Fortsätt till huvudinnehåll

Ortio, Ortio


Genom åren har vi haft spelare som varit bärande spelare och varit oumbärliga för laget. Hardy Nilsson, Kari Jalonen, Pär Mikaelsson, Johan Åkerman, Lee Goren och Jocke Lindström. Vi har också haft många duktiga målvakter som vunnit matcher åt oss. Hardy Åström, Dick Andersson, Marcus Svensson och senaste säsongen Gustav Lindvall.

Frågan är dock om någon spelare varit så avgörande som Joni Ortio var säsongen 2017/18. Vi har tidigare tittat på tekningar och special teams från den säsongen och kan till det lägga att det var länge sedan det var så skralt i interna poängligan, som det året. Visst vi hade ”Olympic line”, men i övrigt är just den säsongen AIK:s statistiskt sämsta på tio år. Lindström, Lindholm, Möller i all ära, men den spelaren som verkligen gjorde skillnad var Joni Ortio, särskilt när målvaktsbiten är så otroligt viktig.

Han kombinerade förmågan att göra omöjliga räddningar med en oerhört hög lägstanivå. När han kom till AIK kändes det framför allt som en bra värvning utifrån att vi ersatte Erik Hanses med något stabilare och bättre. Att Ortio skulle vara så bra, anade nog ingen. Det finns väldigt många målvakter med hans siffror. 37 NHL-matcher, några år i AHL och på jakt efter ett bra kontrakt i Europa.

Visserligen hade han gjort några landskamper för Finland, men man hoppas ju att han var frukten av ett aktivt scoutande och inte ett passivt Eliteprospectsande av Micke Lindgren. Hur som helst så kom Joni till oss, när han behövdes som bäst. Att vi dessutom fick behålla honom ytterligare ett år var fantastiskt. Inte minst att han fattade beslutet mitt under säsongen och inte väntade in KHL-lagen. Just den kontraktsförlängningen, på isen inför en match, är Micke Lindgrens främsta ögonblick som sportchef.

Under första säsongen spelade Ortio hela 42 matcher, och snittade 2,20 insläppta mål/match. Knappast idealiskt, varken för honom eller Lindvall, men skador på Gustav och storspel av Joni gjorde att det inte gick att matcha målvakterna på annat sätt. Under andra året fördelades målvaktssysslan jämnare och Ortio hade krafter kvar till slutspelet. Samtidigt utvecklades ju Lindvall på ett fantastiskt sätt medan han kombinerade ihop med vår finländske målvaktsfantom.

Vi gjorde ett bra slutspel 2018, och slog ut både Färjestad och Djurgården i två jämna slutspelsserier, men på 16 matcher var det endast tre spelare som gjorde över 10 poäng. Statistiskt och spelmässigt var vi inget finallag. Ortio stod i mål alla de sexton matcherna och släppte in 2,50 mål/match. Bortser vi från finalen då Växjö var överlägsna, snittade han 1,91 GAA. Starka siffror.

Och helt ärligt, utan Joni Ortio hade vi aldrig gått till slutspel (topp 6) den säsongen. Han föll publiken i smaken snabbt och hans ramsa stämmer verkligen väl in på hur den säsongen blev, särskilt sista textraden;

Ortio, Ortio
Ortio, Ortio
Han är min bästa vän
Han är min ENDA vän

Mycket, mycket finskt att en hyllningsmelodi till en spelare går i moll. Vad som däremot går i dur är att de väldigt tveksamma ryktena om att Ortio skulle flytta till Björklöven, Umeå, inte alls stämde. Då hade ju den här texten varit oskrivbar. Istället ska Ortio konkurrera med en annan gammal AIK-keeper (Henrik Karlsson) i Barys Nur Sultan i KHL. Den dagen Gustav Lindvall vill testa vingarna i en större liga, får gärna Joni Ortio vara vår vän igen.

Kommentarer

Skicka en kommentar