Johan Ramstedt i rånardrama

I december 2007 tog Johan Ramstedt sina sista skridskoskär i Skellefteå AIK:s tröja. Tolv säsonger, slutet på en era. Visserligen fortsatte karriären ett par år till, men när man lämnar AIK dör ju en del av ens hockeysjäl. Det började bli dags att tänka på vad som skulle göras när hockeylivet var slut. Skellefteå AIK hjälpte spelarna med det steget och en praktikplats på Swedbank ordnades.

Att jobba på bank innebär inte bara ekonomiska göromål, utan man måste vara förberedd på en rad olika scenarion, däribland hur man ska agera vid ett rånförsök. Ramstedt gick igenom kurser och korta utbildningar, men erkänner att han slarvade en smula med vissa uppgifter. Han blev ändå godkänd och påbörjade sin praktik.

På den här tiden fanns det många fler bankkontor och en dag i juli behövdes det en person som kunde rycka in på banken i Skelleftehamn. Johan Ramstedt. ”Skelleftehamn? Ska jag ta med mig en yxa?”, frågade sig Ramstedt med en stor gnutta fördomar. Fördomar som skulle besannas samma dag.

Dagen började som en vanlig dag, men det var väldigt få kunder så den andra bankpersonen drog sig tillbaka till det bakre kontoret och Johan blev ensam kundansvarig. Helt själv i ett kontorslandskap och dagen sniglade sig fram. Då, vid lunchtid hände plötsligt något. En man steg fram och berättade att han skulle genomföra ett rån.

"Han var helt vanligt klädd och hade ingen mask eller något. Det har man ju sett på TV att de ska ha, så jag blev ganska paff."

Ramstedt fumlade efter larmknappen under bordet, men kom initialt inte åt den. Samtidigt som man blir rädd i en sådan situation blir vissa människor extra klarsynta. Johan Ramstedt vände sig till rånaren och sa att de skulle gå till pengarna, men i hans huvud malde en tanke. "Jag kan ju inte ge bort pengar första dagen."

Samtidigt gick det att skymta en pistol (som senare skulle visa sig vara en leksakspistol) i rånarens påse. Det var naturligtvis otäckt, men det går ju inte att ge bort pengar första dagen... "Jag är ny här. Jag vet inte hur man öppnar. Det här är min första dag." Rånaren, tidigare känd av polisen och rimligtvis under påverkan av droger ville inte lyssna på det örat, utan flög på Johan.

"Han slog mig med pistolen och jag började blöda på armbågen." Rånaren slet av Rama skjortan och det hela utvecklade sig till en brottningsmatch. Man kan ju undra om det hann gå genom Ramstedts huvud att han kanske borde ha dragit på sig fler roughing-minuter ändå. Nu hade han ju några hookings och trippings på sitt CV, men att snitta 17 utvisningsminuter/säsong imponerar knappast på en påtänd rånare.

"Vi tumlade runt inne på banken och till sist fick jag övertaget och höll ner honom på golvet. Det dröjde 6-7 minuter innan polisen kom, men det kändes som mycket längre." Väl nere på marken gjorde rånaren inget större motstånd och Johan Ramstedt hade vunnit sin första fight. En fight som ju kunde ha varit på liv och död.

"Efteråt tog Swedbank hand om mig bra. De hade en beredskap för sådana här händelser och jag fick stanna kvar på min praktik längre än väntat, så att jag skulle bearbeta det som skett. Det var obehagligt en tid, men idag kan jag bara skratta åt det."

Eftersom den här bloggens största fokus ligger på hockey och inte på rån, har vi grottat ner oss i hur det här påverkade Johan Ramstedts fortsatta karriär. Från ett snitt på 17 minuter/säsong klev han plötsligt fram som en mindre buse, med 48 respektive 70! utvisningsminuter de två kommande säsongerna. De Boden-fans som skrek "spela hockey Skelleftesvin, efter Johan Ramstedt, efter en oturlig hög klubba en gång, fick äntligen rätt. Det krävdes dock ett avstyrt rånförsök.