Duos

Helan och Halvan. Lili och Susie. Batman och Robin. Listan över kända duos kan göras hur lång som helst. I ovanstående fall kan man fundera på hur den ene hade klarat sig utan den andre. De har blivit så starkt förknippade med varandra att en solokarriär inte är att tänka på. Det finns givetvis en mängd duos i idrottens värld också, exempelvis Draisaitl/McDavid och Thern/Schwartz.

I den världen går det bättre med nya konstellationer, då man byter lag och position på ett annat sätt än artister och brottsbekämpare. Det är något fint med par som är så sammanknippade med varandra. Totalen blir större än summan av delarna. Man växer och låter den andre växa, samtidigt som man växer ihop.

Även i Skellefteå AIK har vi haft ett antal duos. Två spelare som vi på olika vis förknippar med varandra. Vi har gått igenom trupperna och funnit en rad sådana. Givetvis blir det en subjektiv lista, då den inte bygger på statistik eller fakta, utan mer en känsla. Jag har i varje fall försökt ta upp par som de flesta nog håller med om.

Det är ju lätt att fastna i fällan att spelare från samma land bildar en duo. Till exempel Serge Roy och Randy Heath eller Antti Virtanen och Markku Tähtinen. Men vi har tänkt lite längre än så. De exemplen råkade ju bara komma hit samtidigt och det är väl just det de har gemensamt. Emil Pettersson och Jesper Olofsson kanske man buntar ihop i samma förpackning. Två yngre killar, med lite halvrisig inställning till hårt jobb och en misslyckad tid i AIK. Men det krävs mer än så.

Våra duos har (oftast) spelat mycket tillsammans. Det ska nästan finnas en telepatisk förmåga och det ska finnas mer än att de likt Rundblad/Erixon haft karriärer som gått relativt parallellt med den andre. Tänk dig att du utmanar din fru eller arbetskamrat och säger ”om jag säger Henrik Sedin, vem säger du då?”. Då bör ju den utmanade svara Daniel Sedin. Nu når nog ingen av våra duos upp i den nivån, men här kommer i alla fall AIK:s sju mest sammanflätade duos. Utan inbördes ranking.

Andreas Wingerli och Sebastian Ohlsson 
Ohlsson/Wingerli är lika gamla och debuterade i a-laget säsongen 2014/15. Under de kommande åren  hade de en snarlik poängskörd och fick till och med en ramsa (mel: Staten och kapitalet) som inleds:
”Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt.
Wingerli och Ohlsson, dom jobbar mot samma mål.
För det var precis så det var. Stenhårt jobb och mycket skridskoåkning. Mest tänker vi på dem som ett boxplay-par och deras fina samarbete ledde till att Wingerli vann priset för Årets mål, 2018. Nu har de gått skilda vägar, men för några år sedan visste man knappt vem som var vem.

Johan Forsberg och Pierre-Edouard Bellemare
De kom samtidigt till AIK och är lika gamla, och precis som många andra nyförvärv tydde de sig till varandra från början, innan de hittade sina platser i gruppen. Men det blev en vänskap som bestod. Två annorlunda hockeykillar som främst hittade varandra utanför isen. David Ekström skrev ju helst om det som inte handlade om hockey, och han älskade att nämna ”fika-klubben” som grundades av dessa herrar. PÅ isen spelade de initialt tillsammans innan poängproduktion och kvalitet gick åt olika håll.

Magnus Wernblom och Anders Söderberg
AIK:s version av Batman och Robin, med skillnaden att Söderberg bidrog otroligt mycket jämfört med ynkedomen Robin. Under de tre säsongerna de spelade här tillsammans var det aldrig aktuellt att sära på de före detta Modo-spelarna, utan frågan var bara vem som skulle gå center mellan dem. Eftersom det här inte är ett statistiskt inlägg vet vi inte hur många mål som gjorts med assist av den andre, men otroligt många var det. Sällan har man sett en tydligare rollfördelning med Antos som dribbler och snabbaskrinnare och Werner som hårdskjutande murbräcka. Ni som spelat hockey på 8-bitars Nintendo, tänker nog samma som jag.

Erik Forssell och Erik Andersson
Två grabbar som kom till AIK från en förening cirka 13 mil söderut. Båda flyttade hit 2007 och vann dubbla SM-guld tillsammans. Karriärerna avslutades dock i Malmö för de båda jämnåriga Erik. Som ni ser finns det väldigt många gemensamma beröringspunkter, men den allra största är deras val att genomföra en universitetsutbildning i teknisk fysik, kombinerat med en elitkarriär. De två bör tillsammans ha stått för minst 90% av de mest intellektuella diskussioner som några SHL-spelare någonsin har haft.

Joakim Lindström och Oscar Möller
Initialt spelade Möller med Holloway, medan Jocke samma säsong kamperade ihop med Jimmie Ericsson och Lee Goren. Men från och med guldåren har de för det mesta spelat ihop. Under de senaste åren har laget varit så offensivt trubbigt att man valt att sära på våra största stjärnor, bara för att förena dem då det började gälla. Det finns inte en artikel om AIK, där man spår hur det ska gå för laget, utan att man nämner hur viktiga Jocke och Möller är. Och just här har jag faktiskt lite statistik, tack vare en bekant. På Möllers 165 mål har Lindström assisterat till 42%. Vi hoppas att de får spela ihop från start direkt nästa säsong. Inte minst med tanke på Jockes jakt i totala poängligan.

Viktor Arvidsson och Lars Bryggman
Nu hajar ni kanske till, men det här partnerskapet varade under deras juniortid. Likt Söderberg och Wernblom var det här en duo med en bjässe (Bryggman) som grävde fram puckarna längs sargen och banade väg för den lille, ettrige Arvidsson. Opposites attracts, sjunger Paula Abdul och precis så är det. Ofta är det olikheterna som gör att spelare kompletterar varandra så bra. Det stämmer in på det här fallet och 20kr/match var ett billigt pris att betala för att se den här duon tokdominera juniormatcherna.

Daniel Pettersson och Jörgen Wännström 
Vi sparade det bästa till sist! Tolv säsonger tillsammans och bilden är ju att de inte har gjort ett byte utan varandra. Oavsett vem man pratar med, som spelat under den här tiden, så nämns Wännström och Pettersson i samma andetag. Både Kent Norberg, Kent Lindberg och Mikael Berg uppger att de var tredjelänken i deras kedja och det måste ha varit en drömtillvaro. Pettersson med sitt spelsinne och Wännström med sin speed. Det bör bara ha varit att åka runt och hålla nere klubban.