Dick Andersson, Johan Backlund och Gaber Glavic är huvudpersonerna i det här triangeldramat som egentligen inte hade behövt bli. I efterhand var det en härlig tid, men där och då hade många supportrar ont i magen. Hur kunde vi offra Dick? Var Backlund redo att ta platsen mellan stolparna? Och vem tusan var den unge, dryge slovenen som inte var det minsta intresserad av att anstränga sig?
Men vi tar det från början. 1988 kom Dick Andersson till SHC från CRIF. Han blev under drygt tio år den störste målvaktslegenden vi någonsin haft. Kanske inte den bäste, men den störste. Vi har redan beskrivit Dicks karriär och hur ganska många reservmålvakter tynat bort i skuggan av honom. Hans insatser i Skellefteå är ovärderliga.
Men allt har ett slut och vi hade väntat på någon som skulle kunna ta upp kampen med honom. Om inte annat så blev ju Dick Andersson inte yngre och skulle fylla 36 år när den här berättelsen utspelar sig. I drygt tio år hade man vant sig vid att gravt oroa sig när andremålvakten fick chansen, men ganska snabbt insåg vi att Backlund var ju bra! Även om det tog ganska lång tid att lära sig slappna av med Backe i mål och ännu längre tid att acceptera det.
Ovanstående är egentligen från säsongen 00/01 då Johan Backlund tog över som förstemålvakt, en säsong som blev Dick Anderssons sista. Men det är ju 1999 vi ska prata om. Säsongen innan hade sett ut som alla säsonger brukade göra. Dick Andersson spelade ungefär 95% av matcherna, men nu vankades problem.
1. Dick skulle börja plugga i Umeå och det skulle ta både tid och kraft.
2. Att Backlund tryckte på underifrån var kanske inget problem, men han skulle behöva speltid för att utvecklas och Andersson riskerade stå i vägen för det.
3. Skulle AIK sänka Dicks lön och på så vis förtydliga att det var nya tider och att han inte kunde vänta sig att vara ohotad nummer 1?
4. Eller skulle Backlund få kampera ihop med en annan målvakt och i så fall vem?
5. Men man kan ju inte släppa legenden Dick Andersson?? Eller?
Svaret på egentligen alla frågor blev att Dick Andersson skrev på för Björklöven. Han skulle som sagt plugga i Umeå och fick ett ganska dåligt ekonomiskt bud av AIK. Hemma i Skellefteå gräts det svartgula tårar. Hur kunde en saga avslutas så här? Och vad skulle komma istället? Vi var ju nöjda med Backlund, som var en egen produkt, men alldeles oprövad.
Då. När det var som allra tyngst, blev det ännu tyngre. För in kom Gaber Glavic. Christer Abrahamsson hade varit på hockey-VM och scoutat fram honom. I tidningarna beskrevs han som en blivande världsstjärna, men tyvärr var han inte så intresserad av att träna hårt. I princip stod han bara helt stilla och släppte in allt. Utespelarna var minst sagt less och han höjde inte direkt lagmoralen.
Och som man tränar spelar man, sägs det, vilket stämde väl in på Glavic. På de två matcherna han fick chansen att spela släppte han in allt och lämnade med en segerprocent på exakt 0. För visst fick han lämna, och kvar stod vi med en 18-årig Johan Backlund och inget mer. Vad skulle vi göra? Fanns det någon målvakt inom 150km, med svartgult hjärta?
Svaret var givet. Dick Andersson hade gjort sig impopulär i Umeå, genom att prestera på, näst intill, Glavic-nivå. Förmodligen en djävulsk plan av Andersson att flytta dit och sänka det gröngula laget. Det sas också (mycket, mycket sannolikt) att Löven hade ekonomiska problem och att Dick inte hade fått ut någon lön.
Så blev det. Lösningen på allt blev att återgå till hur det var från början. Andersson och Backlund i AIK. Gaber Glavic bort från stan och Björklöven fick återgå till sitt. Om vi bortser från att Dick Andersson svärtat ner sin karriär med två matcher i Björklöven. Att Gaber Glavic varit här ångrar vi inte en sekund, då han alltid kommer att vara kultförklarad. Vi kan passa på att göra reklam för den kommande intervjun med just Glavic.
Resten av säsongen stod Dick Andersson 34 matcher och Johan Backlund 12, med näst intill identisk räddningsprocent. Ordningen var återställd och hade det inte varit för knäskadan, som satte stopp för karriären, under nästa säsong, hade han säkert fortsatt än idag.
Kommentarer
Skicka en kommentar