Vi gnäller en del på NHL och dess plastighet. Själ och hjärta saknas. Likaså hettan på läktarna. De gånger publiken jublar som mest är när storbildsskärmen visar publikbilder och man hoppas på att få vara i bild en kort sekund. Ett lag kan flytta till en annan stad. The greatest show on earth kallas spektaklet och av någon anledning vill SHL efterlikna detta.
Men det finns bra saker också och en av dessa ska vi fokusera på idag. Nämligen de individuella priserna. Varje år delas ett tjugotal awards ut, exempelvis till bästa back, snyggaste räddningen, ledarskapspris och kronan på verket mest värdefulla spelare. Detta sker på en gala där mycket amerikanska tal hålls av segrarna.
Det är viktigt med profiler och barn och ungdomar (och vuxna) behöver ha idoler. För visst sträcker man på sig lite extra när Jocke Lindström kammar hem Guldpucken. I Sverige var det just Guldpucken som gällde länge. Visserligen fanns också priser för mest mål och mest poäng redan på 70-talet och tidigare, men det fick inga rubriker direkt.
Under 2000-talet har två olika falanger vuxit fram. Dels Ishockeyjournalisternas kamratförening som delar ut pris till bäste målvakt, back och forward, samt Rinkens riddare till årets gentleman. Sedan ett antal år tillbaka finns också SHL Awards, som nästan är en kopia på NHL Awards, men inte med riktigt lika många priser att dela ut.
Vi ställer oss bakom detta och tycker att bra spelare och prestationer bör uppmärksammas. Inte minst med tanke på att AIK har varit relativt framgångsrika i de flesta av kategorierna. Nedan kommer vi att lista samtliga av Skellefteå AIK:s pristagare i alla dessa kategorier.
Guldpucken (Sveriges bästa spelare, korad av Svenska Ishockeyförbundet och Expressen)
1958: Hasse Svedberg
Den tredje spelaren och förste AIK:are någonsin att vinna svensk hockeys finaste pris. Skellefteå tog SM-silver det året och Svedberg snittade 0,71 poäng/match från sin backplats. Dessutom var han lagkapten i Tre Kronor under VM.
1961 och 1962: Anders ”Acka” Andersson
En av endast fyra spelare någonsin som vunnit priset vid två tillfällen. Acka var center i Myggkedjan och var med och vann SM-silver 1961 och VM-guld 1962, där han gjorde 9 poäng på 7 matcher. En av våra största spelare genom tiderna.
2013: Jimmie Ericsson
Det stora äntligen-året och den stora ledaren vid SM-guldet var Jimmie Ericsson. Han var ansiktet utåt och var dessutom I ansiktet på motståndarna varje kväll. Jimmie har aldrig varit en poängmaskin, men den här säsongen var hans poängbästa och han gjorde vad som helst för att vinna.
2014: Joakim Lindström
Ett magiskt år för Jocke, som ni kommer att upptäcka nedan. Vi vann vårt andra raka SM-guld i stor stil och den stora segerorganisatören var Lindström. Det är svårt att hitta ord för hur dominant han var den här säsongen och belöningen blev VM-spel och ett NHL-kontrakt.
Guldhjälmen (SHL-spelarna röstar själva fram årets bästa spelare)
2013: Bud Holloway
Buds överlägset bästa år då allt lyckades. Varenda skott från blålinjen gick in. Han vann SHL:s poängliga och raderade ut Håkan Loobs assistrekord. AIK vann SM-guld och Holloway skrattade sig in i alla våra hjärtan. Förste nordamerikan att vinna det här priset.
2014, 2017, 2018: Joakim Lindström
Till saken hör att Jocke inte spelade i SHL under 2015-2016. Vid första anblicken tycker man ju att han borde ha vunnit ännu mer. Det här priset är en stor ära att vinna, just eftersom de som kan mest hockey och möter varandra match efter match, är de som utser vinnaren. Jocke är SHL:s bästa spelare genom tiderna och förtjänar alla priser och applåder han kan få.
Skyttetrofén (Flest poäng i grundserien)
1978: Martin Karlsson
Vid vårt första SM-guld var det Hardy-kedjan som ledde laget. Hardy Nilsson, Per Johansson och Martin Karlsson. Martin smällde till med 63 poäng (33+30) på 36 matcher och var naturligtvis en stor anledning till lagets framgångar.
2011: Joakim Lindström
Återkomsten till svensk hockey för Jocke, och ingen visste nog hur bra han var. Tillsammans med Mikko Lehtonen och David Rundblad bildade han poängligans topp tre och landade på mäktiga 60 poäng (28+32). Tio år av dominans hade inletts.
2013: Bud Holloway
71 poäng (20+51) och en storstilad seger i poängligan. AIK var seriens bästa lag och Holloway var seriens bästa spelare. Vad som sedan hände med bössan och poängproduktionen är lite av en gåta, men det är verkligen ett kärt minne när man gick till hallen och bara visste att Bud skulle göra minst en poäng ikväll.
2017: Joakim Lindström
Tillbaka efter två år i Nordamerika och Ryssland, och Jocke var sugen på att leverera i AIK-tröjan igen. När Lindström trivs är han ostoppbar och det här året blev det 54 poäng (18+36) och det var väldigt skönt att ha honom tillbaka. Det är inte direkt alla lag som har en given +50-spelare varje säsong.
Håkan Loob Trophy (Flest mål i grundserien)
1978: Martin Karlsson
Ingen AIK:are har någonsin gjort fler mål än vad Karlsson gjorde den här säsongen. 33 baljor på 36 matcher är makalösa siffror. I och för sig under en tid när hockeyn var öppnare och målvaktsskydden var mindre. Men hade det varit så enkelt hade ju fler spelare gjort 33 mål. Hatten av för Karlsson.
2011: Mikko Lehtonen
Lehtonens enda riktigt lyckade säsong blev en total succé. 30 mål, SM-final och guldkantat KHL-kontrakt. När han inte längre hade Jocke Lindström vid sin sida gick det sämre, men det här året gick allt in. Han kunde skjuta rakt genom målvakten, djupt nere i zonen på vänster sida. En fantastisk säsong!
Årets rookie
2020: Jesper Frödén
Enda gången en AIK:are fått priset årets rookie var alltså senaste säsongen. Frödén inledde ganska försiktigt, men tog enorma kliv efter jul. I slutändan fick han ihop 29 poäng på 49 matcher, och en poängliga endast med poäng från säsongens andra halva hade varit intressant. En spännande säsong väntar.
Stefan Liv Memorial Trophy (Slutspelets MVP)
2013: Oscar Lindberg
Till slut lossnade det för Oscar, och då lossnade det ordentligt. I ett väldigt starkt Skellefteå kändes det som att han till stora delar bar vår offensiv, och när matcherna skulle avgöras var det Lindberg vi kunde lita på mest. Belöningen blev ett SM-guld och flytt till NHL.
2014: Joakim Lindström
Året som Jocke vann alla tunga priserna. AIK var en maskin i slutspelet och bakom spakarna satt Joakim Lindström. Med 18 poäng på 14 slutspelsmatcher och en aura av att bara vara bäst var det inget snack om vem som skulle vinna det här priset.
Ishockeyjournalisternas kamratförenings priser
Honkens trofé
2016: Markus Svensson
Trots att säsongen avslutades med en olycklig skada och finalförlust mot Frölunda var det tämligen enkelt att kora årets målvakt. Fjärde säsongen i AIK blev hans bästa, även rent statistiskt. 0.922 i räddningsprocent och magiska 1.84 i insläppta mål/match. Belöningen blev ett KHL-kontrakt.
Salming Trophy
2011: David Rundblad
Bland det bästa vi skådat är Rundblads säsong 2010/11. Han trollband publiken med små rörelseförändringar, briljant klubbteknik och 50 poäng från backplats. Mer given vinnare av det här priset har aldrig skådats.
2015: Tim Heed
Vi har tidigare skrivit om Heeds förvandling från puppa till fjäril. Med en nyfunnen pondus på blålinjen dominerade han under hela säsongen och vann också AIK:s interna poängliga. Ett välförtjänt kontrakt med San José Sharks blev belöningen för det hårda jobbet som ledde honom dit.
2016: Niclas Burström
Roligt att juryn hittade Burström, som trots alla sina fina kvaliteter är en doldis för den stora massan. Förmågan att dyka upp på rätt plats i offensiv zon kombinerat med konstant småjävlighet i egen zon är fina egenskaper. Lägg därtill att han, trots sin litenhet, klarar sig väl runt sargerna. Burström är en underskattad spelare.
Peter Forsberg Trophy
2013: Jimmie Ericsson
Årets forward-priset till Jimmie rymmer även årets ledare och årets vinnare. Den här säsongen gick Jimmie från att vara en bra spelare till att vara en supermänniska. Få spelare har förknippats så starkt med ett lag som Jimmie med AIK. En stor lycka att han fick vinna ett individuellt pris, i egenskap av en riktig lagspelare.
2014: Joakim Lindström
Jockes säsong hade som sagt allt, utom seger i poängligan, där Pär Arlbrandt blev övermäktig. Highlightsvideon med Lindström från den här säsongen skulle nästan vara lika lång som hans totala istid. Vi får aldrig se något liknande.
Rinkens riddare
2007: Anders Söderberg
Han fick i alla fall vinna något, är första tanken. Och det är ju ett sympatiskt pris. SHL:s trevligaste kille. 10 utvisningsminuter/säsong var ungefär det han snittade. Det och en vänlig framtoning gav honom ett pris han gärna hade bytt mot en guldmedalj istället för sina fem silver.
2014: Oscar Möller
Möller ger också ett väldigt sympatiskt intryck och hamnar sällan eller aldrig i clinch med domare, motståndare eller media. En genomsnäll man som sprider god stämning. Den aktuella säsongen drog han på sig 14 utvisningsminuter, vilket faktiskt är hans högsta siffra någonsin.
Årets junior
1971: Martin Karlsson
Första gången en AIK:are utsågs till årets junior, och när man tittar på statistiken från juniorlandslaget är det inte konstigt att juryn valde Karlsson. På 5 matcher gjorde han hela 17 poäng! Samma säsong etablerade han sig i vårt a-lag, med ett snitt på cirka 0,5 poäng/match.
2013: Viktor Arvidsson
I mina ögon ett enkelt val då Arvidsson gick från bänkspelare till toppspelare under säsongen. En väldigt stor faktor i SM-slutspelet med både avgörande insatser, men också ett ständigt hot för motståndarnas backar. Dessutom ett fint JVM och över en poäng/match i j-landskamperna.
2015: Axel Holmström
Det enda som saknades det här året var ett SM-guld. Och samtidigt är det det enda som verkligen räknas, där och då. I efterhand kommer Holmström säkert glädja sig åt den här utmärkelsen, poängrekordet för juniorer i slutspelet och kanske till och med SM-silvret. 7 poäng på 7 matcher i JVM.
SHL Awards
Årets tränare
2015, 2016: Hans Wallson
Första åren som det här priset delades ut. Hade det haft en längre historia hade Wallson vunnit även 2014. AIK var ostoppbara (i grundserien) under de här åren och det går heller inte att påstå att Hans Wallson kom till ett dukat bord, när vi bytte ut halva laget. Ett bra ansikte utåt som också var modig med att spela juniorer och fördela istiden.
Årets målvakt
2020: Gustaf Lindvall
SHL:s statistiska etta med ofattbara 1.78 insläppta/match. Vinstprocenten var brutal och på ett vis var det nästan tur för oss att det inte blev något slutspel, då Lindvall skadade sig i näst sista omgången. AIK gjorde en bra säsong, men Gustaf Lindvall var tungan på vågen.
Årets forward
2017: Joakim Lindström
Å ena sidan kan man skriva hur mycket som helst om Jocke. Å andra sidan känner man sig nästan tjatig. Som sagt tillkom de här priserna först 2015, annars hade hans prisskåp rymt ännu fler troféer. Starkt att lyckas hålla samma, poängmässiga nivå, när han inte är omgiven av lika bra spelare längre.
Årets MVP
2017: Joakim Lindström
Copy, paste. Mest värdefull innebär att den spelaren bidrar mest, procentuellt, till sitt lag. AIK utan Jocke 2017, hade knappast nått slutspel. Han bidrar inte bara med poäng, utan är en oväntat stor ledare i omklädningsrummet. Och man ska heller inte underskatta den respekten som motståndarna har för honom, vilket skapar yta åt andra.
Målvaktsligan i procent
2020: Gustaf Lindvall
Släpper man in färst mål/match och har högst segerprocent är det ju troligt att man även toppar räddningsprocentsligan. Lindvall räddade 93,5 % av alla skotten och det här blev en sällan skådad genombrottssäsong. Att han är egen produkt innebär ju att man är minst tio gånger lyckligare.
Årets mål
2010: Tim Erixon
När Tim Erixon skalade buren och satte fart genom egen zon mot ett samlat Frölundaförsvar var det knappast någon som fick upp pulsen. Femtio meter och några sekunder senare hade han tagit sig hela vägen fram och vispat upp en backhand i nättaket. Ett mycket klassiskt mål.
2018: Andreas Wingerli
Egentligen inte det snyggaste målet om man bara räknar med själva avslutet. Däremot är hela upprinnelsen underbar. Wingerli bryter i numerärt underläge, i egen zon och får pucken till Sebastian Ohlsson. De två åker full fart mot målet och skapar ett 2 mot 1-läge. Pucken tillbaka till Wingerli som rundar Linköpings målvakt och lägger in den i tom kasse.
Årets räddning
2013: Joacim Eriksson
Vanligtvis hinner inte en bortspelad Joacim Eriksson tillbaka, då han har en tendens att bara glida vidare. Men, den här gången, mot Solna hann han tillbaka till den högra stolpen, då Broc Little bara hade kvar att raka in pucken. Orden bortspelad, mirakulöst och reptilsnabb fanns med i motiveringen från juryn.
2014: Markus Svensson
Året efter vann Markus Svensson priset. Inte bara för EN räddning, utan för inte mindre än tre magnifika parader inom loppet av bara några sekunder i bortamatchen mot Linköping. Stoppade skott, reflexer, sidledsförflyttningar. Hela registret, på en och samma gång.
2018: Joni Ortio
Även Ortios prisvinnande räddning kom borta mot Linköping. En listig bakomryggen-passning från bakom förlängda mållinjen vid Ortios högra stolpe, diagonalt genom målgården till en fristående LHC-forward med öppet mål. Joni Ortio hann inte bara tillbaka. Han plockade pucken.
2020: Gustaf Lindvall
En jämn, oerhört hög nivå räckte inte för Gurra. Han hade också högsta toppen. I ett powerplay för HV71 kom en stenhård passning från vänster sida, rakt in i slottet. Lindvall sidledsförflyttade och direktskottet kom. Men i hörnet han just hade lämnat. Men 2020 fanns inga gränser, en enorm reflexräddning i fel hörn, gav honom även denna trofé.
Kommentarer
Skicka en kommentar