När vi förlorade mot Löven på straffar, men kom ut som vinnare på andra sidan

Vi behöver ju inte fördjupa oss jättemycket i rivaliteten lagen emellan, utan vi börjar med att hitta rätt skede i vår gemensamma historiska resa.

Året är 2015 och vi har spelat final fem år i rad. Hela hockey-Sverige beundrar oss och vill vara som oss. Sportchefer och fystränare sliter sitt hår för att kopiera Skellefteå AIK:s framgångsrecept. Samtidigt tränas Björklöven av Tommy Jonsson och kämpar med näbbar och klor i botten av Hockeyallsvenskan, efter att ha klarat av att ta sig tillbaka dit efter det att konkursen skickade dem till division ett. Skilda världar, alltså.

Samtidigt som klyftan mellan Västerbottenslagen växte gjorde vi allt för att öka den ytterligare genom att plundra Löven på talanger och semi-talanger. Det hade blivit en årlig tradition att förnedra Björklöven i en träningsmatch i augusti. Allt som oftast ställde vi över det bästa vi hade och ett år skickade vi ett lite spetsat juniorlag. Lövens högsta önskan var naturligtvis att någon gång få vinna. Och just det här året skulle det bli så.

Till kvällens match vilade vi Marcus Pettersson, Sebastian Aho, Jimmie Ericsson, Axel Holmström, Janne Pesonen och Mattias Ritola. Perfekt att ge lite unga killar chansen att vara med och trycka till lillebror. När vi tittar på de som deltog i kvällens match fokuserar vi lite extra på fem spelare; Isak Stenlund-Ädelgran (bilden), Jacob Andersson, Sebastian Ohlsson, Anton Öhman och Erik Forssell. Vad de har gemensamt behöver jag nog knappast berätta för någon.

Först ut av dessa var kapten Erik Forssell, som styrde in reduceringen till 2-1 efter en skottpassning av Tim Heed. I början av tredje dundrade Patrik Zackrisson in 2-2 och lövarna bet på naglarna av nervositet resten av matchen. I slutet av matchen fick vi vår chans i spel 4 mot 3, men vi kom inte närmare än Zackrissons stolpskott. Björklöven lyckades kämpa sig till ett oavgjort resultat och det hela fick avgöras på straffar.

Tränare Hans Wallson tittade ut över sin trupp och såg ett gäng vinnare, men det fanns några som märkte ut sig. Stenlund-Ädelgran, Andersson och Öhman var ju fostrade i en förlorarkultur! Wallson tänkte att det här var deras stora chans att komma ur den mentaliteten. Att skickas fram och avgöra ett Västerbottenderby kan göra vilken karriär som helst gott. Träningsmatch eller ej.

Det exakta citatet lyder: ”Spelarna i fråga behöver förtroende för att växa och vad kan boosta en ung spelares förtroende mer än att få avgöra ett länsderby i en straffläggning?”.

Anton Öhman - miss
Isak Stenlund-Ädelgran - miss
Jacob Andersson - miss

Kevin Lindskoug räddade samtliga straffar och Lucas Sandström fick äran att avgöra för Umeå-laget. De tre Löven-fostrade juniorernas tuppkam växte inte direkt av hemmapublikens skanderande: "Lillebror, lillebror, lillebror!".

Finns det då något kul med detta? Absolut, säger vi. En summering nedan får förhoppningsvis de av er som inte ser charmen med inlägget att ändra inställning, förlusten till trots.

1. AIK dominerar SHL
2. Björklöven kämpar på i Hockeyallsvenskans botten
3. Vi dränerar Löven på talanger, som vi knappt behöver
4. Tre av dessa Björklövare behöver utveckla sin vinnarmentalitet
5. De får chansen, och tar den inte, att sänka sin ungdomsförening
6. De utvecklas inte som de bör i AIK och skickas tillbaka till Löven
7. AIK trummar på, oberörda av detta