Lasse Marklunds specialarbete: "Hemligheten bakom Skellefteå AIK:s förvandling 1997 - 2014"

När man tar en universitetsexamen avslutas studierna med att något sorts större arbete ska lämnas in. Arbetet ska ofta innehålla en tes eller frågeställning. Det ska dras slutsatser och den ska disputeras. Månader av hårt arbete ligger bakom dessa arbeten och ofta har man en handledare som bidrar med råd och stöd under resans gång.

För att avancera inom svensk hockey, få licenser och vidareutbilda sig görs det också "specialarbeten". Många av dessa hittar man under en flik på den populära internetsidan Swehockey. Bland annat går det att finna Lasse Marklunds "Hemligheten bakom Skellefteå AIK:s förvandling 1997 - 2014". Lasses handledare hette Göran Lindblom! och instansen som mottog arbetet heter Elittränarutbildningen.

Vi ska i detta inlägget sammanfatta vad arbetet innehåller. Frågor Lasse ställer sig under vägen. Slutsatser som dras och vilket resultat AIK:s förvandling gav. I slutet av det här inlägget finns länken ifall man vill läsa allting. Andra arbeten att fördjupa sig i är Patrik Rönnqvists "Fysträning under vinterhalvåret och "PP-mål i SHL" av Jan-Axel Alavaara. Rönkens tes känns given, Alavaaras mer oväntad. Men nu över till Lars Marklund och hans 29 sidor långa arbete.

Marklund inleder med att konstatera att AIK:s värdegrundsdokument från den tiden var en skrift med det då orimliga målet att ta sig upp i Elitserien, samt att 5 av 10 spelare i a-laget skulle komma från bygden. ”AIK var på den tiden ett mediokert division ett-lag. Ett annat problem var att vi inte fick upp några juniorer till a-laget.” Lasse, Janne Erixon och Christian Lindberg (Oscars pappa) gavs fria tyglar av styrelsen att testa en ny modell på 91:orna (som då var i tioårsåldern).

Planen var framförallt att öka träningsdosen och specialisera sig tidigare. Men istiderna var begränsade och det tjatades på styrelsen om att bygga en träningshall. Det gick inte vägen, så off-ice-träningen fick ersätta delar av isträningarna. Satsningen mötte starkt motstånd i bygden, både hos de mindre klubbarna och hos övriga idrotter. Det östes på med insändare i Norran om att AIK gick en farlig och felaktig väg. ”14-åringar i elitgrupp”, ”AIK hockey lever i tydligen i någon slags skenvärld”, och så vidare.

Därefter presenteras en lista över hur mycket varje årskull ska träna/vecka. Siffror som gäller än idag. Rent speltekniskt började man med ”power skating” (ett begrepp som introducerades av Guy Gosselins hockeyskola), aldrig spela sarg ut samt att det gjordes ett besök hos Kärpäts ungdomsverksamhet. Man påbörjade också den beryktade try-outen. Vi får också en ingående beskrivning av diverse tester som genomförs och vilken utveckling det ska leda till på individbasis.

2011 bestämdes det att alla lag i hela organisationen ska spela på samma sätt. Ett samarbete med högstadieskolan Norrhammarskolan inleddes också. En fystränare (utöver Thomson) anställdes på 50%. Det skrevs långa avtal med junior- och ungdomstränarna. Den slutliga frågeställningen är om det är rätt att börja satsa så tidigt och hårt?

Svaret blir givetvis ett rungande JA. Ser man till tajmingen på detta arbetet så är det givetvis maxat. AIK hade precis vunnit två raka SM-guld och var tidernas största maktfaktor i svensk hockey, med talangfulla juniorer som flyttades upp i parti och minut. Arbetet avslutas med ett antal bilder på båtar som antingen åker samma väg eller olika vägar. Detta symboliserar vikten av kontinuitet och att alla i föreningen drar åt samma håll.

Allt som allt en intressant text, som jag kan rekommendera alla som vill ha lite bakgrund till AIK:s framgångar och omtalade ungdomssatsning. Att det fallit ifrån många ungdomar på vägen nämns i en bisats, men det är inte direkt de mjuka värdena som gett oss guld, finaler och total dominans.


https://www.swehockey.se/globalassets/svenska-ishockeyforbundet-hockeyakademin/dokument/kurser2/specialarbeten/etu-2014/hemligheten-bakom-ske-a-aik---lars-marklund.pdf