Bloggens mål är som bekant att ta marknadsandelar av Norran-bloggen och även om det kanske är ett högt uppsatt mål, så kör vi på det. Innehållet är, och kommer alltid att vara AIK och hockey. Därför behöver inte modebloggar oroa sig över det här inlägget, när vi gör en liten avstickare till design- och modevärlden. Sömmar, passform och färgsättning (då det är givet att den är svartgul) kommer inte att bedömas.
Däremot kommer vi att ta oss en titt på AIK:s t-shirts med budskap, senaste femton åren. Inte ”Magic number seven” eller ”Du och jag Jocke”, som ju är exempel på spelarhyllningar och inte har ett djupare budskap än så. De flesta av oss har nog vid ett eller flera tillfällen fått feeling och spontanköpt en AIK-tischa. Gärna i samband med ett särskilt tillfälle, som ett slutspel eller ännu troligare ett guld.
Det här inlägget kommer att gå igenom 18 olika t-shirts. Vi kommer att titta om tröjornas budskap matchar var AIK befann sig och hur föreningen mådde. Grejen med en slutspelströja är ju att den trycks upp innan man vet slutresultatet, så budskapet kan ju bli något av en chansning.
2005: Nästa år då jävlar. Eller nästa.
Det är möjligt att texten på tröjan från 2005 inte är ett exakt citat, men det spelar mindre roll. Det är andemeningen vi är ute efter. Två år i rad hade vi fallit på målsnöret i Kvalserien och den här t-shirten ger ett tudelat budskap. Dels vill den säga att vi aldrig ger oss. Men samtidigt säger den lite skämtsamt att det inte är hela världen om det inte blir nästa år. Det kommer alltid nya chanser. Tröjan osar inte av självförtroende och det gjorde inte vi fans heller, så den är ganska rimlig.
2006: Vi är tillbaka
Den här tröjan hade vi inte sett röken av om det inte blivit precis så som t-shirten säger. Den VAR dock tryckt på förhand och gick att köpa utanför arenan medan det väntades på att laget skulle komma hem från Bofors-matchen. Oväntat vågat av ett, på den tiden, lite försiktigt AIK. Budskapet är inte mycket att orda om. Känslan som fanns där och då, efter sexton lååånga år, sammanfattades med just de tre orden.
2007: Jag var aldrig orolig
Pea Israelsson bar denna t-shirt på ett möte efter säsongen, där han visade en ofattbar stor dos självdistans. Vi hamnade nämligen i negativ Kvalserie under vårt första år efter Elitserie-comebacken. Att påstå att man aldrig var orolig, kan nog ingen skriva under på, men det var ett betydligt mycket kaxigare AIK jämfört med 2005. Vi gjorde också en jäkligt bra insats i Kvalserien och med facit i hand var tröjan korrekt.
2008: Bring ’em on
Första slutspelet på 27 år och vi hade inget att förlora, utan kunde bara njuta. T-shirtens budskap stämmer perfekt, sett till var vi befann oss. Låt dem komma! Och precis så blev det. Förvisso vann vi första matchen mot HV71, men därefter var bensinen slut och HV hade inte behövt Christer Lärkings hjälp. Hur som helst var vi rätt lyckliga över att äntligen kunna slappna av i mars/april.
2009: Det svarta hotet
Nu kommer vi! Tröjskaparna verkade förutspå att vi skulle ta ett kliv till. Den här gången tog vi oss nämligen till semifinal via Kimmo Koskenkorvas övertidsmål och AIK var ett riktigt hot. För alla. Själva budskapet kom från Norrbottensmedia som tyckte att det var obehagligt att grannen från söder nu var ikapp och förbi, och dessutom mer sympatiska.
2010: Fear of the dark
Det här året var känslan att vi var en konkret utmanare till final och guld. Tröjans budskap är återigen väl avvägt. Inget favoritskap, men däremot ett hot för alla lag. Att dessutom, en gång till, trycka till Luleås komplex gentemot oss, skadade inte. Tydlig skillnad på budskap om vi jämför med 2008. Den internationella touchen kanske var en flirt med CHL, men förhoppningsvis inte.
2011: Det håller på att hända igen
På t-shirten syns årtalen 1978 och 2011. En tydlig anspelning på första SM-guldet alltså, och precis som laget tog ytterligare ett steg och gick till final, så tog tröjmakarna också, modmässigt, ett steg till. Det blev inget guld, däremot den första i en lång rad SM-finaler. Så visst kan man säga att det höll på att hända igen. Det syns tydligt på budskapet hur föreningen Skellefteå AIK var på väg mot någonting stort. Det här var också året när det började spelas in slutspelslåtar som fick bidra till t-shirtens budskap.
2012: 12 segrar - inget annat
Klart och tydligt: Det är SM-guld som gäller och ingenting annat är gott nog. Även om det inte blev så och vi verkligen borde ha vunnit mot Brynäs, så kände nog de flesta att det bara var en tidsfråga. North Power började hänga skyltar med antalet slutspelsmatcher som vi vunnit och hade kvar att vinna. Det och slutspelslåten passade perfekt ihop med slutspelströjan. Vi var fortfarande på väg någonstans och det läget är det roligaste som finns.
2013: Vad som än krävs
Fast det är rätt jäkla kul att vinna också. Hårt knutna nävar hela säsongen, för nu var det färdigskojat. Nu fanns det bara en sak som gällde; SM-guld. SM-guuld. SM-guld! Återigen en perfekt, på förhand, tryckt t-shirt. Låten som skrevs, spelarnas attityd, uppslutningen av bygden. ALLA var beredda att göra allt. Vad som än krävdes alltså.
2013 guld-t-shirt: Tillsammans vann vi guld
Fint budskap av AIK. För precis så var det. Ska man vinna och bli bäst kräver det perfekt symbios av spelarna, föreningen, supportrarna och sponsorerna. Det kan ju vara något att tänka på för dig som var hockeyintresserad under guldåren och gick på de flesta matcherna. Du som nu bekvämt sitter hemma och förmodligen gnäller på att vi inte är bättre. TILLSAMMANS vann vi guld. I soffan bidrar du inte med ett skit.
2014: Viljan att vinna störst igen
Ja, så är det. För även om vi hade överlägset bäst lag, var bäst tränade och hade ett fulländat spelsystem som de andra kämpade hårt för att kopiera, så är det ändå så att den som vill mest blir bäst. Återigen ett perfekt budskap på tröjan, för precis som skrevs i inledningen, trycktes ju tröjorna innan slutspelet inleddes. Och AIK:s vilja att vinna var onekligen störst även 2014.
2014 guld-t-shirt: Tillsammans igen
Ett självspelande piano och upprepning av budskapet. Ju fler gånger vi hör ordet tillsammans, desto viktigare borde vi känna att vår (publikens) insats är. Ett lika enkelt som bra budskap.
2015: Le Marklund - här tvivlar ingen
Vi gjorde det igen (vann serien), trots alla dessa spelartapp. Anspelningen på dynastin med namnleken på bucklan är kul och det gick ju inte gärna att backa nu, budskapsmässigt. Fem raka finaler och tre raka seriesegrar. En kaxig tröja var given, men nog tvivlade vi lite till mans. En serie, med ett otroligt gediget spelsystem är en sak. Ett tight slutspel och behov av nya hjältar som skulle leda laget i storm, är något helt annat. Ingen kritik till tröjan dock, det var så AIK måste jobba.
2016: Vi stannar aldrig
Vi fortsätter köra på. Vi fortsätter utvecklas. Vi fortsätter vinna serien och vi fortsätter att gå till final. Ändå ett litet steg bakåt, kaxighetsmässigt. Väldigt väl avvägt, måste jag säga. Vi var det sämre laget i finalen och känslan i Skellefteå var att folk var mätta. Två raka finalförluster kändes för många som ett litet misslyckande. Vi hade blivit bortskämda och även om t-shirten i sig basunerade ut rätt budskap, så gjorde många motsatsen från och med nu. Stannade. Stannade hemma, alltså.
Inför säsongen 2016/17: 574 - låt dom fundera
En otroligt tuff tröja, där siffran 5 stod för att vi skulle vinna serien för femte året i rad. 7 betydde sjunde raka finalen och 4 skulle vara AIK:s antal SM-guld när vi summerade säsongen. Så blev det inte alls och många irriterade sig på en obefogad kaxighet. Personligen uppskattade jag budskapet, även om det nog var väldigt få som trodde att det skulle gå i uppfyllelse. Vad skulle ha stått på tröjan? ”Med så pass mycket försämrad spelartrupp är kvartsfinal gott nog”.
2017: Till sista signalen
Nu gäller det att kämpa, för ingenting kommer att komma gratis och förmodligen kommer det att gå sisådär. Den personen som ligger bakom tröjbudskapen är rätt ute, i princip hela tiden. Ett jättesteg bakåt från de sju senaste slutspelströjorna och det här är ju också året när vi gick från ett givet topplag till ett mittenlag som kämpade med näbbar och klor. Till sista signalen. I kvartsfinalen.
2018: Älska slutspel
Okej. För 2-3 år sedan anspelade våra t-shirts på finaler och guld. Nu måste vi börja älska att befinna oss i slutspelet. Och här är egentligen enda gången som tröjmakargruppen gick bet. För AIK nöjde sig inte med att älska slutspel. De gick till final! Sett till prestation var det en väl avvägd tröja, men vi hittade formen i helt rätt läge. Det och en storspelande Joni Ortio gjorde att slutspelströjan siktade lite för lågt.
2019: #älskaslutspel
Om personen som ligger bakom tröjorna nu är just EN person, vore det läge att byta ut honom/henne nu. Att kopiera ett budskap känns lika trött som marknadsavdelningen varit de senaste åren och noll nytänk borgar sällan för framgångar. Visserligen träffade t-shirten helt rätt som så, med ett AIK som kravlade sig upp topp sex och inte hade en chans i kvarten mot Djurgården, men kom igen. Ge fansen något att tro på. Eller åtminstone var så pass kreativ att ni säljer tröjor till fansen. Det kan inte vara jättemånga som äger både 2018 och 2019:s slutspelströja.
Summa summarum: Den som ligger bakom alla dessa tröjorna heter antingen Saida eller är ett geni. Men precis som för laget och föreningen gick det sämre 2016-2019 (Micke Lindgren-åren). Senaste säsongen innebar ett kraftigt uppsving och förhoppningen är att slutspelströjan 2020, som vi aldrig fick se hade ett nytt, innovativt grepp.
Kommentarer
Skicka en kommentar