Fortsätt till huvudinnehåll

Melker Karlssons debutmatch


Han hade fått sitta på bänken två matcher, men nu var det dags. Christian Söderströms skada kom lägligt och Melker Karlsson skulle ta plats i vinterns succékedja tillsammans med Gabriel Karlsson och Kimmo Koskenkorva. På den tiden tilldelades inte juniorerna fasta nummer när de fick chansen i a-laget, så Melkers nummer 17 hade också burits av Marcus Hurtig och Martin Sandgren.

Men vi backar bandet några år. När Skellefteå AIK gick upp i Elitserien 2006 utvidgades vårt geografiska upptagningsområde markant. Istället för att vara den givna andrafiolen bakom Luleå och Modo längs Norrlandskusten, kunde vi åtminstone börja ta upp kampen med dessa lag. Björklöven akterseglades en gång för alla, för det var nämligen så att i Lycksele, där den här berättelsen har sitt ursprung var det 50/50 om man som ung talang skulle flytta till Skellefteå eller Umeå.

David Rundblad, som bekant också är Lyckselebo ursprungligen, hade anbud från både AIK och Björklöven det här året. Nu tror vi ju att Rundblad är så klok att han vet sitt eget bästa och hade kommit hit även om vi missat att gå upp till Elitserien. Huruvida Melker Karlsson var önskad till björkarnas stad låter vi vara osagt. Rundblads talang var ju så uppenbar att till och med Löven snappade upp den, medan Karlsson inte var lika framstående.

Lyckselegrabbarna acklimatiserade sig snabbt i lägenheten på Hägglundsgatan, 5-10 stenkast från ishallen. Men medan David Rundblad snabbt avancerade till J20 och fick chansen i juniorlandslaget, nötte Karlsson på i J18 med hyfsat resultat. Med en kropp som liknade mer en höjdhoppares än en hockeyspelares blev det inga juniorlandskamper för Melker Karlsson förrän långt senare, och då endast tre stycken.

"Han har följt alla kostråd och underkastat sig all den träningen som lagts upp för honom. Där har du hemligheten." Orden är Lasse Johanssons efter det att Melker Karlsson etablerat sig som NHL-spelare för San Jose Sharks, fortfarande lång och gänglig, men med muskler på exakt rätt plats. För vi vet ju var i sagan vi befinner oss just nu, men vi återgår till starten igen.

Motståndet i Melkers riktiga debut var Brynäs, med profiler som Jörgen Sundqvist, Daniel Hermansson, Daniel Widing och Juuso Hietanen i laget. Skellefteå och Brynäs fightades i mitten av tabellen och AIK kom från en svag insats mot Färjestad. Viktiga poäng var på spel i kampen om slutspelsplatserna och det hann gå 06.45 av första perioden innan Jonathan Granström gav Brynäs ledningen.

Brad Moran kvitterade omgående och trots att det här får betecknas som en match i serielunken var det drygt 5000 personer på plats och inte många av dem hade löst biljett bara för att få se Melker Karlsson spela. Oturligt nog hade han glömt klubban hemma och ersatt den med ett trollspö och en eldgaffel. Trollspöet användes när han skojade friskt med Brynäsbackarna och eldgaffeln när han, med sin tunna kropp, tacklade, forcheckade och slet.

Känslan när en ny, ung spelare debuterar och blir vän med hela publiken, inte genom att göra mål eller poäng, utan genom att med hela kroppen berätta att "här kommer jag", händer sällan. Hur många minns Pär Lindholms första hemmamatch? Tim Erixons? Oscar Lindbergs? Det sitter säkert några minnesmästare och ler just nu åt tre enkelt ställda frågor. Man behöver dock inte ha världens bästa minne för att minnas Melkers debut. Han valdes, helt riktigt och inte av sympati för att han bara var 18 år, till matchens lirare.

Det var nära att han fick kröna sin insats med ett mål, men i efterhand är det här kapitlet bättre utan ett statistiskt avtryck i historieböckerna. Vi minns ju ändå. Och det är finare. Matchen? Den vann vi med 2-1 efter ett förlängningsmål av Gabriel Karlsson. I förlängningarna då spelade man 4 mot 4 och även om hela hallen ansåg att Melker Karlsson var förtjänt av speltid i de fem minuterna en förlängning pågår, fanns det inte en chans i världen att vår tränare skulle chansa med en junior i det utsatta läget. Vem tränaren var? Hans Särkijärvi, såklart. 

Anders Forsberg och Hans Wallson hade inlett med Melker, men Säcken hade andra karaktärsdrag. Det blev bara en match till för Karlsson under grundserien på grund av att han skadades, men AIK var givetvis nöjda med vad de fått se. I maj samma år skrev han ett treårigt rookieavtal, samma dag som Adam Larsson och Mattias Lindström. Två år senare hade han fortfarande inte riktigt fått det att lossna och lånades ut till Örebro i tio matcher.

Ytterligare två år senare hade Melker Karlsson debuterat i landslaget och vunnit SM-guld. Mer guld. NHL. Vi kan alla vad som hände sen, men även om den här texten handlar om den fantastiska starten på en framgångssaga var de närmaste åren allt annat än spikraka. Om ni scrollar upp några stycken och läser om Lasse Johanssons ord om Melker, så är det egentligen det vi vill ha sagt. För ärligt talat, vem hade trott att det var Melker Karlsson, av Lyckselegrabbarna, som skulle etablera sig i NHL? 

Kommentarer

  1. Tre kronors ledning såg inte melker det året ,men det gjorde NHL direktörerna.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar