter våra sexton år utanför finrummet var det nog många av oss som hade svårt att överblicka hur han skulle klara sig. Han var en bättre spelare, med bättre självförtroende nu, jämfört med när han kom. Klart Anders Söderberg skulle hålla.

Första året gjorde han 41 poäng då vi behöll succékedjan med Öberg och Wernblom. Året handlade om att klara sig kvar och Antos gjorde 6 poäng då vi hamnade i negativt kval. År två föddes ”Bergskedjan” och Anders Söderberg spelade sin bästa hockey någonsin. Sjua i totala poängligan och hans namn nämndes i landslagsdiskussionen. Åh, vad vi älskade Antos!

33 år gammal gjorde han fina 37 poäng. Inte illa av en spelare vars spel byggde på fart, och farten är ju något man rimligtvis tappar med åren. Det sas att Modo ville ha tillbaka honom, men hans hjärta var svartgult, samt att vi var bättre. Sjätte säsongen 31 poäng. Sjunde 24 poäng. Åttonde säsongen 22 poäng. Poängproduktionen gick nedåt med åldern, men Söderberg gjorde ett fullgott arbete i fjärdekedjan och hade fortfarande bett i skridskoåkningen.

Efter två raka silver (2011 och 2012) skulle nu Lasse Johansson bygga en guldtrupp och frågan var hur det skulle bli med Söderberg. Inför säsongen 12/13 kändes som att inget skulle kunna stoppa oss, och visst borde det finnas plats för en trotjänare som vunnit inte mindre än fem silvermedaljer? Det var nog på darriga ben som Antos gick upp på kontoret för att få besked.

Nostalgi har ingen plats när det ska grävas guld, men Lasse Johansson har erkänt att det beslutet och det beskedet var de värsta under hans år i AIK. Genomsympatiske och fortfarande funktionsduglige Söderberg fick beskedet att han fick lov att packa trunken för sista gången och följa guldjakten från läktaren. Fortfarande känns det tungt när man tänker på det.

Vem tog då Söderbergs plats i truppen? Pontus Petterström återvände. Petter Emanuelsson, Viktor Arvidsson och Adam Pettersons speltid ökade markant, så hur man än vrider och vänder på det så gick det nog inte att fatta ett annat beslut. Det var alldeles för många duktiga killar på väg upp och varken Anders Söderberg eller Christian Söderström fick skörda frukten av det de varit med och skapat. Medaljens baksida.

Hur minns vi då Anders Söderberg? Den 169cm korte spelaren har en betydligt mycket större plats än så i våra hjärtan. Han var en av de viktigaste spelarna då vi gick upp och den klart viktigaste då vi etablerade oss i Elitserien. Söderberg hade lika mycket utstrålning på isen som han hade lite utanför den. Han lät spelet och poängen tala, och när vi summerar hans karriär vill jag påstå att han till och med var skickligare med klubban än Patrik Westerback och ingen har varit i närheten av hans förmåga att ta in pucken och etablera powerplay. Han var guld värd och definitivt värd ett guld.



Kommentarer

  1. Ja där har vi en spelare som symboliserade fart och finess. Tänker på honom ofta när vi har svårt att etablera ett pp.
    Faen att han inte fick vinna ett guld😔

    SvaraRadera
  2. Ja där har vi en spelare som symboliserade fart och finess. Tänker på honom ofta när vi har svårt att etablera ett pp.
    Faen att han inte fick vinna ett guld😔

    SvaraRadera
  3. Verkligen en hjälte och ovärderlig för oss under de viktiga åren i gränslandet mellan AS och ES.

    "Han var guld värd och definitivt värd ett guld."

    ������

    SvaraRadera

Skicka en kommentar