Magnus Wernblom vs Osten Bergström

0-1 Robert Tomik, 21:19
0-2 Lubomir Sekeras 24:12
0-3 Mikael Wahlberg 27:02

Det såg mörkt ut i det allsvenska mötet mot Malmö, 4:e november 2005. Det var säkert en del av de 4194 personerna i publiken som gick hem inför sista perioden. Underläge med 0-3 mot vår enda riktiga konkurrent om seriesegern. (Malmö vann till slut serien med 104 poäng. AIK 102 och trean Bofors 79.) Det man kunde hoppas på inför tredje var att AIK skulle forcera och att det skulle spåra ur. Vi fick allt och lite till.

I förgrunden för den just då rådande rivaliteten stod två färgstarka personligheter. I Malmös bås stod Lars ”Osten” Bergström, som gjort sig ett namn som en ytterst osympatisk människa, men också som en vinnare. Lagkapten i Skellefteå AIK var Magnus Wernblom, med liknande rykte som Osten. I alla fall i vissa kretsar. Bloggens åsikt är att Wernblom var het på isen, men rak och ärlig utanför, medan Bergström hade längre till sina goda sidor.

När Mikael Wahlberg gjorde 0-3, och förmodligen satte spiken i Skellefteå-kistan plockade Osten fram en sämre sida och barnsligt nog började han skrika könsord (oklart vilka) med måltavla Wernblom. Werner svalde förtreten, men lagrade upplevelsen någonstans i bakhuvudet och tänkte säkert att ”hämnden kommer att bli ljuv”.

Med små förhoppningar inleds sista perioden och efter knappt fyra minuter får vi spela 5 mot 3. Med uppställt spel och små ytor gör Brett Harkins inget misstag. Han serverar ett gyllene läge till Fredrik Öberg som inte gör något misstag. Halvminuten senare reducerar Daniel Sondell med ett egentligen dumt taget skott från blå. Åtta minuter därefter förlänger Harkins sin klubba och gör tidernas köksvägen-mål. Det är kvitterat och ishallen kokar.

Men i likaläge kommer forceringen av sig och det blir ett ställningskrig. När alla väntar på förlängning drar Per Helmersson på sig en utvisning, men vi reder ut det hela och är ändå ganska nöjda med oavgjort. Då glider Brett Harkins in i offensiv zon och med ögon i nacken skottfintar han ner hela Malmö-försvaret och en genialisk passning når Magnus Wernblom.

Ett stenhårt skott senare sitter 4-3-målet där, med 42 sekunder kvar att spela. Wernblom prioriterar följande: 1. Fira tillsammans med ståplatspubliken. 2. Vända sig mot passningsgeniet Harkins och tacka för den välbredda mackan. 3. Glädjas tillsammans med övriga lagkamrater. När han så småningom lämnar den goda stämningen i sarghörnet, minns han könsorden från Osten.

Med ett Brett leende, från örsnibb till örsnibb åker han förbi Malmöbåset, stint stirrandes på Osten Bergström. Många av oss kanske hade tänkt tanken. Några hade genomfört den, men få, om ens någon, hade hållit ut leendet hela vägen fram till vårt eget bås. Den usle förloraren Bergström blir galen och skriker både ett och annat, vilket eldar på hans spelare som åker ut på isen och attackerar Wernblom.

Den vanligtvis hete Wernblom befinner sig fortfarande i hån-bubblan och dras inte med i den dåliga stämningen som Malmöspelarna förmedlar. Han parerar ett par smällar från Christian Sjögren och lämnar sedan situationen. Gruffet leder till en dubbelutvisning (2+2) för Sjögren och Andreas Paulsson. Under de sista sekunderna gör Johan Åkerman 5-3 i tom kasse, och tidernas vändning är slutgiltig. Dessutom mot vår största antagonist just för tillfället.

Efter matchen konstaterar Wernblom att ”det var en underbar vändning, men egentligen var vi inte förtjänta av att vara i så stort underläge inför sista perioden”. Reportern på Västerbottensnytt ställer ingen fråga om flinet, vilket är synd. För Magnus Wernblom var inte bara en hårdför spelare med bra skott och vinnaregenskaper, utan han är också kungen av one-liners i anslutning till en hetsig match.

Osten hävdade efter matchen att han minsann inte alls skrikit könsord, utan att det var Wernblom som betett sig illa och filmat och provocerat. Han hade också full förståelse för att det runnit över för några av hans egna spelare. Snart femton år efter händelsen minns man själv vilken otrolig hjälte och vinnare Wernblom var.