Plingmannen: den tidens dirigent

Det finns fortfarande resultattavlor i arenan, men frågan är till vilken nytta? Visst tittar man dit någon gång, men de flesta som är intresserade av resultat i andra matcher håller förmodligen koll via sin mobiltelefon. Men de senaste 10-15 åren har vi ju inte brytt oss särskilt mycket om hur det går för de andra lagen.

Vi har vant oss vid att ligga på säker mark, och har ingen rival som man verkligen missunnar en trepoängare. Jag vill påstå att exakt noll gånger har ett pling under den här tidsperioden inneburit ett unisont jubel. Det kan vara någon enskild som knyter näven i smyg om man är på väg att få in en trippel. Plingar det ens nuförtiden?

Annat var det förr då resultattavlan var en viktig och levande del av läktarupplevelsen. Dels ville man veta vilken match som var Björklövens. Men vi hade många andra konkurrenter som vi slogs om viktiga placeringar med. Boden, ST/Hockey och Leksand, för att nämna några. Vi har tidigare beskrivit kampen för att ta reda på vilken match som var vilken, utan att lägga pengarna på ett matchprogram.

Oftast gick det alldeles utmärkt att reda på att, exempelvis Skelleftebuss, var Husum - Björklöven. Om inte annat skulle jublet eller sorlet i isstadion avslöja det. Men vi ville ju veta alla matcher. Allt var viktigt. Om Piteå vinner ikväll och AIK förlorar, skiljer det ju bara sju poäng och då är det full panik. Det gick som sagt oftast bra att få veta vilka matcher som fanns på tavlan, och det är inte det vi ska ta upp idag.

Dagens ämne är fenomenet ”plingmannen”. Han som tryckte in målen på resultattavlan och annonserade förändringar med ett klart och tydligt pling. Hans plats var högst uppe på dåvarande a-läktaren, ungefär rakt bakom där AIK:s reservmålvakt öppnade båsdörren. De var två personer, då de också ansvarade för ljudanläggningen och spelade musik vid väl valda tillfällen.

De satt inte i en hytt som Lennart Lindström och övriga radiopratare, utan ute ovanför publiken. Framför dessa herrar fanns ett mixerbord och knapparna och spakarna som styrde plingen. På sätt och vis dikterade de stämningen i ishallen. Givetvis genom musiken, men även genom att skapa spänning genom olika sorters pling (ljudet lät alltid på samma sätt, men det gick att få till det ändå). Vi ska här beskriva de tio olika varianterna på pling.

Det snabba plinget
Örnsköldsvik - Kiruna 2-5. Det hann knappt gå en tiondels sekund från det att det plingade tills det att femman blinkade in. Inga krusiduller alls, bara ett jobb att sköta. På läktaren hann man inte få suget i magen, utan vi konstaterade att det var lugnt. Det där påverkade varken oss eller tabellen. Det här var det vanligaste plinget.

Det felaktiga plinget
De här plingen var mindre vanliga och skedde endast i oviktiga matcher. Det kunde råka bli så att fel lag fick målet och man fick ändra tillbaka, eller att det helt enkelt inte fallit något mål alls och de fick ta bort målet som just plingat in. Det här skapade ingen vrede på läktaren, i och med att slarv bara drabbade oviktiga lag.

Ingenting-plinget
Förmodligen kom någon åt en knapp eller blev lite för het då han hörde radioreferatet från Teg - Sollefteå, och hann tro att det blev mål. Ingenting-plinget innebar, precis som det låter, ett pling men ingen förändring på resultattavlan. Irriterande att lyfta blicken från isen och inte få något för det.

Det tysta plinget
Raka motsatsen till ovanstående. Inget pling, men förändring på tavlan. Förmodligen vanligare än vi tror, med tanke på att det inte var helt lätt att hålla koll på alla matcherna. Det här kunde drabba en hårt. Plötsligt hade Löven utökat och det hade inte plingat! Men det kunde ju slå åt andra hållet också, att ett positivt mål hade smugits in. Allt som allt en negativ variant.

Det multipla plinget
Vissa matcher rann iväg och istället för att plinga gång på gång och ge oss hopp, kunde plingmannen plinga vid ett tillfälle och sedan låta 5-6 mål rinna in för ett och samma lag. Ett sympatiskt drag, som visade på spelkänsla. Det multipla plinget kunde dock gälla Björklöven och då var det inte lika positivt, men mer om det snart.

Löven-plinget
Kronan på verket. Russinet i kakan. Eller vid 95% av fallen; en ren käftsmäll. Löven var nästan alltid bättre än oss och vann de flesta av sina matcher. Vid de få tillfällena som de förlorade eller tappade poäng blev det karnevalsstämning och plingmannen var en gud. Men allt som oftast kom det snabba plinget eller det multipla plinget, och man var nere på jorden igen.

Vändplinget 
De flesta av plingen som beskrivs är ju Lövenplinget, fast i olika former. Vändplinget innebar att det plingade och, vanligtvis, Lövens match började blinka. Euforin som blev när Sundsvall tog ledningen i Umeå Arena visste inga gränser. Men säg den glädje som varar. I samma pling visade det sig att Björklöven hade gjort tre mål och ledde komfortabelt. All heder till plingmannen dock, som gav oss en sekunds glädje innan livet återgick till det normala.

Det utdragna plinget
Det bästa plinget av alla. Skedde med några få undantag i Lövens matcher. Det gick till enligt följande: Det plingade som vanligt. Lövens match! Strecket mellan siffrorna om ställningen exempelvis var 1 - 1 började blinka. Och det blinkade länge. Ofantligt länge. Och då visste man vad det innebar. Almtuna hade tagit ledningen!!! I ett fall av tusen jäklades plingmannen med oss och det var Löven som gjort mål. Svårförlåtligt, men lite kul i efterhand.

Radioplinget
Vid vissa viktiga skeden av serien, fanns det män som lyssnade på radio på läktaren, för att ligga steget före plingen. Ibland lyckades man höra honom säga ”Boden har kvitterat i Umeå”, och visste vad plinget som kom innebar. Det fick mig att känna mig lite överlägsen övrig publik, som inte hade en aning. Det var en härlig känsla att se glädjen som utspelade sig på läktaren när plinget och resultatet kom.

Slutplinget
En match kanske stod 3-2 och man hoppades in i det sista på en kvittering, trots att klockan passerat 21.15. Vid något enstaka tillfälle blev det så, men vanligast var att det gula strecket blev rött och hoppet var ute.